20 år efter att Sverige öppnade för kommersiella radio- och tv-sändningar håller allt på att vändas bak och fram. De stora privata mediebolagen – TV 4, Expressen, Aftonbladet, Dagens Industri med flera – kräver kontroll och förbud riktade mot public service.
Utgångspunkten är inte att värna yttrandefrihet och publicistiska värden utan marknadens frihet som sådan. Tidnings-Sverige har traditionellt värjt sig mot att konkurrenslagstiftningen överordnas Tryckfrihetsförordningen. Det vore klädsamt om de stora tidningsutgivarna vore konsekventa och hävdade samma princip för radio och tv, skriver Mats Svegfors och Cilla Benkö.
Efter många decennier med monopol för Sveriges Radio och Sveriges Television öppnades för kommersiella radio- och tv-sändningar i början av 1990-talet. Nu efter 20 år håller allt på att vändas bak och fram. De stora privata mediebolagen och deras organisation kräver kontroll och förbud riktade mot public service.
I praktiken säger de: vi kommersiella tjänar inte tillräckligt med pengar på läsarna, lyssnarna och tittarna. Om Sveriges Radio och Sveriges Television vill ge licensbetalarna något nytt får det inte ske utan att de kommersiella bolagen först har tagit ställning till det och regeringen gjort bedömningen att nya public service-tjänster inte blir till konkurrensnackdel för TV 4, Expressen, Aftonbladet, Dagens Industri och andra kommersiella mediebolag.
Kulturdepartementets rapport med förslag till ”förhandsprövning av nya tjänster” har precis remissbehandlats. Hanteringen har skett med viss diskretion. Med detta är inte sagt att regeringen försökt ”mörka” förslaget. Det annonserades i public service-propositionen förra året. Men därefter tycks det hela ha uppfattats som en ren expeditionsaffär.
Initiativet till förhandsprövning, eller public value-test, kommer från EU-kommissionen. Det presenterades i ett ”Meddelande” förra året. Ursprungligen kommer förslaget från Storbritannien. Problemet anses vara att radio och tv i public service-regi konkurrerar med de kommersiella mediebolagen. BBC är hårt pressat av en ofta aggressiv kritik från de kommersiella aktörerna. Och politiken från den brittiska regeringens sida har mest reducerats till att bli en anpassningsrörelse.
Men konkurrens som överordnat värde i det europeiska samhället är verkligen inte något som inte är ifrågasatt. När den svenska yttrandefrihetsgrundlagen beslutades 1991 vidgades tryckfrihetens principer till att också gälla andra medier. En av de fundamentala friheterna som omfattas av yttrandefrihetsskyddet är etableringsfriheten. Så är det i Sverige. Och så är det faktiskt också i EU.
Den danske professorn i medievetenskap, Frands Mortensen vid Århus universitet, hävdar till och med att EU-kommissionens krav på public value-test står i strid med EU-rätten. Han menar just att yttrandefriheten är överordnad konkurrensrätten.
Mortensens slutsats – redovisad vid ett nordiskt seminarium på Hanaholmen i Finland för ett par månader sedan – belyser vikten av en ordentligt genomförd rättslig analys. Den har betydelse för ställningstagandet till förslaget om särskild regeringsprövning av nya tjänster inom public service. Och den har betydelse för en fortsatt diskussion om public service ställning.
De kommersiella aktörerna är synnerligen aktiva i sin kamp mot public service på europeisk nivå. I Storbritannien drivs en formlig kampanj mot BBC. Frontpersonen är James Murdoch, son till Rupert Murdoch.
Han utvecklade den principiella synen i sin ”Mac Taggart-föreläsning” i Edinburgh förra året: ”Om vi alls skall ha statligt stöd, då är det fundamentalt för hälsan hos de kreativa företagen, den oberoende produktionen och den professionella journalistiken att sådant stöd förekommer i en mycket, mycket mindre skala. … Den enda pålitliga, uthålliga och bestående garantin för oberoende är vinst”.
Vi ser en strävan att åstadkomma ideologiskifte i mediepolitiken. Utgångspukten är inte att värna yttrandefrihet och publicistiska värden. Utgångspunkten är i stället marknadens frihet som sådan. Detta är en syn som saknar förankring i public service-traditionen.
Den mycket breda uppslutningen bakom public service i Sverige, men också i vår del av Europa i övrigt, har utgått från demokratiska och publicistiska överväganden. Även den uttalade anhängaren av marknadsekonomi har insett de komplikationer som finns på mediemarknaden. Och inte minst Murdochs medieimperium visar just detta. ”Profiten”, för att använda James Murdochs begrepp tillämpat på hans eget familjeimperium, har inte främjat publicistisk kvalitet utan närmast konsekvent trängt tillbaka den.
Likväl kan man i remissvaren på rapporten om förhandsprövning se de murdochska tankarna omsatta till svenska förhållanden. I ett remissvar från Bonniersfären avstyrks förslaget med hänvisning till att det inte är tillräckligt långtgående: ”Det finns … risk för att public service-företag får en sådan ställning på marknaden som i konkurrenshänseende märkbart påverkar andra, icke-offentliga aktörer på samma marknad.”
Utan att höja rösten en enda decibel görs vitt till svart. Public service inrättades en gång för att främja publicistisk kvalitet och värna det offentliga rummet som en scen för en väl fungerande demokrati. Självfallet har själva existensen av radio och tv ”i allmänhetens tjänst” alltid beskurit de kommersiella medieföretagens affärsmöjligheter.
Därvidlag finns det ingen fundamental skillnad mellan etern och nätet. (Intressant nog lyckades de svenska tidningsföretagen stoppa ”AB Radiotjänst” från att driva en egen nyhetsverksamhet ända fram till 1946. Nyhetsförmedlingen i radio var under mer än 20 år förbehållen Tidningarnas Telegrambyrå, som händelsevis ägdes av just tidningsföretagen.)
Det nya nu är egentligen inte att internet har tillkommit utan att ett antal stora kommersiella medieföretag står inför stora ekonomiska utmaningar. Men det ligger en minst sagt avig logik i att försöka begränsa handlingsutrymmet för public service därför att Murdoch och andra mediemoguler får besvär med lönsamheten.
Tvärtom, ju hårdare marknaden själv pressar tillbaka de kommersiella aktörerna, desto mer riskerar de att spara bort redaktionell kvalitet. Och desto viktigare blir public service, som ju aldrig har skurit guld med täljkniv i högkonjunktur men som, med en klok politik från regering och riksdag, kan ha en säker ekonomisk bas för sin publicistiska verksamhet också i dåliga tider.
Det är viktigt att den samhälleliga institutionen public service ges nödvändiga förutsättningar att driva sin verksamhet i samhällets tjänst. Ty James Murdoch har i grunden fel när han beskriver ”profiten” som garanten för oberoende. Den garanten heter ”rättsstaten”.
Tidningssverige har med rätta varit stolt över Tryckfrihetsförordningen och hävdat att den exklusivt bör utgöra regelram för det tryckta ordet. Tidningsutgivarna har traditionellt värjt sig mot att konkurrenslagstiftningen skulle vara överordnad Tryckfrihetsförordningen.
Det vore klädsamt om de stora tidningsutgivarna vore konsekventa och hävdade samma princip när det gäller radio och tv. Också vår publicistiska verksamhet bör värnas genom ett tydligt och stabilt regelverk som ger största möjliga publicistiska frihet och oberoende.
Mats Svegfors
vd Sveriges Radio
Cilla Benkö
vice vd Sveriges Radio