För att nå den yppersta toppen i internationell idrott krävs inte bara talang, vilja och engagemang. Det krävs också en professionell och kunnig organisation runt omkring. Vi vet, för vi har alla gjort den resan. Men nu tycks den unika struktur av resurser, utvärdering och kompetens som har möjliggjort många svenska elitidrottares framgångar det senaste decenniet vara hotad. Det gör att vi känner oro för de yngre tjejer och killar som ska skörda Sveriges framtida medaljer. Nu behöver vi en idrottsminister som förstår hur vägen mot internationella framgångar ser ut och är beredd att satsa på det.
När Sveriges Olympiska Kommitté, SOK, startade sitt Topp- och talangprogram 1998 i nära samarbete med näringsliv och regering var det startskottet på en upprustning av svensk elitidrott. Alla insåg att den tidigare modellen inte fungerade. Pengarna spreds till förbunden, försvann i svarta hål eller användes alldeles för brett för att få någon rejäl effekt.
SOK byggde då upp en liten men effektiv organisation som vässades allt mer under åren. Pengarna hamnade där de gjorde mest nytta. Allt gjordes i nära samarbete med våra landslagsledare, våra tränare och oss själva.
Metoden var något helt nytt. Det bröt mot det gamla vanliga sättet att sprida pengar kravlöst och sedan hoppas på resultat.
Nu kom riktade satsningar, tydliga krav, kritiska frågor, kvalitetspress och jakt på utveckling. Duktigt folk som visste vad det handlar om låg nära och såg till att det fungerade, experter hjälpte till att finslipa satsningarna, uppföljningar och utvärderingar gav lärdomar och nya öppningar. Varje individ fick äntligen chansen att göra det just han eller hon behövde.
Systemet fungerar. Varje krona utnyttjas effektivt och ger resultat också vid VM- och EM-åren mellan OS eftersom stödet är långsiktigt.
Nu verkar det som att den framgångsrika modell som SOK arbetat efter under drygt tio år i det tysta håller på att raseras.
SOK har inte fått de pengar som behövs för satsningarna på topp- och talangprogrammet, vilket riskerar att få betydande negativa konsekvenser för Sverige som idrottsnation och därmed också bilden av Sverige i världen.
Vi vet att det behövs öronmärkta pengar och en tuff prioritering om fler ska få chansen att nå de olympiska prispallarna. Annars är risken att de pengar som finns sprids ut. Det räcker inte att många får lite bättre möjligheter. Sverige som liten idrottsnation måste fokusera elitsatsningen på den allra mest talangfulla kretsen om vi ska hävda oss i konkurrensen. Utan en fokuserad spetskompetens når vi inga framgångar vare sig inom idrotten eller på något annat område i vårt samhälle.
Vi fick chansen när vi behövde den. Några av oss har tagit steget till de olympiska medaljerna. Några är på väg. Utan stödet från Sveriges Olympiska Kommitté för att göra det som behövs, och av kompetensen hos personerna som jobbar där, hade den resan inte varit möjlig.
Vi har förstått att det nu under några år finns mer pengar för internationella satsningar. Varför stryps då SOK:s möjligheter? De står ju för en metod som bevisligen fungerar. Oavsett hur mycket pengar som finns så måste de satsas rätt. Det handlar inte i första hand om mer pengar utan om att de pengar som finns satsas där de får effekt.
Ska Sverige fortsätta att vara en idrottsnation att räkna med måste fler unga få chansen att göra samma resa som vi gjort. Man skall satsa på det som fungerar och hela tiden förbättra. Inte ramla tillbaka till det gamla och börja sprida resurserna utan styrning eller släppa på kvalitetskraven och börja kompromissa i satsningarna. Talangerna som är på väg fram behöver också få stöd av en spetsorganisation som specialiserat sig på och kan internationell toppidrott.
Dessutom har skattebetalarna rätt att ställa krav, precis som på alla andra områden, att varenda krona som satsas på idrotten och på dem som vill nå världstoppen verkligen ger resultat och används effektivt.
Om regeringen delar vår syn krävs en idrottsminister som vågar visa att internationella framgångar är viktigt för Sverige, men som framför allt ser till att pengarna hamnar där de gör störst nytta. Även om idrotten ska stå fri så är just uppföljningen ett politiskt ansvar som inte går att abdikera från.
Ge SOK de pengar som behövs för att genomföra OS-uppdraget lika professionellt som nu. Öronmärk pengar för talangutveckling till SOK där vi vet att kompetensen finns.
Vi tror på en ljus framtid för svensk idrott. Det vimlar av talanger i Sverige. Talanger som vårdas ömt av ideellt arbetande idrottsledare, skjutsande föräldrar och stöttande klubbar i alla möjliga idrotter.
Men vi vet också att konkurrensen ökar för varje år. Det blir allt tuffare att ta sig hela vägen till världstoppen, framför allt i de olympiska idrotterna. Då måste talangerna få de möjligheter de behöver hela vägen.
Därför behöver vi precis som på andra områden i samhället en spetsorganisation som med kunskap och kompetens leder det arbetet. Inom svensk idrott heter den organisationen Sveriges Olympiska Kommitté.
Jonas Edman skytte, Therese Alshammar simning, Ara Abrahamian brottning, Carolina Klüft friidrott, Anders Gustafsson kanot, Lassi Karonen rodd,
Anette Norberg curling, Björn Lind skidor, Danijela Rundqvist ishockey