Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Tobaksmuseet på Skansen förtiger 400 000 rökares död”

Snusromantik och cigarettnostalgi. Tobaken har katastrofala hälsoeffekter. Men av detta märks inget på Tobaksmuseet. Där pågår i stället en skicklig marknadsföring i avsikt att säkra fortsatt produktion av cigaretter, snus och piptobak, skriver tre moderata riksdagsledamöter.

Det finns ett tobaksmuseum på Skansen. Det låter som rätt plats för en företeelse som huvudsakligen hör hemma i ett förflutet sekel och som allt fler länder i dag klart uttalar som mål att de helt vill befria sina medborgare från.

Men tobaksmuseet på Skansen handlar inte om ett renodlat musealt bevarande av gångna tiders hälsofarliga seder och bruk för efterkommande generationer att studera och häpna över. Det är ett led i en pågående marknadsföring i avsikt att säkra fortsatt produktion av cigaretter, snus, cigarrer, piptobak och tuggtobak.

Det är Swedish Match, landets största tobaksbolag, som sponsrar och styr verksamheten. Det görs skickligt, utan någon öppen reklam för bolaget, frånsett ett meddelande i besöksguiden om att ”Museet drivs med ekonomiskt stöd av Swedish Match AB”.

I stället ligger tyngdpunkten på ett förhärligande av snusromantiken och cigarettnostalgin i en inramning av ett gediget och påkostat hantverk. Besökaren ska förstå att det handlar om kulturhistoria.

Vad som inte framgår är de katastrofala hälsoeffekterna av tobaksbruket. Sedan museet flyttade in i byggnaden Gubbhyllan på Skansen 1965 har drygt 400 000 människor i Sverige avlidet i förtid av sin egen eller andras rökning. Det är en aspekt som borde framgå mycket tydligt i ett seriöst uppbyggt museum om tobakens historia.

Till den historien hör också berättelserna om tobaksindustrins försök att i det längsta förneka de hälsorisker som forskare funnit hör ihop med tobaksbruket. Varannan rökare dör i förtid. När industrin inte längre kunde fortsätta att blåljuga ändrade man strategi och spred motstridiga uppgifter för att förvirra och skapa osäkerhet.

Man ville i det längsta försöka bevara bilden av tobaksbruket som ett angenämt, kulturellt och socialt accepterat beteende. Precis som stämningen är på Tobaksmuseet.

De ökade kunskaperna om tobaksrelaterad sjukdom och dödlighet ledde slutligen till lagstiftning för att begränsa skadorna.

2005 trädde en skärpning av tobakslagen i kraft i Sverige. Den innebar bland annat att ­tobaksbolag inte längre får sponsra verksamheter och evenemang där allmänheten har tillträde. Ett museum är en sådan verksamhet. Tobaksmuseet ifrågasattes, varför Swedish Match själva hos Konsumverket, KO, begärde ett klargörande av vad som gällde för museet. Avgörande för bedömningen var om sponsringen direkt eller indirekt kan antas främja försäljningen av tobak. Det ansåg KO inte vara fallet och fann – under oförändrade förhållanden – inga skäl att ingripa.

Swedish Match tackade och tog emot. I dag kan man på museet, mot betalning i grupper, vara med om en Snus grand tour (provning av snus och tuggtobak), Prillor för frillor (kvinnohistorisk visning av museet), Snusmumriken (blanda eget snus), Rulla cigarrer (museivisning med fokus på cigarrer), Puffa pipa (visning med fokus på piprökning), Gubbhyllans punsch och cigarr (med fokus på cigarrer) och Snus de luxe (snus och whisky).

Det är svårt att föreställa sig att dessa visningar inte skulle främja försäljningen. Och, självklart, de drygt 400 000 döda talar ingen om.

När museet 1938 öppnades av Svenska Tobaksmonopolet på Södermalm i Stockholm var det ett rent företagsmuseum för monopolets anställda. När museet flyttades hade monopolet upphört och efterträtts av Svenska Tobaks AB, som 1994 slogs ihop med Swedish Match, som ett antal år tidigare bytt till det namnet från Svenska tändsticks AB, STAB.

År 2000 inkluderades STAB:s tändstickssamlingar och museet fick namnet Tobaks- och Tändsticksmuseum, samlingarna ägs av Swedish Match Tobaks- och Tändstickshistoriska stiftelse.

Med tanke på de restriktioner som numera reglerar tobaksbolagens marknadsföring återstår inte så många kanaler. Vad som gäller är reklam inne i butiker som säljer tobak, själva förpackningarnas utformning, produktplacering i filmer och tv-serier, kändisar som framträder i medierna och till exempel snusar och betalda bloggare och författare som skriver positivt om framför allt snus.

Det är begripligt att Swedish Match slår vakt om tobaksmuseet, men kanske borde KO (konsumentombudsmannen) ta en ny titt på verksamheten, och fortsätt inte förtiga att drygt 400 000 människor dött av tobak i Sverige sedan 1965.

Anne Marie Brodén (M), kulturutskottet

Susanna Haby (M), EU-nämnden

Henrik Ripa (M), socialutskottet