I dag behandlar riksdagen det första försvarsbeslutet sedan 1994 som inte syftar till att skära ned och reducera försvaret, utan i stället till att stärka försvarsförmågan.
Vi dubblerar försvarets tillgänglighet och användbarhet. Hela insatsorganisationen om cirka 50 000 personer kommer att vara tillgänglig för insats inom några timmar till en vecka om Sverige hotas. I dag är en tredjedel av insatsorganisationen, drygt 11 500 man, kravställd för att kunna göra insats inom ett år. Det är för lite och för sent.
Vi dubblerar Sveriges förmåga till insatser internationellt och Hemvärnets användbarhet. Vi utgår från oförändrade resurser och vill överföra pengar från stöd- och kringverksamhet till försvarets kärnverksamhet, operativ nytta.
På grund av tidigare bristande fokus på försvarsförmågan har Sverige en hög andel pappersförband, det vill säga förband i insatsorganisationen som varken är snabbt gripbara eller användbara. Två tredjedelar av förbanden kräver ny utbildning, ny övning och ny utrustning för att kunna användas, och då först ett par år fram i tiden. Då har konflikter sedan länge avgjorts.
Vi har grundat det nya försvaret genom Försvarsberedningens arbete, Pliktutredningen, Försvarsmaktens perspektivplanering och inte minst genom ett betydande utvecklingsarbete i försvarsdepartementet.
Det finns inte någon annan genomarbetad, konkretiserad, heltäckande eller finansierad försvarspolitisk inriktning än regeringens.
Sverige är militärt alliansfritt, det vill säga inte med i någon militär allians. Men det är knappast tillräckligt att beskriva ett lands säkerhetspolitik genom att säga vad landet inte är. Så vad är Sverige? Sverige är ett land som bygger säkerhet tillsammans med sina grannar i Norden och EU.
Det går inte att se en situation där en militär konflikt i vårt närområde skulle drabba endast ett av länderna. Sverige skulle inte stå passivt om ett grannland i Norden eller EU drabbas av kris eller angrepp. Vi utgår från att de inte skulle stå passiva om Sverige drabbas. Vi ska därför förbereda oss för att efter egna politiska beslut kunna ta emot och ge stöd, som också kan vara militärt. Sju partier redovisade i Försvarsberedningen en tydlig politisk viljeinriktning om detta.
Den militära alliansfrihetens ram är nu fylld med ett utvecklat innehåll.
De nordiska länderna ligger i samma del av världen men har olika perspektiv. Sverige har ett tydligt Östersjöperspektiv på försvarspolitiken. Finland har ett landgränsperspektiv. Danmark fokuserar på internationella insatser. Norge fokuserar på nordområdena och Barents hav. Det ger konsekvenser på prioriterade förmågor. Sverige har ett närmast dubbelt så stort flygvapen som Norge, Danmark och Finland. Vi har korvetter och ubåtar vilket Finland, och i det senare fallet Danmark, saknar. Vi har en mindre armé än Finland, men våra förband kommer att ha mycket hög tillgänglighet och kvalitet.
Sverige förhandlar nu med Nato, Norge och Finland om ett avtal om anslutning till Nato/PFF-samarbetet ASDE (air situation data exchange). Målet är ett gemensamt nordiskt luftövervakningssamarbete, som även kan omfatta de baltiska staterna. Genom gemensam luftlägesinformation skulle förmågan att hantera incidenter i Norden liksom möjligheterna till gemensamma flygövningar stärkas.
Den nya försvarspolitiken innebär flera paradigmskiften.
• Försvarets huvuduppgift blir att leverera effekt genom tillgängliga och användbara förband, med välutbildade och erfarna soldater. Huvuduppgiften blir inte längre en ständigt pågående grundutbildning av värnpliktiga som bara behålls krigsplacerade ett par år i insatsorganisationen.
• Försvaret skall kunna verka för att värna Sverige och svenska intressen i Sverige, i närområdet och utom närområdet. Därmed täcks dagens glapp mellan försvar av Sverige inom gränser och insatser internationellt mycket långt borta. Nu läggs i stället ett nytt tydligt närområdes- och Östersjöperspektiv på försvarspolitiken, där samtliga förband ska bidra till att lösa försvarets alla uppgifter.
• Sverige kommer att få insatserfarna förband, vilket stärker kvaliteten i hela organisationen. Hittills har förband avvecklats efter internationell insats.
• Värnplikten läggs vilande och rekrytering kommer att ske på frivillig grund. Kvinnor och män kommer att rekryteras på exakt samma villkor.
Avvisar man rekrytering på frivillig grund bortfaller både närområdesperspektivet och möjligheten till ett försvar med hög tillgänglighet och användbarhet, där samma förband är användbara hemma och borta.
Vi får välutbildade förband som verkligen går att använda. Hela försvaret blir omedelbart gripbart, vilket svarar mot tidens konflikter.
Sten Tolgfors försvarsminister