DN Debatt

”Tillsätt en nätombudsman och stärk polisens resurser”

Insatser mot näthatet. Dagens lagstiftning ger inte ett tillräckligt skydd mot kränkningar och hot på nätet. Vi föreslår inrättandet av en nätombudsman som har möjlighet att driva skadeståndsprocesser. Dessutom vill vi att påföljderna ses över och att polis och åklagare får mer resurser, skriver Lars Arrhenius och Mårten Schultz.

Uppdrag gransknings” program om näthat har skapat en storm av åsikter, engagemang och goda motkrafter. Debatten intresserar många och kraften i engagemanget har varit fantastisk. Men problemen kvarstår. Varje dag hatas, hotas och trakasseras människor på nätet. Som en del i lösningarna kräver vi nu att lagen uppdateras och anpassas.

Det kan inte sägas för många gånger. Internet i sig är inte orsaken till hatet; det är endast en arena. Internet är en kanal där hat kan spridas med vindens hastighet och där det tycks vara lättare att uttala sig långt grövre och vidrigare än öga mot öga med någon.

För att stoppa och förebygga detta hat krävs insatser på flera nivåer och av många aktörer. En viktig start är att vi som vuxna tar vårt ansvar och agerar varenda gång ett ”hora”, ”bög” eller ”svartskalle” hörs i en skolkorridor, på en fotbollsträning eller på en Facebooksida.

Nätet har svept in i våra liv och vi har tagit smartphones och surfplattor till våra hjärtan och in i våra hem. Många är de möten, initiativ och goda idéer som har fötts tack vare nätet. Samtidigt står vi inför en situation som inte längre är hållbar.

Barn och unga utsätts för allvarliga kränkningar på nätet utan att något görs. Och märkligt nog tycks det finnas en allmän acceptans att kränkningar som sker på nätet skulle vara mer okej än de som äger rum på skolgården eller idrottsträningen.

Man kan få uppfattningen att internet är ett laglöst land, men så är inte fallet. Skollagens regler om nolltolerans mot kränkningar gäller även för det som sker på nätet, och skolorna har i dag ett ansvar att i det förebyggande trygghetsarbetet även inkludera nätet.

Det som händer på internet handlar i grund och botten om sociala relationer, och här har vi vuxna långt mer träning, erfarenhet och kunskap än barn och unga. Vi vuxna har ett ansvar i att vara förebilder, och på samma sätt som vi tränar barns sätt att vara mot andra i skolan, på träningen eller hemma behöver vi träna dem i hur man är mot varandra på nätet.

Vi måste prata om hur man kan vara en bra kompis även där. Vi måste prata om vad som är okej och inte. Vi måste prata om hur det känns när någon skriver något taskigt och om hur man själv vill bli bemött.

Men när hatet trissas upp även bland oss vuxna, vem ska då lära våra barn vad som är okej? De tolv kända kvinnor som trädde fram i ”Uppdrag granskning” vittnar om extrema hot mot deras person. Hot och kränkningar så grova att vi knappt klarar av att lyssna när dessa modiga kvinnor själva läser upp dem.

Men vi måste lyssna. Hatet måste ut i ljuset för att kunna bekämpas. Både för att det drabbar enskilda människor hårt och för att vi alla ska våga uttrycka våra åsikter. För när männi­skor inte vågar uttala sig på grund av rädsla riskerar hatet att bli ett hot mot vår demokrati.

Det går inte att blunda längre, nu krävs skarpare åtgärder för att förändra det som pågår! Problemet kommer inte att försvinna av sig självt. Vi anser därför att vi, som ett komplement till goda samtal om nätet mellan barn och vuxna, till förebyggande värdegrundsarbete i skolor och till lovvärda initiativ som #nätkärlek, måste göra ännu mer.

Sverige är enligt artikel 8 i Europakonventionen skyldigt att värna om människors personliga integritet. Utformningen av dagens lagstiftning kring ärekränkning och hot samt skydd av personuppgifter ger i dag ett visst skydd, men det är inte tillräckligt. Vi föreslår därför följande:

• Utse en Nätombudsman, NO. Det behövs en funktion som tillvaratar de rättigheter som varje människa har att inte utsättas för förtal, hot eller andra allvarliga kränkningar. Ge denna ombudsman möjlighet att driva skadeståndsprocesser. För den som blivit utsatt är upprättelse viktig.

Ge även ombudsmannen verktyg och förutsättningar att hjälpa utsatta att få ansvariga för webbsajter att ta bort kränkande kommentarer på nätet.

• En översyn av ärekränkningsbrotten. Anmälningarna av förtalsbrott är i dag omfattande, men de fall som faktiskt leder till åtal är extremt få. Det beror på en begränsning i lagstiftningen som säger att ärendet skall vara ”påkallat från allmän synpunkt”, alltså av allmänintresse, för att åklagaren ska gå vidare med en anmälan. Vi föreslår att man tar bort denna begränsning i lagstiftningen.

• En översyn av brottskatalogen. Vår närvaro på internet har öppnat för nya typer av brott och det kan finnas luckor i brottskatalogen som nu behöver täppas till. Vissa nätkränkningar riskerar i dag att hamna mellan ärekränkningsbrotten och olaga hot.
Vi vill även att man överväger att införa regler som kriminaliserar att aktivt delta i digitala mobbar, som en internetmotsvarighet till våldsamma gatuupplopp.

• Se över påföljderna. Många av de brott som människor drabbas av på internet leder till allvarliga konsekvenser, men motsvaras inte alltid av den påföljd som i dag är möjlig att utdöma. Påföljderna bör därför ses över.

• Prioritera denna brottslighet och ge resurser till polis och åklagare. Många gånger står polisen maktlös när det gäller hatbrott på nätet. En jämförelse kan göras med de resurser som avsatts för att jaga fildelare. Det är inte rimligt att rättsväsendet har mer kraftfulla verktyg att bekämpa upphovsrättsbrott än brott som riktar sig mot människors integritet och trygghet.

Att stoppa hatet är vårt gemensamma ansvar och här har vi alla olika roller att spela. Politikens roll är att se till att de regler som samhället har ställt upp uppdateras så att de är effektiva även på nätet.

Då har vi ett grundskydd som gör att andra goda krafter kan agera för att internet fortsätter att vara den källa till idéutbyte, demokrati och relationsskapande som det bör vara.

Lars Arrhenius, jurist och generalsekreterare på antimobbningsorganisationen Friends
Mårten Schultz, professor i civilrätt samt forskare och lärare vid Stockholms universitet