Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Terminsavgifter kan rädda kvaliteten på universiteten”

Om inte kvaliteten kan höjas tvingas de svenska universiteten möta ökande konkurrens från en mycket svag position och riskerar att tappa allt fler duktiga studenter till utländska universitet, skriver Bo Becker.
Om inte kvaliteten kan höjas tvingas de svenska universiteten möta ökande konkurrens från en mycket svag position och riskerar att tappa allt fler duktiga studenter till utländska universitet, skriver Bo Becker. Foto: Anders Wiklund/ TT

Omvandlingstryck. Den internationella konkurrensen om studenter hårdnar. Det är bra för studenterna men ekonomiskt påfrestande för de kvalitetskrisande svenska högskolorna. Lösningen är terminsavgifter, som kan finansieras med förmånliga studielån, skriver ekonomiprofessorn Bo Becker.

Universitet och högskolor spelar genom sin roll som producenter och förmedlare av kunskap en nyckelroll för välstånd, tillväxt och demokrati. Nu står hela högre utbildningssektorn inför en period av teknologisk förändring, konkurrens och omvälvning.

Den kanske viktigaste förändringen är att konkurrensen om studenterna nu tilltar dramatiskt. De så kallade Bolognareglerna gör nu att högre utbildning i Europa är organiserad enligt ett gemensamt system med två cykler: först en kandidatexamen (3 år), eventuellt följd av en masterexamen (2 år). Antagningen är öppen över nationsgränserna, och allt fler studenter upptäcker att de kan genomföra (delar av) studierna utanför hemlandets gränser. Trenden är global: enligt Unesco har antalet studerande utanför hemlandet dubblerats på tio år.

Vid sidan om internationaliseringen pågår en enorm teknologisk omvandling. På samma sätt som musik-, tv-, och nyhetsbranscherna skakats om i grunden av ny teknologi står högre utbildning på tur. Allt mer utbildning kommer att ske med hjälp av internet. I princip kan studenter världen över ta del av samma föreläsning av de bästa professorerna. Så kallade mooc-kurser (”massive open online courses”) ges redan i dag helt via internet. Ett exempel från universitetet MIT i Boston är den populära kursen ”Circuits and Electronics” med över 150.000 deltagare.

Både Bologna och it leder till ökad konkurrens. Framtidens studenter kommer att erbjudas mer valfrihet, bättre pedagogik och studier mer anpassade till deras behov. Det är goda nyheter.

Däremot innebär den tilltagande konkurrensen inte enbart goda nyheter för högskolorna och deras anställda. Liksom i andra branscher är det rimligt att vänta att ökande konkurrens kräver stora omställningar för de organisationer som ska kunna fortsätta vara framgångsrika.

Samtidigt som konkurrensen tilltar lider svensk högre utbildning av en kvalitetskris och anklagas för ”intellektuell inavel” och undermålig pedagogik (Alvesson och Rothstein, DN Debatt 5/5 2014). Inget svenskt universitet utom Karolinska institutet rankas numera bland världens topp 100. Av de svenska utbildningsprogrammen håller 22 procent låg standard, enligt universitetskanslern.

Riskerna för universitetsväsendet i Sverige är stora om inte kvaliteten kan höjas: svenska universitet tvingas då möta ökande konkurrens från en mycket svag position. Vi riskerar att tappa allt fler duktiga studenter till utländska universitet. Om kvaliteten på studenterna sjunker kommer de svenska lärosätena att tappa i relevans inom inte bara utbildning, utan också forskning och kunskapsspridning. De svenska universiteten riskerar att bli nästa krisbransch.

Den nya internationella konkurrensen innebär möjligheter likväl som risker. Länder som lyckats attrahera utländska studenter, såsom USA och Australien, genererar stora exportintäkter och har bättre utbildad arbetskraft. Deras universitet får större resurser och kan rekrytera de bästa forskarna och lärarna. I nuläget vore det dock en ekonomisk nitlott för skattebetalarna om svenska universitet lyckades öka sin internationella antagning, eftersom staten betalar hela kostnaden. Och inte bara för svenska studenter: EU:s regler säger att europeiska studenter måste likbehandlas. Om svenskar studerar gratis måste andra européer också studera gratis i Sverige (oavsett vad svenska studenter betalar i Warszawa eller Amsterdam).

Vad krävs för att de svenska lärosätena ska kunna svara på den ökande konkurrensen med nödvändiga förbättringar? En rapport från SNS föreslog i våras att utlysa akademiska tjänster internationellt och att studenter ska specialisera sig senare i kandidatutbildningen. Alvesson och Rothstein förespråkar ett slut på internrekrytering. Det är säkert goda idéer, men om innovation och förändring ska hända på bred front krävs också finansiella incitament – att de högskolor som lyckas väl ser sina resurser öka. Den svenska staten lägger redan 3,5 procent av de offentliga utgifterna i Sverige på högre utbildning, en av de högsta siffrorna i OECD. Hur kan vi försäkra oss om att kvalitet och framsteg belönas utan att ställa orimliga krav på skattebetalarna? Lösningen heter terminsavgifter.

Kritiken mot terminsavgifter har varit att de riskerar att utestänga studenter med sämre ekonomiska resurser eller att helt avskräcka unga människor från studier. Detta behöver dock inte vara fallet om de subventionerade statliga lånen som nu ges för levnadskostnader utsträcks till att täcka terminsavgifter. Redan i dag ger CSN lån till undervisningsavgifter för många utländska utbildningar (och vissa i Sverige). Regeringen har nyligen höjt maxbeloppet för att ”öka möjligheten att studera vid … prestigeuniversitet”. Taket för terminsavgifterna bör initialt sättas lågt, för att visa effekterna. Kanske vore 10.000 kronor per termin rimligt. Nederländerna har 1.960 euro per år som normal terminsavgift (2014-2015). De lärosäten som vill får ha lägre avgifter. Slutligen måste högskolor erbjuda stipendier likt dagens system för utomeuropeiska studenter.

Vad vore nyttan av att tillåta avgifter? För det första representerar avgifter den morot som högskolorna behöver för att möta de stora utmaningarna, en belöning för kvalitet. En avgift kan bara tas ut om studenterna upplever att utbildningen är nyttig och värdefull.

Framför allt behövs resurserna. En årlig avgift om 20.000 kronor skulle innebära en 40-procentig ökning av de cirka 50.000 kronor staten ger svenska lärosäten per student inom humaniora och samhällsvetenskap. Detta skulle minska det stora resursgapet jämfört med europeiska toppuniversitet. Den ledande ekonomiskolan HEC utanför Paris har 20.900 euro, cirka 192.000 kronor, som lägsta terminsavgift för masterprogram, det vill säga nästan fyra gånger vad svenska utbildningar får kosta.

Terminsavgifter skulle ge svenska lärosäten en chans att expandera internationellt utan att svenska skattebetalare ska bjuda norrmän, tyskar och italienare på gratis utbildning.

Svenska högskolestudenter har mycket att vinna om svenska högskolor skulle närma sig internationell toppstandard. Med lånefinansierade terminsavgifter hotas inte den högre utbildningens breda tillgänglighet. Om vi lyckas attrahera utländska studenter kan en ny svensk exportbransch byggas i stället för att belasta skattebetalarna med gratisutbildningar.

Och framför allt kan svenska lärosäten på hemmaplan erbjuda den kvalitetsutbildning som svenska studenter behöver.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.