”Den aktuella svininfluensan har enligt officiella källor i USA och Mexiko cirkulerat hos människor den senaste månaden. I backspegeln kan man förstå att det var ett riskvirus med pandemisk potential eftersom det presenterades sig vid fel årstid och infekterade unga tidigare friska personer. De senaste dagarnas utveckling är mycket oroväckande. Det handlar ytterst om huruvida alla de sju miljarder människor som lever på jorden i dag har någon som helst immunitet mot det nya viruset och om viruset är tillräckligt smittsamt från person till person. Oavsett om det visar sig vara en ny pandemi eller ej så borde det vara en väckarklocka som ljuder så högt att världssamfundet, inklusive Sverige, måste inse att det är en ödesfråga för framtiden och agera nu.
Situationen är kanske på väg att bli explosiv. Å ena sidan har det uppstått ett ”nytt” influensavirus som smittar från person till person, å den andra måste vi hantera den panik det utlöser. I Mexico City tog ansiktsmaskerna slut på några timmar. Fotbollsmatcher ställs in, skolor stängs och myndigheterna rekommenderar att inte skaka hand eller kyssa varandra på kinden när människor hälsar på varandra. De ansiktsmasker som finns till försäljning hjälper inte särskilt mycket. Det vet alla, men ändå köper vi dem och tror att de skyddar oss.
Detta fenomen, ”the tipping point”, är en situation där även beteenden blir vad som närmast kan beskrivas som epidemiska. Det räcker med några slumpmässiga dödsfall för att samhället skall utsättas för extrema påfrestningar. Därför är det viktigt att myndigheterna från början tar initiativet att sprida saklig information både till medier och till allmänhet.
Infektioner är dynamiska sjukdomar. Ett exempel: På våren 2003 dök sars-
viruset upp på arenan. När det försvann ut i kulisserna några månader senare hade 8 000 människor insjuknat, av dessa hade 800 dött. Vår lycka var att sars, trots de höga dödstalen, inte var särskilt smittsamt. Isoleringsåtgärderna fungerade. Nya influensavirus är mångdubbelt mer smittsamma, orsakar större sjukdomsutbrott men med en lägre dödlighet.
Under nutidshistoriens värsta pandemi, spanska sjukan 1918–1920, dog 50 miljoner människor. I Sverige dog 35 000. De flesta var unga vuxna. Det finns obehagliga likheter mellan spanska sjukan och den aktuella influensan. Spanska sjukan började som ett milt virus och drabbade främst unga vuxna. Den andra våg som kom under hösten 1918 var helt annorlunda. Under året som följde dog tre gånger så många människor i spanska sjukan som under första världskriget.
Detta nya virus har anpassat sig till människan och har därmed hittat en fantastisk måltavla. Från virusets synpunkt är det oväsentligt om cellerna de skall infektera sitter i en gris, en höna eller en människa. Människan är i dag, med sina närmare sju miljarder individer, jordens näst vanligaste däggdjur. Det finns flera orsaker till den snabba ökningen, men ett viktigt skäl är att vi skapat stora monokulturer av husdjur. Det finns 25 miljarder höns, vår vanligaste fågel. Man räknar med att det finns minst en miljard grisar. Storleken på dessa populationer är i ett evolutionärt perspektiv, historiskt höga. Dessa faktorer är viktiga för uppkomsten av nya infektionssjukdomar och i värsta fall pandemier. Vi kommer att få se mer av det i framtiden.
Det är många frågor att ta hänsyn till. Det influensavirus som cirkulerar i Mexiko och USA är mer anpassat till människan än vad fågelinfluensa är och har nu på kort tid skapat en ny nisch av djur – människan, – som det kan infektera. Men oavsett vilket virus vi diskuterar, fågelinfluensa eller svininfluensa, är det två sidor av samma mynt, en effekt av vår djurhållning sedan århundraden. Därför är det viktigt med övervakningssystem på olika nivåer, bland de vilda fåglarna, bland tamdjuren och slutligen hos människan. Det är nödvändigt att världssamfundet aktivt stöder och främjar en sådan övervakning i både i- och u-länder. Övervakningen kan fungera som tidiga varningssystem och förhoppningsvis identifiera vilka virus som kan ge upphov till nästa pandemi.
