Försvarsminister Sten Tolgfors (M) leker med orden när han säger att Uppsala garnison inte är på väg att läggas ned. När 70 procent av verksamheten flyttas till annan ort – och bara staben och Försvarshälsan lämnas kvar – går det inte längre att säga att detta är en militär flygplats. Tillåter försvarsministern detta ske är han ansvarig för att huvudstaden lämnas utan ett nära flygförsvar.

En av de sista propositionerna rege­ringen lägger till riksdagen för behandling under våren rör försvarets framtida inriktning. Propositionen når riksdagen den 19 mars.

Vår stora förhoppning är nu att det i regeringens förslag finns ett tydligt ställningstagande för att det behövs en huvudstadsnära militär flygplats. Regeringen måste avvisa Försvarets förslag att fler och fler verksamheter flyttas från Uppsala garnison – så att den till slut har lagts ned.

I praktiken innebär det förslag ÖB Håkan Syrén lämnade till regeringen tidigare i våras just detta. Vårt land blir därmed det enda land i Europa utan en militär flygplats i närheten av huvudstaden. Vi menar att det vore djupt oansvarigt av regeringen att inte förhindra detta.

I dag är försvarets divisioner av Jas 39 Gripen primärt stationerade på två platser i Sverige: i Luleå i Norrbotten och i Ronneby i Blekinge. Dessutom används Såtenäs på Skövdeslätten och Uppsala garnison i Uppland.

Här finns Luftstridsskolan, Stridslednings- och luftbevakningsskolan, Flygbefälskolan, Utvecklingsenhet luft och Strilbataljonen. Sammanlagt finns 539 anställda; här gör också 300 unga män och kvinnor sin värnplikt och här finns ett stort antal elever vid Luftstridsskolan. Dygnet runt, året runt, sköts dessutom flygstridsledningen härifrån, liksom bevakningen av det svenska luftrummet.

Det som nu föreslås ske är att Ärna i ett slag läggs ned såsom militär flygplats. Försvarsmakten har gett chefen för Luftstridsskolan i Uppsala i uppdrag att ta fram förslag på hur flygplatsen snabbt ska kunna läggas ned.

Dessutom föreslås en flytt av stridsledningen, utbildningsenheten, stridsledningsbataljonen och halva utvecklings­enheten till Enköping.

Detta innebär att 70 procent är borta. I praktiken innebär det att garnisonen lagts ned bakvägen. Kvar är bara lite av staben och Försvarshälsan, och inom bara några år är hela Uppsala garnison borta. Det finns inga alternativ.

När försvarsministern menar att beslutet inte behöver underställas riksdagen, utan att Försvarsmakten själv kan gå i den riktning de aviserat, menar vi att det är en lek med ord. Visserligen beslutar Försvaret inte att garnisonen ska ”läggas ned”, men detta är i realiteten vad försvarets beslut kommer att leda till.

Detta är naturligtvis mycket allvarligt eftersom Försvaret då gått utanför sina befogenheter och inte bara utformat verksamheten inom de ramar riksdag och regering fastställt. I praktiken kommer svenska folket inte att få säga sitt – genom sina representanter i riksdagen – när Sverige lämnas utan en militär flygplats som flexibelt och tillgängligt kan försvara de närmare tre miljoner invånarna i huvudstadsregionen samt landets ledning.

Man kan fråga sig varför detta förslag kommit upp på bordet. Sanningen är att det rör sig om en kortsiktig besparingsåtgärd för hyreskostnader till Fortifikationsverket på 40–50 miljoner kronor – cirka en promille av försvarets hela budget.

Samtidigt skulle beslutet innebära att stora kostnader rullas över på Fortifikationsverket då verksamhet ska flyttas över till annan ort.

Här har regeringen ett stort ansvar att såsom ansvarig för de olika myndigheterna se till att skattebetalarnas pengar används förståndigt, och att en myndighet inte vidtar besparingsåtgärder som skjuter över och skapar mångdubbelt större kostnader för andra.

När försvarsminister Sten Tolgfors (M) nyligen utmanades i en debatt i Sveriges riksdag besvarade han inte frågan om regeringens övergripande budgetansvar. Vad kostar det egentligen att lägga ned Uppsala garnison som militär flygplats?

Att överföra verksamheten till Enköping kommer, enligt de uppgifter vi fått, att kräva investeringar i miljardklassen.

I debatten tycks det ibland som om historien skulle ha tagit slut. Såsom det är nu – så kommer det alltid att vara. Men vi har inga garantier för att den stabilitet vi nu upplever i vårt närområde för evigt ska bestå. Stora och dramatiska förändringar har till exempel redan skett i Ryssland.

Vi har visserligen inte något emot nyheten att några av Försvarets stridsvagnar nu stationeras på Gotland. Som många andra var vi förvånade när Gotland tidigare lämnades utan egen, tillräcklig försvarskapacitet. Men detta är inte en ursäkt för att nu lämna huvudstaden utan flygförsvar.

Har man en gång lagt ned den militära flygplatsen i Uppsala går den inte att ersätta. Vi kan inte köpa tillbaka marken för att bygga upp den igen. Det är just därför det är så viktigt att regeringen ger en tydlig signal om att Uppsala garnison ska leva vidare.

Vi vet alla hur Sveriges karta ser ut. Om garnisonen läggs ned har vi visserligen möjlighet till nära luftförsvar i Norrland genom flottiljen i Luleå, i söder genom Ronneby och i Västra Götaland genom flottiljen i Såtenäs. Men landets huvudstad och stora delar av Svealand – där flest människor bor och där vi har landets ledning – är vi nu på väg att överge. Det är inte rimligt.

Alf Svensson
Mikael Oscarsson