DN Debatt

”Tillsätt snabbutredning för krisande psykvård”

Eftersatt utbildning. Psykvården kostar mycket pengar men fungerar dåligt. Personalbristen är svår, omsättningen hög och andelen hyrläkare högre än inom andra områden. Regeringen bör tillsätta en snabbutredning som identifierar varför föreslagna åtgärder inte har genomförts, skriver Sven Britton, professor och riksdagsledamot (S).

Internationellt är psykiska sjukdomar de som sammantaget ökar mest i hela världen, också i låginkomstländerna. Förutom det lidande och den isolering dessa sjukdomar för med sig för den drabbade och hans/hennes familj leder de också till en översjuklighet och överdödlighet i somatiska sjukdomar och orsakar en förlust i arbetad tid som är avsevärt högre än cancer och hjärt-kärlsjukdomar.

Den psykiska sjukligheten är därmed mycket kostsam för samhället.

Likväl är psykvården underutvecklad i vårt land. När man hunnit så långt ner att man söker hjälp för att man inte orkar mer, när sammanhangen rämnar, när inget ljus längre syns - då skulle man hoppas att den psykiatriska vården skulle möta med empati och kunnande i en vacker, helande miljö.

Men så är det tyvärr inte på de allra flesta håll i Sverige i dag.

Självmord är den yttersta konsekvensen av psykisk sjukdom. Självmorden bland vuxna i Sverige har inte minskat på senare år. Vad värre är, bland unga ökar självmorden. Detta är en tydlig indikator på att den psykiatriska vården har försämrats.

Personalbristen inom psykiatrin är svår, omsättningen hög, andelen hyrläkare högre än i någon annan specialitet. Bristen på specialister är den största bland de medicinska specialiteterna.

Utbildningen är eftersatt med för få sökande och även om många av de studerande gillar ämnet psykiatri så trivs de inte i psykvården. Omkring 40 procent av de läkare som specialistutbildar sig till psykiater har inte svenska som modersmål.

Som en parallell kan nämnas att rekryteringen av kompetent personal till den tidigare så eftersatt geriatriken har förbättrats sensationellt i takt med den geriatriska forskningens ökande omfattning och framgångar.

Samverkan mellan landsting och kommun i omhändertagandet av personer med långvariga psykiska sjukdomar fungerar på de flesta håll undermåligt. Evidensbaserade behandlingar är färre än i övrig sjukvård och saknas så gott som helt i den del av socialvården som berör de psyksjuka. Den psykiatriska forskningen är inte minst på senare år så gott som avsomnad.

Naturligtvis finns enskilda enheter som fungerar bra och individer som gör besjälade insatser men sammantaget är bilden mörk, vilket förstärker det mörker som de flesta psyksjuka redan befinner sig i.

Flera av de åtgärder Anders Milton förslog i psykiatriutredningen 2005 är inte genomförda alls, eller bara delvis. Och den breda satsning på psykiatrisk forskning som föreslogs i KVA:s (Kungliga Vetenskaps­akademien) utredning 2011 har ännu inte kommit i gång.

Läget är så allvarligt att nu krävs både snabba och mer långsiktiga insatser. Till de förra hör att öka utbildningsinsatserna inklusive vidareutbildning och distansutbildning på alla nivåer – läkare, psykologer, sjuksköterskor, mentalskötare, sjukgymnaster, socionomer och socialarbetare med inriktning på vård av psykiskt sjuka.

Lagen om samarbetstvång mellan kommun och landsting måste aktiveras och krav ställas på att kontrakt med tydlig målsättning och uppföljningsplan skrivs för varje psykiskt långtidssjuk om hur och av vem vården skall skötas – om möjligt underskrivna av patienten själv och/eller dennes anhöriga.

Insatser för daglig sysselsättning, till exempel enligt modell Solkraftprojektet i Skellefteå, måste garanteras för att bryta de psykiskt sjukas isolering och därmed minska vårdbehoven.

De genomgående mycket nedgångna och torftiga lokaler där psykiskt sjuka tas emot och behandlas måste rustas upp, gärna inspirerat av evidensbaserad arkitektur med inriktning på psykvård.

I det längre perspektivet måste den psykiatriska forskningen stärkas med vägledning av KVA:s utredning 2011. Så mycket som möjligt av den psykiatriska behandlingen inklusive den psykodynamiska och kognitiva måste evidensbaseras och de åtgärder som sköts via kommunernas socialtjänst måste följas upp och utvärderas.

Vården av psykiskt sjuka kostar cirka 20 miljarder per år och det innefattar då inte den förlust av arbetsdagar som dessa ofta långvariga sjukdomar för med sig. Kan man genom några av nämnda åtgärder minska kostnaderna bara några procent räcker det för att betala för mycket av ovanstående för att inte tala om det minskande lidande som det skulle kunna innebära för denna sjukvårdens verkliga paria.

Regeringen bör tillsätta en snabbutredning som identifierar var, varför och i vilken mån föreslagna åtgärder i psykiatriutredningen 2005 och KVA-utredningen om psykiatrisk forskning 2011 inte genomförts. Utredningen bör därtill uppmärksamma nytillkomna regionala och nationella problem för psykiatrin.
Därefter bör man tillskjuta de resurser som krävs för sakernas tillrättaläggande.

Sven Britton, Professor och riksdagsledamot (S)