På grund av överanvändandet av Tamiflu, den antivirusmedicin som vi har som ett medel för att minska effekterna av en ny influensapandemi, har det blivit verkningslöst mot många influensavirus. Även om den nya influensan ännu är känslig så finns risken att även detta virus skall bli resistent. Eftersom risken för resistensutveckling är överhängande och Tamiflulagren är begränsade måste vi vara oerhört försiktiga med läkemedlet och använda det till de svårast sjuka, eller för att förhindra lokala utbrott. Skall läkarna ha fri förskrivningsrätt av Tamiflu eller nya influensaläkemedel i framtiden? Vi anser att det behövs tydliga nationella och internationella riktlinjer för när, hur och var dessa läkemedel får användas.
Det andra sättet att skydda människor mot en ny influensa är vaccin. Nu producerar vaccinbolagen 400 miljoner doser vaccin till en befolkning på 7 miljarder. Det räcker inte för jordens befolkning, och även om så vore är det ”fel” vaccin. Det finns ännu inget vaccin mot den nya influensan. Det kommer att ta minst sex månader att producera ett nytt vaccin. Den aktuella situationen visar hur snabbt ett nytt virus kan introduceras till människa, och eftersom vi inte vet vilket som är nästa pandemiska virus kan vi inte sätta stort hopp till vacciner under den första fasen i en pandemi. Vaccinproduktionen krävs för att möta efterdyningarna, de senare vågorna av en pandemi.
När vi om några månader har den nya influensan bakom oss måste vi åter ta upp frågan om en svensk vaccinproduktion. När diskussionen senast var aktuell, i samband med fågelinfluensautbrottet, dog frågan lika snabbt som änderna utanför Oskarshamn tillfrisknade. En fabrik skall satsa på det vaccin som behövs varje år och vid en pandemi lägga om produktionen helt mot det nya viruset. Vi tror ingen blir upprörd om man satsar på en vaccinfabrik och det inte kommer någon pandemi. Däremot blir domen hård om vi inte satsat på vaccintillverkning när pandemin kommer. Vaccin är inte ett hundraprocentigt skydd, men det finns en viktig psykologisk effekt: vi tar detta på allvar och vi visar dådkraft. Eftersom det är en sådan ödesfråga för Sverige och världen får inte åtgärderna för ett medicinskt försvar, vare sig det gäller antivirusmediciner eller vaccin, göras till en ekonomisk fråga med enskilda vinstintressen som styrmedel. Så hellre vaccin utan pandemi än en pandemi utan vaccin.
Sverige är ett litet land med en utbyggd sjukvård som kan hantera ett stort antal influensasjuka. En influensapandemi skulle obönhörligen orsaka att all annan planerad verksamhet, operationer eller avancerade behandlingar måste upphöra och vården dirigeras om. Även om de svårast sjuka i en ny influensapandemi är toppen av ett isberg, kommer de mångdubbelt överstiga vad vi i dag har kapacitet att ta hand om.
Även om dödligheten vid en ny pandemi kanske kommer att vara låg så kommer det att orsaka en stor skada på det samhälle och den vård vi, åtminstone i västvärlden, tar för given. Den ekonomiska pandemi vi upplevt under hösten och vintern kommer att vara en västanfläkt jämfört med den storm en ny influensapandemi skulle komma att orsaka. Det är inte första gången i historien vi anar en fara i horisonten som vi kan göra något åt. Det här är ett sådant hot, låt oss för en gångs skull göra något kraftfullt i tid.
Björn Olsen
Christian Ehrenborg