Snart kommer polisorganisationsutredningen att lämna sin rapport till rege­ringen. Den har haft i uppdrag att studera om Polisens nuvarande organisation utgör ett hinder för att få en effektivare polisverksamhet och vad som i så fall bör förändras.

Det är min bestämda uppfattning att det inte är rationellt att dela upp Polisen i ett stort antal myndigheter.

Vi är den sista statliga verksamheten som består av flera regionala myndigheter. Det är inte ändamålsenligt att vara organiserad så i en värld där vi förväntas bekämpa en allt rörligare brottslighet. Att samla hela Polisen i en myndighet skulle leda till större flexibilitet, tydligare ledningsstruktur och bättre resursutnyttjande.

Att det operativa lokala polisarbetet leds och bedrivs lokalt är en självklarhet oavsett organisationsform. I särskilda situationer, som exempelvis just nu i Malmö, är svensk polis bra på att bistå varandra över myndighetsgränserna när det tillfälligt behövs förstärkningar. Men i det övergripande och långsiktiga arbetet skulle vi kunna jobba effektivare om vi var en gemensam myndighet. Det skulle exempelvis innebära att vi kunde organisera specialresurser bättre, utbyta information smidigare, införa nya arbetsmetoder i ett högre tempo och anpassa oss snabbare till brottslighetens förändringar.

Kort sagt: dagens uppdelning i 21 polismyndigheter och en central förvaltningsmyndighet ger inte optimala förutsättningar för att åstadkomma en rationell resursanvändning.

Jag hoppas därför att utredningen föreslår och att politikerna sedan fattar beslut om en organisationsförändring. Det skulle göra det möjligt för oss inom Polisen att arbeta kraftfullare mot brottsligheten och den största poängen är att det lokala polisarbetet kan stärkas.

Därmed inte sagt att en ny organisation ensam gör Polisen effektivare. Det krävs också andra insatser för att utveckla Polisen, alldeles oavsett organisationsform.

Polisen har fått stora resurstillskott och vi har förstärkt verksamheten på flera områden. Vi har blivit synligare och mer tillgängliga genom att fler poliser jobbar i yttre tjänst, vilket jag vill påstå är en starkt bidragande orsak till att människors trygghet ökat under senare år. Vi har också skärpt arbetet mot den organiserade brottsligheten, förbättrat insatserna mot relationsvåld och bidragit till att det blivit mindre bråk i offentliga miljöer samt gjort det enklare att beställa pass och göra brottsanmälningar, för att nu bara nämna några exempel från vår breda verksamhet.

Men när det gäller hur vi utreder så kallade mängdbrott – till exempel inbrott, bedrägerier och liknande kriminalitet som drabbar många i vardagen – så har vi inte utvecklats tillräckligt. Fler brott borde kunna klaras upp. Det är ett faktum.

En viktig del i svaret på hur resultatet kan förbättras, är att nya arbetsmetoder och verktyg som tagits fram måste användas fullt ut överallt. Så är inte fallet i dag. Det finns skillnader mellan polismyndigheterna när det gäller i vilken takt nya rutiner införs. Dessa skillnader visar sig sedan i att utredningsresultatet varierar mellan myndigheterna.

Detta måste det bli ändring på. Tillämpningen av nya metoder måste ske snabbare och jämnare över landet. Det är också nödvändigt att Polismyndigheterna i högre utsträckning lär av de myndigheter som visar bäst resultat inom olika områden.

Om så sker, är jag övertygad om att vi kan komma att leva upp till våra egna ambitioner om ett märkbart bättre resultat när det gäller mängdbrotten.

Till detta ska läggas att vi vidtar en rad andra åtgärder som ska ge ytterligare kraft i arbetet mot mängdbrott och annan brottslighet.

• Vi inför ett nytt utredningsstöd som innebär att mer kan göras direkt ute i fält och att administrationen i en utredning minskar. Genom att fler jobbar med utredningar och genom att vi gör mer tidigt i processen, ökar förutsättningarna att klara upp brott.

• Vi har i år inrättat en nationell styrka mot seriebrott, alltså brott som begås av kriminella som snabbt förflyttar sig över länsgränser för att det ska bli svårare för Polisen att följa dem.

• Vi har startat en satsning på att utveckla vår och samhällets förmåga att stoppa vaneförbrytare, vilka står för en stor del av mängdbrotten.

• Vi genomför en omfattande modernisering av vår IT-struktur. Flera föråldrade system byts ut i vad som är den största satsningen någonsin i Polisen för att få ett enklare och bättre IT-stöd.

• Vi utvecklar vårt ledarskap genom mer vidareutbildning av chefer, men också genom att utveckla hur vi formulerar uppdraget för de närmaste medarbetarna.

• Vi samarbetar med åklagarna och domstolarna för att få en smidigare handläggning och enklare rutiner när vi överlämnar information och ärenden.

• Polisen ska bli bättre på att ta till sig kunskap utifrån, från forskare och från poliser i andra länder. Som ett led i detta arbete har vi inrättat en funktion för att stärka utvärderingsarbetet och sprida forskning.

Det finns följaktligen en omfattande utvecklings­agenda för att öka Polisens förmåga att bekämpa brottslighet och bidra till trygghet. Om det dessutom fattas beslut om en ny polisorganisation, kan vi utveckla verksamheten med ännu större kraft och rationalitet. Men jag vill starkt understryka att Polisen ska och kan förstärka sin verksamhet även inom nuvarande organisatoriska ramar. Vi har fått resursförstärkningar, vi har arbetsmetoder som ännu inte används maximalt och vi har ytterligare åtgärder på gång.

Vad som framför allt är viktigt är att vässa utredningsverksamheten när det gäller mängdbrott. Varje polismyndighet måste skärskåda sitt resultat och se vad som kan förstärkas. Skillnaderna mellan polismyndigheterna visar att det finns en förbättringspotential att ta till vara. Jag är övertygad om att svensk polis har den inneboende kraften att utveckla arbetet mot mängdbrott. Det är upp till oss alla inom Polisen att visa att så är fallet.

Bengt Svenson, rikspolischef