Bo Ekman inledde på DN Debatt 28/11 en angelägen diskussion om sambandet mellan ekonomisk tillväxt och miljö. Endast ekonomisk tillväxt och teknikutveckling kan lösa världens miljöproblem, hävdade Ekman och fick genast svar på tal av Johan Olsson med flera från nätverket Steg 3 som påpekar att evig tillväxt är omöjlig i en värld med begränsade resurser. I själva verket har båda sidor rätt. Orsaken till att de ändå har så radikalt olika syn på tillväxtens konsekvenser förefaller i hög grad bero på skillnader i uppfattningen av vad ekonomisk tillväxt egentligen innebär.

Begreppet ekonomisk tillväxt syftar på ökningen av ett samhälles samlade produktion av varor och tjänster. Idén att ekonomier kan växa har en flera hundra år lång historia och tillväxt är i dag den främsta ledstjärnan i varje nations politik. Men märkligt nog är begreppet ekonomisk tillväxt ännu inte riktigt väl definierat, och det finns följaktligen inget riktigt bra sätt att mäta det.

Vanligtvis används – i brist på bättre – tillväxten av bruttonationalprodukten (BNP) som ett mått på ekonomisk tillväxt. Men detta betyder inte att ekonomisk tillväxt är samma sak som ökad BNP. Ett vanligt exempel på bruttonationalproduktens tillkortakommande som tillväxtmått är att om någon gifter sig med sin hushållerska så minskar BNP – den före detta hushållerskan fortsätter ju att laga mat och tvätta kläder, men får inte längre lön för det.

Eftersom hemarbete inte räknas in i BNP innebär giftermålet att BNP minskar trots att ingen egentligen har blivit fattigare. Det är inte alls självklart vilka ”varor och tjänster” som ska tas med då man räknar ut ett samhälles ekonomiska tillväxt. I vissa länder kan man behöva köpa biljett för att få inträde till naturreservat, vilket innebär att den ”tjänsten” räknas med i BNP. I Sverige är skogspromenader alldeles gratis och räknas därför inte in i BNP.

Anta till exempel att teknisk utveckling inom skogsbruket skulle tillåta oss att producera dubbelt så mycket virke per ytenhet jämfört med i dag. Då skulle vi naturligtvis kunna utnyttja denna teknik på all produktiv skogsmark i landet, för att därmed öka den totala virkesproduktionen och landets BNP. Men vi skulle också kunna besluta att bara använda hälften av skogsmarken till virkesproduktion och avsätta andra hälften som naturreservat, för att på så vis fortsätta att producera lika mycket virke som förut, men öka vår konsumtion av skogspromenader och naturupplevelser.

I detta fall skulle BNP förbli konstant, men man skulle kunna argumentera för att det likaväl skulle innebära en ekonomisk tillväxt, avsättandet av naturreservat kan ju också ses som en produktion av tjänster, även om man avstår från biljettförsäljning för skogspromenader. Om ny teknik innebär att vi kan producera mer varor per arbetad timme får vi också mer tid över för att utföra tjänster åt varandra. Om denna ”tillväxt” sedan syns i BNP eller inte beror på om vi tar betalt för tjänsterna eller inte.

För en människa med grundläggande naturvetenskapliga insikter låter tanken om evig tillväxt i en begränsad värld som en komplett omöjlighet, som man bara kan tro på om man antingen är en fullkomlig analfabet i fråga om naturvetenskap alternativt förblindad av ideologiska skygglappar.

Men man kan tänka på tillväxt som något annat än rent materiell tillväxt, man kan tänka det som att man gör saker effektivare än förut, och därmed får ett överskott som man kan välja vad man vill göra med. I exemplet ovan till exempel är detta överskott att halva landets skogsmark plötsligt ”blir över”.

Är ekonomisk tillväxt då bra eller dålig för miljön? Frågan går inte att svara på eftersom ”ekonomisk tillväxt” är ett alltför vagt definierat begrepp som inte går att mäta på ett tillfredsställande sätt, och som kan tolkas på olika sätt av olika människor beroende på deras respektive värderingar och utbildning.

Begreppet ”ekonomisk tillväxt” bör helt enkelt strykas ur den politiska vokabulären och BNP bör betraktas som en ekonomisk indikator bland andra. I stället för att debattera om ekonomisk tillväxt är bra eller dåligt för miljön bör den politiska diskussionen handla om (1) att främja teknologisk utveckling överhuvudtaget, (2) att styra den teknologiska utvecklingen i önskad riktning, samt (3) om vad vi ska göra av det överskott som teknologisk utveckling ger oss.

Teknologisk utveckling är mycket riktigt nödvändig för att klara miljöproblemen. Många av dagens miljöproblem skulle vi överhuvudtaget inte förstå, än mindre kunna lösa, utan avancerad teknologi som spänner från kemiska analystekniker för miljögifter till miljöövervakning från rymden med hjälp av satelliter och avancerade klimatmodeller som kräver superdatorer. Utan teknologisk utveckling i jordbruket skulle det inte överhuvudtaget vara möjligt att föda en växande befolkning utan att behöva odla upp hittills orörda skogs- och savannområden.

Möjligheterna att styra den teknologiska utvecklingen med hjälp av politiska beslut är förvisso begränsade, men med ekonomiska styrmedel kan man skynda på utvecklingen av miljövänligare processer och produkter. Avvecklandet av klorblekning av pappersmassa är ett exempel på det, och jag skulle även vilja gissa att det för länge sedan skulle ha funnits biologiskt nedbrytbara icke-giftiga plastmaterial på marknaden om bara världens politiker skulle ha brytt sig om att stimulera sådant forsknings- och utvecklingsarbete.

Slutligen är frågan vad vi ska göra med det överskott som teknologisk utveckling kan ge oss. Trots att teknologisk utveckling inom jordbruket ger mänskligheten möjlighet att använda mindre odlingsareal för att föda världens befolkning så har slutresultatet tyvärr ofta i stället blivit att man odlar upp ytterligare skogs- och savannområden där jordbruk tidigare varit olönsamt.

Sådant kan dock undvikas genom politiska beslut. Väljer vi att alltid utnyttja den befintliga teknologins fulla potential att öka vår materiella konsumtion kan det mycket riktigt gå illa med planeten. Men vi kan också välja att ”konsumera” t ex mera skogspromenader.

Den miljöpolitiska debatten skulle bli bättre om den kunde ta fasta på sådana här konkreta frågor i stället för att använda ett luddigt begrepp som ”ekonomisk tillväxt” som varken går att definiera eller mäta på tillfredsställande sätt.