För Socialdemokraterna är ett engagemang för fred, demokrati och utveckling i Libyen en självklarhet. Sverige ska bidra med aktiva insatser som både hanterar den akuta situationen nu och som ger förutsättningar för en långsiktigt stabil ekonomisk, politisk och social utveckling i Libyen. Därför måste det svenska agerandet breddas både i synsätt och när det gäller åtgärder. Hittills har både åtgärder och debatt varit alltför inriktade på enbart militära delar. Svensk tradition har varit att utifrån ett folkrättsligt perspektiv kunna se en helhet med såväl militära, humanitära som långsiktiga biståndsinsatser.

Sverige engagerade sig, efter ett riksdagsbeslut som omfattar en bred majoritet i Sveriges riksdag, med åtta Jas-plan från vårt mest avancerade luftförsvarssystem. Till detta kommer ett transportplan samt spanings- och stödresurser. Riksdagsbeslutet om att flyginsatsen endast ska löpa ”högst tre månader” togs efter förslag av den borgerliga regeringen. Vi har hela tiden markerat vikten av att tidsgränserna för operationen respekteras.

Deltagandet med stridsflyg är den första i sitt slag sedan Kongokrisen i början av 1960-talet. För svenska förhållanden är detta ett stort och kvalificerat åtagande. Inför beslutet om det svenska deltagandet i den internationella insatsen valde vi socialdemokrater att förespråka att den svenska insatsen inte skulle attackera markmål eftersom vi ville vara säkra på att våra insatser skulle hålla sig inom FN-mandatets ramar.

Det var viktigt att regeringen, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet kunde enas om att utesluta attacker mot markmål. Att attackera markmål med ett oklart mandat medför i sig stora risker. Dessutom riskerar man att låsas fast i ett mycket långvarigt militärt åtagande. Flygstridskrafter utgör därtill ett kraftfullt vapensystem som medför stora konsekvenser om något går fel.

Sverige är ett av fyrtiotalet länder som deltar i den av FN beslutade och av Nato ledda insatsen i Libyen. Inom en bred koalition av detta slag kan uppgifter från tid till annan skifta. När vi från svensk sida tar ställning till fortsättningen bör vidden av hela det mandat FN-resolutionen 1973 vilar på finnas med som en  plattform. FN:s resolution handlar om tre delar; skydda civila, upprätta flygförbudszonen och hävda vapenembargot. Vi socialdemokrater anser att det är viktigt att dels förbereda och markera beredskap för breda humanitära och civila insatser, dels klargöra alternativa vägar för militära insatser.

På den civila och humanitära sidan innebär det bland annat att ha beredskap för att kunna utöka det svenska biståndet till människor som på grund av konflikten i Libyen befinner sig på flykt. Det handlar om att positivt svara upp mot FN:s appeller på detta område genom att exempelvis anslå medel till internationella organ för att underlätta situationen i flyktingläger.

Sverige bör etablera sig som en långsiktig partner när det gäller uppbyggnaden av det civila samhället och demokratiska strukturer i Libyen. Här bör Sverige vara berett att redan nu deklarera en vilja till ett långsiktigt åtagande. Särskilt måste kvinnors situation och deras möjlighet att delta i samhällsuppbyggnaden uppmärksammas.

En svensk fond för stöd till och utvecklingen av demokrati bör inrättas.

Dessa förslag markerar djupet och seriositeten i det svenska engagemanget. Skapandet av öppna och demokratiska samhällen där människor kan leva i frihet är det som långsiktigt skapar fred och säkerhet.

Vad gäller framtida militära insatser anser vi att Sverige, om FN så efterfrågar, bör vara engagerat i den internationella militära insatsen i Libyen även efter att mandatet för det nuvarande svenska bidraget har gått ut.

Vi beklagar dock att regeringen i högt tonläge begränsat Sveriges engagemang i Libyen enbart till en automatisk fortsättning av den nuvarande insatsen. Det krävs i stället en bredare analys hur Sverige bäst kan göra nytta.

Vi ser inte att den svenska insatsen för att hävda flygförbudszonen fortsatt bör vara prioriterad givet det faktum att det libyska flygvapnet i princip är utslaget. I stället vill vi pröva alternativa vägar för mer relevanta militära insatser.

I stället för en flyginsats bör vi fokusera på att upprätthålla vapenembargot. En sådan insats kan handla om att bidra med marina stridskrafter.

Parallellt med det vill vi pröva möjligheterna att bidra med annan flygkapacitet, exempelvis transportflygplan.

I den händelse att vapenvila proklameras och om FN så begär bör Sverige vara berett att bidra med fredsbevarande trupp.

Socialdemokraterna anser att Sverige kan bidra såväl civilt som militärt i Libyen. Vi ska sträva efter att skapa demokrati, utveckling och hopp om en ny framtid i Libyen och i Nordafrika. Om detta ska vara möjligt måste debatten om de konkreta framtidsplanerna och Sveriges åtagande breddas. Därför presenterar vi nu förslag och inriktningar som ytterst syftar till att bana vägen för en framtid i frihet för Libyens folk. Vi vill och är beredda att bidra till en sådan utveckling.

Urban Ahlin
Socialdemokraternas utrikespolitiske talesperson
Peter Hultqvist
Socialdemokraternas försvarspolitiske talesperson