Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Tjänstefel måste kunna ge böter eller fängelse”

Problemet med felaktiga anställningar är inte begränsat till högskolan. Som DN:s granskning visat frångick till och med Riksrevisionen regelverket när man handplockade personal för högre tjänster, skriver artikelförfattarna.
Problemet med felaktiga anställningar är inte begränsat till högskolan. Som DN:s granskning visat frångick till och med Riksrevisionen regelverket när man handplockade personal för högre tjänster, skriver artikelförfattarna. Foto: Roger Turesson

Det är bra att högskoleministern vill skärpa straffet för brott mot etikprövningslagen. Men ännu bättre vore det om regering och riksdag såg till att det blev lättare att döma någon för tjänstefel. Det skriver Erik J Olsson och Magnus Zetterholm, båda vid Lunds universitet och aktiva i stiftelsen Academic Rights Watch.

I efterdyningarna av de nya brister som uppdagats vid Karolinska institutet öppnar högskoleministern Helene Hellmark Knutsson för en skärpning av straffet för brott mot etikprövningslagen. Det är ett utmärkt initiativ av ministern, som tidigare agerat resolut genom att efter Macchiarini-affären byta ut delar av KI:s styrelse.

Men bristande regelföljande är inte bara ett problem vid etikprövning. Om vi håller oss till högskoleväsendet är regelbrotten påfallande när det gäller tjänstetillsättningar. Det vanligaste är att tjänster tillsätts utan utlysning, i strid med anställningsförordningen. Vid Göteborgs universitet konstaterade internrevisionen nyligen ett nittiotal regelvidriga anställningar bara vid en fakultet.

Nu kan man tycka att detta inte är lika allvarligt som när svårt sjuka behandlas utan etiskt tillstånd. Men den långsiktiga effekten är att den meritokratiska princip som ligger till grund för högskolan urholkas. Den skickligaste får inte nödvändigtvis jobbet. Resultatet blir sämre forskning och undervisning.

Indikationer på omfattande regelbrott hittar man också i Justitieombudsmannens praxis. Antalet klagomål på tjänstemän befinner sig på alarmerande hög nivå och ökar stadigt varje år.

Problemet med felaktiga anställningar är inte begränsat till högskolan. Som DN:s granskning visat frångick till och med Riksrevisionen regelverket när man handplockade personal för högre tjänster. Återigen hotas kvaliteten i verksamheten.

Det allmänna problemet är att det offentlig-rättsliga regelverket generellt i hög grad åsidosätts. Justitierådet Thomas Bull sammanfattar Socialstyrelsens årliga rapportering så här: ”Det finns således anledning att tro att det finns ett stort antal felaktigheter och brister inom den offentliga förvaltningen som aldrig bedöms av de rättsvårdande myndigheterna eller av något disciplinärt organ” (Fundamentala fragment, 2013).

Indikationer på omfattande regelbrott hittar man också i Justitieombudsmannens praxis. Antalet klagomål på tjänstemän befinner sig på alarmerande hög nivå och ökar stadigt varje år. Antalet var ämbetsåret 1999/2000 4.579. 15 år senare, 2014/2015, var det uppe i 7.143. Situationen är ungefär densamma hos Justitiekanslern.

En åtgärd vore att be myndighetscheferna inskärpa att regelbrott inte tolereras. Den strategin har i alla fall inte fungerat i Göteborg. Efter att rektor införde nolltolerans mot regelbrott vid anställningar har enligt en artikel i medarbetartidningen GU-journalen ytterligare 129 rättsvidriga anställningsbeslut fattats.

En annan strategi är den som högskoleministern nu föreslår, det vill säga att införa hårdare straff för vissa typer av regelbrott. ”Lagbrott måste få konsekvenser” framhåller hon med rätta, med hänvisning till KI och etikprövning. Det är emellertid rimligt att denna insikt också får gälla andra överträdelser. I stället för att släcka enstaka bränder är det långsiktigt bättre att komma åt själva brandorsaken, det vill säga det generellt svaga ansvarsutkrävandet. Det är helt enkelt för lätt att bryta mot reglerna utan att det döms för tjänstefel.

Situationen nu är att endast 1 procent av anmälningarna leder till att en viss person kan bindas vid tjänstefel. Bull påpekar att samma uppklaringsprocent gäller för cykelstöld. Orsaken i det senare fallet är uppenbar: man vet inte vem som tog cykeln. När det gäller tjänstefel förhåller sig det normalt annorlunda: en bestämd person pekas ut och det råder inget tvivel om denna persons identitet.

Thomas Bull anger flera faktorer bakom den nedslående statistiken. Lagstiftning och rättspraxis är så flexibla att det finns gott om olika ursäkter och undantag. En giltig ursäkt är till exempel hänvisning till ”ingen skada skedd”. En annan ursäkt som vi träffat på är att cheferna ”verkade inom en rättsvidrig kultur” och därför var utan personligt ansvar. Budskapet verkar vara: gör som alla andra och du ska gå fri från skuld! Vidare gör restriktionen att felet ska ha skett vid ”myndighetsutövning” att många överträdelser inte får några konsekvenser.

Det vi förespråkar är en återgång till det så kallade ämbetsansvar som gällde fram till 70-talet, där ”ansvar för tjänstefel kunde utkrävas vid åsidosättande av gällande regler (eller vad som följde av tjänstens beskaffenhet) om detta skett av försummelse, oförstånd eller oskicklighet” (Bull, 2013, s. 491). Med andra ord måste alla typer av regelbrott inom det offentliga kunna få kännbara rättsliga följder, till exempel böter eller kortare fängelsestraff.

Hur kunde då ämbetsansvaret nedmonteras? Bakgrunden var, konstaterar Bull, en allmän uppfattning, inte minst hos den dåvarande regeringen, att ”allvarliga fel inte förekommer i någon ökad utsträckning inom den offentliga förvaltningen och att straffrättsliga sanktioner inte borde användas annat än i speciella fall”. Kanske borde tanken ha slagit beslutsfattarna att detta glädjande tillstånd var just ämbetsansvarets förtjänst!

Enligt vår mening är det bara en tidsfråga innan ämbetsansvaret återinförs. Frågan är främst vilken regering som sedan kommer att kunna berömma sig över att ha insett dess nödvändighet. Vi hoppas att det blir den nuvarande då situationen redan är högst bekymmersam.

DN Debatt. 28 januari 2017

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.