DN Debatt

”Sverigefonder ger lägre ­avkastning än börsen”

Skärp informationskraven. De så kallade Sverigefondernas avkastning är i själva ­verket slumpartad – och totalt sett lägre än börsindex. Trots detta lockar fonderna ­hundratals miljarder kronor från svenska småsparare. Höj kraven på fondbolagens konsumentinformation, kräver forskarna Harry Flam och Roine Vestman.

Trots att de kan förvänta sig en lägre avkastning än börsindex, placerar svenska fondsparare hundratals miljarder i så kallade Sverigefonder. En långsökt förklaring kan vara att spararna vill delta i ett lotteri. De betalar för att få satsa på en fond som kan gå bättre än börsen. En annan och troligen bättre förklaring är att spararna tror att vissa fondförvaltare är skickligare än andra på att välja aktier. I denna tro har de stöd av en del experter i massmedia, bankernas försäljare av fonder och fondbolagen själva.

Sverigefonder koncentrerar sitt innehav till aktier som är noterade på Stockholmsbörsen. I vår granskning av dessa fonder finner vi att de sedan 2002 har gett spararna en avkastning som är 1,5 procent lägre per år än börsen efter avgifter och andra kostnader. Kring genomsnittet finns det en ganska stor spridning. En av fem fonder slog börsen. Det är detta faktum som de flesta sparare och experter tar som bevis på att det finns skickliga fondförvaltare och att det gäller att satsa på dessa.

Vår granskning visar i stället att den relativt höga avkastningen bland en femtedel av fonderna i huvudsak beror på tur, inte på skicklighet. Vi använder två metoder som tidigare inte har använts på Sverigefonder, men som har använts utomlands med i stort sett samma resultat som våra.

Det vanliga när det gäller att påvisa skicklighet hos en fondförvaltare är att peka på historisk avkastning. Det är underförstått att fonder med relativt hög tidigare avkastning är särskilt skickliga och värda att satsa på. Om det verkligen förhåller sig så, borde dessa fonder stadigvarande kunna ge en avkastning som ligger över genomsnittet. Vår första metod motiveras av detta slags resonemang.

Figuren intill visar att de fonder som historiskt haft den högsta avkastningen i bästa fall kan förväntas ge en avkastning som marginellt överstiger börsen i framtiden. Vi har rangordnat Sverigefonderna baserat på deras avkastning jämfört med Stockholmsbörsen under treårsperioder och sedan registrerat deras avkastning under påföljande år, påföljande två år, och så vidare upp till påföljande fem år.

Figuren visar vilken avkastning som de fem bästa och fem sämsta fonderna haft i genomsnitt under treårsperioderna och vilken avkastning de i genomsnitt haft under påföljande 1–5 år. Det visar sig att under de följande fem åren hade den bästa fonden den näst sämsta avkastningen och den näst sämsta fonden den tredje bästa. Redan efter två år hade fonderna i stort sett samma avkastning.

En granskning som inbegriper samtliga fonder visar att de påföljande 1–3 åren finns det inget samband med tidigare prestationer. Det finns visserligen en svag tendens till att fonder som har gett en relativt hög avkastning ger högre relativ avkastning under påföljande 4–5 år, men en rimlig slutsats är att rangordningen mellan fonderna till allra största delen beror på tur och otur, inte på skicklighet och oskicklighet.

Vi har också använt en annan metod som med viss statistisk säkerhet kan avgöra om de bästa fondernas avkastning är ett resultat av skicklighet eller av slumpen. Metoden innebär att vi justerar fondernas verkliga avkastning så att alla fonder får en genomsnittlig avkastning under hela undersökningsperioden som är lika med börsens. Sedan konstruerar vi genom lottdragning en ny genomsnittlig avkastning för varje fond som baserar sig på fondens justerade avkastning varje månad. Bildligt talat används deras månadsavkastningar som lottsedlar.

Ungefär hälften av fonderna kommer naturligen att ha mer eller mindre tur i lottdragningen och få en konstruerad avkastning som är högre än börsens, andra mer eller mindre otur och få en lägre avkastning. Stapeldiagram A intill visar hur fondernas slumpmässigt konstruerade avkastningar fördelar sig kring 0, det vill säga. kring börsens avkastning. Stapeldiagram B visar hur fondernas verkliga avkastningar fördelar sig. Både visuellt och i statistisk mening är det slående hur lika fördelningarna är. De bästa verkliga avkastningarna är med vanlig grad av statistisk säkerhet inte högre än de bästa slumpmässigt konstruerade avkastningarna. Detsamma gäller i motsatt ända av fördelningen. Med andra ord blir slutsatsen att fondernas verkliga avkastningar beror på slumpen.

Vårt råd är att de sparare som vill investera i Stockholmsbörsen bör välja en indexfond i stället för en Sverigefond. Indexfonderna har ungefär samma bruttoavkastning som Sverigefonderna, men de har lägre förvaltningskostnader, eftersom de inte försöker välja bland börsbolagen.

Genom att följa vårt råd skulle spararna kunna sänka sina kostnader för fondsparandet med som mest 1,6 procent per år av innehavets marknadsvärde. För samtliga sparare i Sverigefonder motsvarar det som mest 5 miljarder kronor per år. Detta är inte enbart en minskad kostnad för fondspararna, det är också en samhällsekonomisk vinst. De resurser som fondförvaltarna lägger ned på att försöka välja börsbolag och slå börsen utgör nämligen en samhällsekonomisk kostnad som inte motsvaras av en samhällsekonomisk intäkt, eftersom de aktivt förvaltade fonderna har ungefär samma avkastning som börsen.

Baserat på våra resultat kan man fråga sig om fondbolagens verksamhet borde regleras hårdare för att stimulera ett flöde från aktivt förvaltade Sverigefonder till indexfonder. Vi uppmanar fondbranschen att frivilligt strama upp sin konsumentinformation – som har skett i form av det så kallade Norman-beloppet. Fonderna bör förses med en standardiserad varudeklaration.

I deklarationen borde följande information alltid ingå: 1) vilken avkastning fonden haft sedan start, både relativt börsen varje år och kumulativt, 2) hur mycket av fondens bruttoavkastning som äts upp av avgifter och andra kostnader, både som absolut belopp i kronor och som andel av fondens avkastning, samt 3) vilken avkastning Sverigefonderna som grupp haft relativt börsen de senaste tio åren. Om branschen inte är i stånd att genomföra en förändring i den här riktningen bör Finansinspektionen utfärda allmänna råd om detta.

Länkar till de forskningsrapporter artikeln bygger på:

Swedish Equity Mutual Funds: Performance,Persistence and Presence of Skill

Swedish Equity Mutual Funds 1993-2013: Performance, Persistence and Presence of Skill

Förtydligande 2014-12-08 13:46
Länkar till de forskningsrapporter artikeln bygger på har lagts till.