Lärarna vill inte att skolan ska förstatligas. Det finns många andra saker som är betydligt viktigare för att förbättra elevernas resultat. Det visar en enkät till drygt 800 lärare i grundskolan som Lärarförbundet och SKL låtit göra.

Endast 1 av 100 lärare lyfter fram ett byte av huvudmannaskap från kommunerna till staten som en viktig åtgärd för att förbättra resultaten. Ändå har den tanken fått ett visst genomslag i debatten. Men eleverna och lärarna har inget att vinna på en gigantisk och kostsam reform som bara skulle flytta fokus från områden i skolan som verkligen kan och behöver åtgärdas.

Vad anser då lärarna är viktigt för att nå bättre resultat?

När de fritt får ange de två viktigaste områdena, svarar flest lärare, 47 procent, att det är lärarens skicklighet och engagemang som avgör om det kommer att gå bra för eleverna. Det stämmer väl överens med aktuell forskning som bekräftar lärarens förmåga som avgörande för elevernas resultat.

Många lärare menar att det är resurser av olika slag som behövs för att rätta till skolans brister, till exempel mindre klasser, alternativt fler lärare i grupperna (34 procent). Totalt 33 procent lyfter också fram att skolledningen behöver ge lärarna möjlighet att utvecklas i sin profession och att skolan måste ha ett ökat fokus på elevens kunskapsutveckling och målen för den.

Det är slående att ingen av de åtgärder som lärarna själva prioriterar skulle bli enklare att genomföra av att staten tar över huvudmannaskapet för skolan.

Lärarnas inställning blev ännu tydligare när vi bad dem ange hur viktigt ett byte av huvudmannaskap är i förhållande till mindre klasser, rektors förmåga att leda arbetet, kompetensutveckling för lärarna och ett ökat samarbete mellan lärarna. Frågan om huvudmannaskapet hamnar utan jämförelse sist på listan.

För att förstå lärarnas svar räcker det med att ställa sig följande frågor:
• På vilket sätt blir en matematiklärare bättre på att undervisa och hålla ordning i klassrummet om kommunerna ersätts av staten som huvudman?
• Hur skulle samarbetet mellan lärarna förbättras?
• Hur kan staten bättre än kommunerna förenkla för lärare som i större utsträckning vill anpassa sina undervisningsmetoder utifrån elevernas olikheter och behov?

De som i dag förespråkar att staten ska ta tillbaka huvudmannaskapet för skolan verkar ha glömt bort hur det faktiskt var för bara tjugo år sedan, när staten var skolans huvudman. Ett viktigt skäl bakom kommunaliseringen var att staten hade misslyckats med att individualisera undervisningen och ge elever i behov av särskilt stöd fungerande hjälp. Denna utmaning brottas kommunala – och fristående – skolor med än i dag, men det finns framgångsrika exempel.

Detta bevisar att lösningen främst ligger i hur undervisningen organiseras på varje skola. Stödet till elever kommer dessutom att förstärkas med en tydligare skollag och med en nationell inspektion med höga krav; viktiga instrument för en stat som tar sitt ansvar och för kommuner som tar sitt.

När skolan kommunaliserades gjorde staten misstaget att inte samtidigt införa en nationell kvalitetsuppföljning som kunde säkra en likvärdig kvalitet. Med den nya Skolinspektionen rättas detta misstag till.

Ett annat skäl att gå från statlig till kommunal styrning i början av nittiotalet var det svårbegripliga statliga fördelningssystemet av resurser. Rektorer och andra ansvariga satt fast i en byråkratisk tvångströja i sin jakt på pengar till skolan. Den kommun som hade högre ambitioner för skolan och ville satsa pengar på undervisningens kvalitet var dessutom förhindrad att göra detta. För lärare, föräldrar och andra var systemet obegripligt och omöjliggjorde inflytande över den egna arbetssituationen.

Självklart fanns bra undervisning, då som nu. Men 1980-talets lärarlösa lektioner och stora grupper elever som aldrig förväntades klara skolan – de som fick 1:or och 2:or – och ofta inte gick vidare till gymnasiet, är inget vi vill tillbaka till.

I stället för att blicka bakåt behöver vi se framåt. Den kommunala skolan har goda förutsättningar att ta vara på initiativkraften hos lärare och rektorer och ge eleverna en undervisning av hög kvalitet. Och den elev eller förälder som vill påverka sin skola kan göra det utan att behöva vända sig till den centrala statsmakten i Stockholm.

Vi vill vara tydliga med att en kommunal skola ställer stora krav på såväl kommunledning som förvaltning. Det finns brister i dag, inte minst vad gäller skolans likvärdighet. Alla elever får inte samma chans till bra utbildning.

Alla elever ska klara kunskapsmålen och känna sig trygga i skolan. Ska det bli verklighet behöver alla lärare ges möjlighet att utvecklas i sin yrkesroll. Detta är inte fluffiga visioner, utan konkreta uppdrag för kommunen.

Hur den dagliga verksamheten ska skötas är rektorns och lärarnas uppgift. Men ansvaret för resultaten är ytterst kommunpolitikernas.

Många kommunledningar arbetar i dag framgångsrikt med tydliga mål och regelbunden uppföljning av elevernas resultat. Andra sätt är att lärare systematiskt lär av varandra genom att tillsammans diskutera och utvärdera sina undervisningsmetoder – ett arbetssätt som landets rektorer ser som den viktigaste åtgärden för att förbättra elevernas resultat. Även lärarna i vår undersökning ser tid för diskussioner med kollegerna som en väg till framgång.

Sådana organisatoriska lösningar till stöd för ökad måluppfyllelse uppmuntras i det nya läraravtalet som tecknades mellan arbetsgivaren och de fackliga organisationerna tidigare i vår. Det måste bli verklighet i alla Sveriges kommuner.

Orsakerna till skolans problem beror på en rad olika saker. Inte minst påverkar segregeringen i samhället, där allt fler elever från studievana hem går i andra skolor än elever från hem med liten studievana. Ytterligare en orsak är alltför mycket eget arbete för eleverna – ett ansvar som alla elever inte klarar.

Att kommunerna inte alltid använder rätt resurs för rätt elev och att skolan inte följt upp varje enskild elev tillräckligt är andra orsaker.

Skolans problem löses inte genom att staten tar över huvudmannaskapet för skolan. Vi anser att det i stället är bättre att utveckla en verksamhet som i många stycken fungerar bra. Det var inte bättre förr.

Skolan behöver arbetsro, långsiktiga lösningar och ansvarstagande från alla parter. Vi är beredda att arbeta tillsammans för att utveckla skolan, gärna med andra viktiga aktörer. Tillsammans skapar vi dagens och morgondagens viktigaste arbetsplats.

Eva-Lis Sirén
ordförande, Lärarförbundet
Anders Knape
ordförande SKL, Sveriges Kommuner och landsting