Tidningarna håller på att tyna bort. Processen går förödande snabbt. Mest extremt är det i USA, men trenden är densamma även i Europa. Fortfarande håller tidningsmakare på och piffar upp sina pappersupplagor samtidigt som de funderar över varför det inte går att få någon vinst på nättidningarna. De förstår inte att framtiden ligger någon helt annanstans. På vägen kommer vi också att förlora mycket av nyhetsinformationen. Utan tidningarnas nyheter står sig tevekanalerna och webben slätt. Vi ser en ny tidsålder för medierna med oroande följder för demokratin. Det skriver den amerikanske medieforskaren Thomas E Patterson exklusivt för DN Debatt.
Den vördnadsvärda dagstidningen håller på att tyna bort. Nedgången går fortare på vissa håll än andra, men trenden är tydlig. Tidningarna förlorar läsare och annonsörer i en förödande takt.
USA är ett extremfall. Dagstidningarnas upplagor har minskat med 20 procent sedan 2001 och takten ökar. Seattle-Post Intelligencer och Rocky Mountain News är nu borta. Dussintalet betydande tidningar, däribland San Francisco Chronicle och Minneapolis Star, är nära nedläggning eller har ansökt om finansiell rekonstruktion.
Svenska tidningar mår ganska bra, jämfört med dem i några europeiska länder, som Tyskland och Storbritannien. Inte desto mindre är den allmänna trenden i Europa nedslående. Den holländske forskaren Piet Bakkers nyligen gjorda studie av fjorton europeiska tidningsföretag visade att de betalda upplagorna procentuellt sett minskat med tvåsiffriga tal under det senaste årtiondet.
Den affärsmodell som har burit upp tidningarna under mer än ett sekel håller snabbt på att falla sönder. Radannonserna har flyttat till internet, ofta till sajter där man inte alls tar betalt. Inkomsterna från märkesvaruannonseringen har också minskat drastiskt, beroende på minskade upplagor och hårdare konkurrens från andra medier.
Intäkterna från tidningarnas nätupplagor ersätter inte de minskade inkomsterna från papperstidningarna. Utifrån vad annonsörerna är villiga att betala, behövs det 21 läsare på nätet för att kompensera för en enda papperstidningsläsare.
Det är föga förvånande att mindre än en procent av tidningarna gör någon vinst på nätet. Några få hemsidor, med välkända namn som nytimes.com och guardian.co.uk drar till sig många besökare. Trafiken till andra tidningars hemsidor är alltför liten för att ens ha någon utsikt till att gå med vinst.
I och med att tidningarnas intäkter har krympt, så har nyhetsredaktionerna det också.
Amerikanska tidningar gjorde sig av med 6 000 nyhetstjänster 2008 – 11 procent av det totala antalet tjänster. Uppsägningarna väntas bli ännu fler i år. Storbritanniens regionala tidningar antas skära ner med 10 000 tjänster fram till 2012 – hälften av alla tjänster.
Tidningarnas borttynande handlar om mer än minskande inkomster och färre jobb. Det är i första hand tidningar som genererar nyheter. Även om teve har en större publik, så förlitar sig tevekanalerna på tidningar och nyhetsbyråer för sin nyhetsproduktion. Nyhetsprogram är ännu mer beroende av den tryckta pressen. Utan tidningarnas dagliga nyheter skulle bloggarna inte ha mycket att berätta.
Inget annat medium kommer i närheten av tidningarnas förmåga att insamla information. I USA har New York Times över 1 000 nyhetsjournalister. Det är flera gånger fler än en tevekanals och trettio gånger fler än USA:s ledande tidning på nätet, Huffington Post, har. På den lokala nivån, har den genomsnittliga amerikanska tidningen upp mot fem gånger så många journalister som den typiska lokala tevestationen.
Det finns god journalistik i teve och på webben, men på det hela taget kan den inte mäta sig med tidningsjournalistik. Nästan all undersökande journalistik – av den typ som ställer befattningshavare till ansvar – utförs av tidningar.
Samma sak gäller för rapportering om företag, fördjupning och bevakning av kandidater vid val.
Nedgången i tidningarnas kapacitet att rapportera kommer att vara kännbara på alla områden. Men allra mest på lokal nivå. Lokala dagstidningar är de sämst rustade att ta till sig utmaningen från internet. När folk går ut på nätet efter nyheter, kan de lika lätt gå vidare till en källa utanför den egna trakten som ortens egen tidning. Därför har lokala tidningar små chanser att dra till sig tillräckligt med annonsinkomster från nätet för att kunna hålla i gång sina nyhetsredaktioner, eller att ens klara sig. Vad som gör det än värre är att Google, Yahoo och andra utomstående nu håller på att göra inbrytningar i de lokala annonsmarknader som har burit upp lokaltidningarna.
Under denna tidsålder av globalisering kunde man tycka att en försämring av den lokala nyhetsbevakningen var en relativt liten fråga. En förskjutning av uppmärksamheten från lokala frågor till de nationella och internationella kunde till och med vara bra.
Men då ignorerar man den lokala tidningens särskilda bidrag till den demokratiska processen.
Lokaltidningens rapportering når inte upp till stora nyhetsorganisationernas, som ju har mycket större resurser. Vad lokaltidningarna bidrar med är den lokala vinkeln.
Den har, i mer än ett århundrade varit en daglig del av demokratins historia. Det kommer den att fortsätta vara, men om den nuvarande trenden står sig, blir det en märkbart mindre del. Även om forskare inte gjort noggranna studier av hur en aktiv lokaltidning bidrar till ett samhälle, så torde det handla om en betydelsefull påverkan. Och om den minskar kommer den lokala demokratin att försvagas.
Det är möjligt att lokala hemsidor kommer att sätta i gång att rapportera om sina egna samhällen. Men hittills har de mest parasiterat på lokaltidningarna. De flesta av deras nyheter är hämtade från lokaltidningen. Resten liknar mer skvaller och gnäll i egen sak.
Går det att komma på ett sätt att betala för den kvalificerade rapportering som de små samhällena är beroende av?
En sak är säker. Tidningarna hittar inte svaret genom att titta i backspegeln, som många av dem gjort. Till och med i dag försöker de piffa upp sina pappersupplagor.
När amerikanska journalister nyligen vittnade vid ett kongressförhör om tidningsbranschens framtid, argumenterade de för en modell av lokala kooperativ. De är rena önskedrömmar. Boston Globe, till exempel, förlorar mer än sju och halv miljon kronor i veckan. Det finns inga lokala välgörare, vid sina sinnens fulla bruk, som är beredda att ta sådana förluster för att tillhandahålla en papperstidning åt en krympande läsekrets.
Framtiden för de nationella såväl som de lokala nyheterna ligger någon annanstans. Delvis beroende på att unga människor nästan inte alls är intresserade av tidningar och på att publiken förväntar sig att få nyheter när den vill ha dem. Kanske skulle internetbaserade lokala nyhetsorganisationer kunna komma fram och ersätta lokaltidningarna.
Men oddsen för en sådan utveckling verkar dåliga. Enligt den konventionella klokheten har webben skapat en vidsträckt nyhetsmarknad. I själva verket är det så att även om det finns tusentals nyhetsproducenter på nätet, kommer de allra flesta besökarna bara till några ytterst få sajter. I USA har de fem populäraste tidningarnas hemsidor över 50 procent av publiken på nätet.
En ny tidsålder av ”megamedier” gryr – med oroande följder för demokratin.
Översättning Hans-Henrik Rönnow