Vi, som är chefer och ansvariga för myndigheter med verksamhet lokaliserad utanför Storstockholm, är djupt oroade över järnvägstrafikens bristande tillförlitlighet. Förseningar och inställda tåg kostar våra myndigheter stora summor av skattemedel i såväl tid som minskad effektivitet i verksamheterna.
Osäkerheten i tågtrafiken påverkar verksamheten tydligt. Det går inte att ha möten på morgonen, då man inte vet om de anställda kommer att hinna till arbetsplatsen på utsatt tid. Arbetstid går åt för att informera sig om inställda och försenade tågavgångar. Anställda måste även ibland brådstörtat lämna arbetsplatsen i förtid på eftermiddagar för att hinna hämta barn på förskolor sedan planerade tågavgångar ställts in.
Vid tjänsteresor försvinner dyrbar arbetstid för personal som tvingas tillbringa tid på försenade tåg eller drabbas av inställda avgångar.
Detta är vad man omedelbart ser, men det är inte det allvarligaste. Erfarenheterna av hur illa tågtrafiken fungerar gör att den gemensamma arbetsmarknaden i Mälardalen inte fungerar. Medarbetare som ett par gånger missat att hämta barn på förskolan föredrar snabbt att skaffa ett arbete närmare hemmet. Duktiga medarbetare lämnar oss och möjligheterna att rekrytera i hela regionen minskar.
Vi har miljöriktlinjer vid våra myndigheter, som anger att arbetsresor i allra största utsträckning ska ske med tåg. Övergång till bilpendling är orimligt – inte bara ekonomiskt och miljömässigt utan också därför att kvalificerade medarbetare inte kan lägga 2–3 timmar per dag på bilkörning. Samma tid går däremot att använda till tågresor eftersom den tiden kan användas produktivt.
Vi kan inte se att denna bristande förmåga hos SJ och Trafikverket att hantera snö och kyla är samhällsekonomiskt rimlig.
Arbetspendlingen i Mälardalen har under några år blivit betydande och berör inte enbart våra myndigheters arbetsplatser. Aktuell SCB-statistik bekräftar den ökade arbetspendlingen.
Av Energimyndighetens personal pendlar en tredjedel från Stockholm och en tredjedel från andra orter i Mälardalen. Det är således endast en tredjedel av personalen som är bosatt i Eskilstunaområdet. Vid Energimarknadsinspektionen är drygt hälften av de anställda bosatta utanför arbetsorten. Bilden är liknande för Lotteriinspektionen i Strängnäs.
Situationen är densamma på Myndigheten för yrkeshögskolan i Västerås, där många av de anställda dagligen tågpendlar från Stockholm, men även från andra orter, såsom Hallstammar, Kungsör, Enköping, Örebro och Avesta. En minoritet av myndighetens anställda är bosatta på verksamhetsorten.
SCB: s verksamhet är förlagd till både Stockholm och Örebro och det är en förutsättning för myndighetens verksamhet att resor mellan de båda arbetsplatserna fungerar friktionsfritt. Det är ett stort antal medarbetare som dagligen reser i tjänsten mellan de båda orterna.
Tågtrafikens vinterkollaps bekräftas av statistik, som sammanställts utifrån uppgifter från Trafikverket. Sedan den 1 november fram till när detta skrivs har antalet inställda och försenade tåg varit 664 respektive 336 på sträckan Arboga–Eskilstuna och omvänt, 1.384 försenade och inställda tåg på sträckan Västerås–Stockholm och 973 mellan Eskilstuna och Stockholm!
SJ och Trafikverket måste samarbete på ett bättre sätt och gemensamt se till att den spårbundna trafiken i Mälardalen fungerar. Som statliga aktörer borde de kunna se samhällsekonomiska mål.
I april 2010 önskade SJ:s vd Jan Forsberg en rejäl vinter 2010–2011 så att alla åtgärder och förbättringar som vidtagits utifrån erfarenheterna från den tågkaotiska vintern 2009–2010 skulle kunna visas upp. Ingen av oss är imponerade av vad vi hittills sett och upplevt. De senaste årens tågkaos är helt oacceptabelt.
Pia Enochsson
generaldirektör, Myndigheten för yrkeshögskolan, Västerås
Yvonne Fredriksson
generaldirektör, Energimarknadsinspektionen, Eskilstuna
Håkan Hallstedt
generaldirektör, Lotteriinspektionen, Strängnäs
Tomas Kåberger
generaldirektör, Energimyndigheten, Eskilstuna
Stefan Lundgren
generaldirektör, SCB Stockholm-Örebro