Först ett klargörande: Vi är inte emot omskärelse. Vi är för individens rätt att själv välja. I vår artikel på DN Debatt 18/11 argumenterade vi därför utifrån barnkonventionen för att omskärelse av pojkar ska tillåtas först efter en viss ålder, kanske 15 eller 18 år. Det var inte omskärelse som sådan vi diskuterade, utan tidpunkten för när ingreppet sker. Vad vuxna väljer att göra med sina kroppar var således inte den fråga vi lyfte.
Vårt ställningstagande har mötts av kritik från såväl politiker som läkare. Integrationsminister Erik Ullenhag (DN.se/debatt 18/11) och Omid Aghajari, läkare på Karolinska sjukhuset (DN.se/debatt 21/11) anser att omskärelse ska kunna utföras på pojkar i Sverige. Båda saknar helt barnperspektivet i sitt resonemang. Barn som offer för kirurgiska ingrepp utan medicinsk grund är lika osynliggjorda i deras artiklar som de är på operationsbordet då omskärelsen äger rum.
Detta är bara ett av många exempel på hur svårt barnkonventionens tydliga ställningstagande för barns integritet och rättigheter som individer har svårt att få genomslag såväl i tanken som i lagstiftningen. Men vill Sverige ta barns mänskliga rättigheter på allvar behöver synen på barnet som en rättighetsbärande individ stärkas och synliggöras på alla områden. Att icke-medicinskt motiverade ingrepp på barn ska utföras inom vården, trots att barnkonventionen uttryckligen tar ställning mot att barn ska utsättas för opåkallade medicinska ingrepp och undersökningar – utan skyddas mot dessa – står därför i stark konflikt med att pojkar utsätts för dessa ingrepp.
Ullenhag skriver i sitt svar att; ”Ingreppet är inte särskilt omfattande och föräldrar har en rätt att uppfostra sina barn enligt den tro och tradition som de tillhör.”
Detta vittnar om en okunskap vad gäller barnkonventionen. Denna konvention tar inte, som Ullenhag verkar tro, sin utgångspunkt i föräldrars rättigheter till sina barn. Enligt barnkonventionen ska föräldrars ”råd och ledning” ske på ett sätt som inte är våldsamt eller förödmjukande. Att hålla fast ett skrikande barn och sedan skära av en del av hans könsorgan, vilket är vad som i praktiken sker i många länder, kan knappast anses som en rimlig ”ledning”. Något ”råd” är det bevisligen inte eftersom möjligheten att tacka nej inte existerar. Artikel 14 i barnkonventionen stödjer inte den tolkning som Ullenhag företräder eftersom barnet inte per automatik ska antas ansluta sig till föräldrarnas religion.
Det finns inga judiska, muslimska eller kristna barn. Det finns bara barn till judiska, muslimska eller kristna föräldrar.
Erik Ullenhag skriver att; ”Avgörande för mig är att kravet på att manlig omskärelse ska förbjudas nästan aldrig förs fram av män som själva är omskurna.” Hur vet Ullenhag detta? Vilka källor har han konsulterat för att kunna dra en sådan slutsats kring omskärelsens konsekvenser för män? Har Ullenhag ens tänkt tanken att omskurna män inte sällan lever i en gemenskap som inte skulle acceptera kritik mot sedvänjan? Att träda fram kanske inte är en självklarhet om det är förenat med ett högt socialt pris. Två av de elva undertecknarna av artikeln är omskurna och av judiskt ursprung.
Hiv-argumentet som framförts i debatten saknar bäring då hiv-preventionen i detta sammanhang inte gäller barn utan vuxna människor.
Läkaren Omid Aghajari menar att omskärelsen symboliserar ”drömmen om och bandet till det söndertrasade hemlandet”. Men en grupp människors behov av att känna tillhörighet till ett land eller en region kan inte få uttryckas med barns kroppar som verktyg. Barns kroppar är av kött och blod och ska inte användas för att bli bärare av vuxnas drömmar. För den individ som i vuxen ålder själv har sådana drömmar och vill manifestera dem genom omskärelse är det fritt fram.
Kulturella och religiösa ställningstaganden förändras med tiden. Varför skulle just omskärelseritualen ses som statisk? Varför skulle inte judar och muslimer kunna omtolka sina synsätt så att de blir förenliga med barnets rätt till sin kroppsliga integritet och barnets mänskliga rättigheter?
Sverige bör skydda pojkar och flickor lika vad gäller ingrepp i deras kroppar. Pojkar har hittills varit osynliggjorda. Att tillåta omskärelse först i vuxen ålder är ett sätt att bekräfta det skydd alla barn har rätt att åtnjuta.
Staffan Bergström, professor em, Internationell hälsa, Karolinska Institutet
Annika Borg, teologie doktor, debattör och präst
Per Dannefjord, lektor i sociologi vid Linnéuniversitetet
Eduardo Grutzky, politisk samordnare Alma Europa
P C Jersild, författare, leg läkare
Gunnar Göthberg, överläkare vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg
Christer Sturmark, ordförande förbundet Humanisterna
Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi
Bengt Westerberg, f d socialminister
Åsa Wihlbeck, leg läkare
Ellis Wohlner, vice ordförande Humanisterna