Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Tolv landsting tillåter att patienter filmas olagligt”

Flera landsting har skrivit avtal som tillåter tv-bolag att filma patienter i mycket utsatta situationer. I ett fall filmades en cancersjuk patients sista dagar i livet, för att sedan sändas som tv-underhållning. Skyddet för den personliga integriteten måste värnas och nu anmäler vi tolv landsting/regioner till JO, skriver Clarence Crafoord på Centrum för rättvisa.

I dag anmäler Centrum för rättvisa tolv av Sveriges 21 landsting och regioner till justitieombudsmannen, JO. Anmälningarna gäller brott mot offentlighets- och sekretesslagen. Dessutom kränker landstingen i fråga människors rätt till respekt för privatlivet enligt Europakonventionen.

Det hela handlar om att det under senare år har blivit allt vanligare att detaljerade uppgifter om vårdpatienters hälsotillstånd och journaler exponeras i tv-sändningar, ofta paketerat som kommersiell underhållning.

Detta sker ofta utan att patienter eller deras anhöriga över huvud taget informeras om tv-bolagens inspelningar på sjukhusen, på olycksplatser och i ambulanser. I andra fall ges informationen efter att inspelningarna redan ägt rum.

Ett fall gäller tv-serien ”Sjukhuset” som spelades in för första gången år 2007 på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Där har anhöriga till en patient, som exponerades i tv, med Centrum för rättvisa som ombud nu även stämt landstinget och begärt skadestånd.

I ett av avsnitten, som sändes i TV 3, visas hur en patient tas emot på onkologiska avdelningen sedan han blivit akut sämre i sin cancersjukdom. Två dagar senare avled patienten. Ett filmteam hade filmat honom och låtit personal beskriva hans hälsotillstånd ingående inför tv-kamerorna, samtidigt som patienten låg döende i sin sjukhussäng.

Efter en reklampaus visas hur patienten drabbas av akut andnöd och hur sjukhuspersonalen skyndar till det rum där han ligger. I tv-sändningen visas också hur personalen diskuterar patientens tillstånd i korridoren och i personalrummet. De beskriver den utsiktslösa situationen och nämner att de ringt hans fru. Varken patienten själv eller de anhöriga hade informerats om eller gett sitt samtycke till filmningen.

Det är ett brott mot offentlighets- och sekretesslagen att utan samtycke röja identiteten på patienter och exponera journaluppgifter på detta sätt. Detta har JO slagit fast i ett beslut som rörde just den tv-serie som spelades in på Akademiska sjukhuset. JO konstaterade att det är ”i högsta grad anmärkningsvärt att Akademiska sjukhuset genom ett avtal har godkänt att gällande sekretessregler kan åsidosättas”.

JO konstaterar också att det i många fall saknats samtycke från patienterna innan filmning skett och riktar allvarlig kritik mot landstinget.

När de anhöriga hörde av sig till landstinget och produktionsbolaget för att få en förklaring och en ursäkt blev svaret att inga fel hade begåtts. Efter ett tag erbjöd produktionsbolaget, som kompensation, en middag på restaurang Gondolen i Stockholm. De anhöriga avböjde middagserbjudandet. I stället kommer fallet att prövas av tingsrätten i början av mars i år.

Trots JO:s hårda kritik mot landstinget i Uppsala, och trots att Socialstyrelsen senare har uppmanat samtliga landstingsdirektörer att säkerställa att eventuella filminspelningar av patienter inte innebär några lagöverträdelser, är fallet i Uppsala långt ifrån unikt.

Centrum för rättvisa har från Sveriges 21 landsting och regioner begärt ut samtliga avtal som tecknats mellan tv-produktionsbolag och antingen landstingen eller sjukvårdsinrättningar inom landstinget de senaste tio åren. I de fall sådana avtal har funnits har vi gått vidare och granskat existerande riktlinjer till personalen och den information som getts till berörda patienter.

Ofta står avtalen i direkt konflikt med gällande sekretesslagstiftning, samtidigt som de ger produktionsbolagen ett mycket fritt spelrum. Tre konkreta exempel är att flera avtal:

öppnar för att personer som behöver akut vård filmas i ett tillstånd när de inte kan lämna ett giltigt samtycke

tillåter tv-teamen att ta del av mycket stora mängder sekretessbelagd information

innebär att patienter inte får tillräckligt med information om vad det innebär att bli filmad eller hur materialet kommer att användas.

Det visar sig alltså att tolv av 21 landsting och regioner har den här typen av avtal med tv-produktionsbolag, och nya avtal kommer hela tiden till. I slutet av oktober 2012 slöt exempelvis landstinget i Blekinge ett avtal om tv-sänd sjukvård – trots starka protester från landstingets egen jurist. Serien produceras av Titan Television och kommer enligt planerna att börja sändas i någon av TV 4:s kanaler under våren 2013.

Några av de avtal som nu JO-anmäls ingicks för mer än två år sedan. JO utreder som huvudregel inte missförhållanden som ligger mer än två år tillbaka i tiden – men det går, om särskilda skäl föreligger. Med tanke på att det potentiellt sett handlar om ett mycket stort antal kränkningar av enskildas fri- och rättigheter hoppas vi att JO ska göra en så omfattande granskning som möjligt, även bakåt i tiden.

Det är tyvärr inte bara patienter på sjukhus som riskerar att känsliga personuppgifter sprids till obehöriga genom tv-sändningar eller publiceringar i andra medier. Justitiekanslern, JK, har till exempel riktat kritik mot poliser som låtit tv-team filma kroppsvisitationer och kropps­besiktningar i samband med gripanden.

I andra sammanhang har JK kritiserat att uppgifter om personer som misstänks för brott, men visar sig vara helt oskyldiga, läcker ut till pressen mycket tidigt och i strid med sekretessbestämmelser.

Sådana här tv-produktioner kan vara mycket lönsamma även för landstingen – i Uppsala påstår man sig ha sparat in reklamkostnader på cirka 60 miljoner kronor genom serien ”Sjukhuset”. Det är förstås avgörande att sådana intressen inte driver landsting att kompromissa med sekretess- och integritetsskyddet.

Att göra tv-program av sjukvård och polisarbete behöver i sig inte vara något dåligt. Det kan säkert ha stort värde både som underhållning och samhällsinformation.

Men det får aldrig göras på ett sådant sätt att enskilda människors rättigheter riskerar att undergrävas. Den som kommer till ett sjukhus som patient eller anhörig befinner sig i en privat och ofta utsatt situation. Då är det särskilt viktigt att skyddet för den personliga integriteten värnas.

Förhoppningsvis kan de rättsliga prövningar som nu väntar göra detta tydligt för alla inblandade aktörer.

Clarence Crafoord, vd för Centrum för rättvisa