Stockholms city har under efterkrigstiden förändrats genom brutala rivningar, och bostäderna har närmast utplånats. Situationen är densamma i många andra stora städer i landet. Vi har nu århundradets chans att se till att stadskärnorna får tusentals nya lägenheter. Stockholms stad vill dels skapa bostäder i de egna fastigheterna, dels kommer vi med hjälp av planmonopolet att kräva av övriga fastighetsägare att bostäder planeras in som en naturlig del vid varje ny-, om- och tillbyggnad i city, skriver stadsbyggnads- och fastighetsborgarrådet Kristina Alvendal.
LÅGKONJUNKTUREN SLÅR HÅRT mot stora delar av kontorsmarknaden i Stockholm och i många andra städer. Tomma kontorslokaler i centrala lägen och ett stort underhållsbehov i byggnader från sextio- och sjuttiotalen ger oss århundradets chans att återfå bostäder i de döda stadskärnor som blev resultatet av den stora rivningsvågen. I dag presenterar jag ett nytt cityinitiativ för ombyggnad av tomma kontor till fler centrala bostäder.
Många stora städer i Sverige lider av samma problem. Överallt har städernas centrum förändrats på ofta brutala sätt genom rivningar och långt framskriden trafikseparation. Levande, blandade stadsdelar har fått ge plats åt nya centrum utan bostäder där bilar och kontor prioriterats. Runt de centrala torgen tronar i dag varuhusbyggnader och parkeringshus som i huvudsak ser likadana ut. Storskaliga förändringar av detta slag har skett i exempelvis Göteborg, Malmö, Enköping, Eskilstuna, Gävle, Kristianstad, Norrköping, Kalmar, Västerås och Örebro för att nämna några.
I Stockholms city revs 750 fastigheter under efterkrigstiden och bostäderna närmast utplånades. I stället uppfördes arbetsplatser och en trafikapparat som genom både tunnelbanor och billeder effektivt förflyttar stockholmarna in och ut från city. Ensidigheten leder till kraftiga obalanser i folkliv över dygnet. Medan dagbefolkningen som reser in till city i storlek liknar vilken storstads som helst är nattbefolkningen att jämföra med situationen i en glesbygdskommun. Ett attraktivare city går inte att skapa med mindre än att dessa obalanser minskar.
I stadsdelar med blandade funktioner, där det finns både bostäder och arbetsplatser, används samma gator av olika människor naturligt under dygnet. Det ger ett flöde som inte bara skapar förutsättningar för ett butiks- och restaurangutbud utan framför allt en större upplevd trygghet. Bostadsingångar och fönster mot gatan ger samma effekt. Tyvärr gäller motsatt ordning i många stadskärnor. Efter att de tömts på bostäder har också folklivet sjunkit mot nollpunkten efter butikernas stängning. Därefter passerar ingen som inte måste över de tomma gatorna.
De bostadslösa citystadsdelarna skapar också en omfattande miljöbelastning eftersom de förutsätter en stor in- och utpendling. Detta ökar hela tiden transportbehovet med allt större trängselproblem och koldioxidutsläpp som följd. När fastigheter klimatcertifieras för att kunna klassas som gröna byggnader tas stor hänsyn till hur husen fungerar inuti med exempelvis energiåtgång. Minst lika viktigt är hur huset är placerat i förhållande till andra funktioner och hur mycket energi som går åt att ta sig till och från det. För att få ett högt miljövärde bör det vara en självklarhet att blanda arbetsplatser och bostäder i såväl nya som gamla hus. Således blir varje ny lägenhet som ligger centralt i Sveriges städer en god klimatinvestering.
Fler citybostäder svarar också upp mot den efterfrågan som finns i de flesta städer på ett centralt boende. Många svenskar är beredda att avstå annat för att få möjligheten att bo i stadsdelar med ett rikt liv och utbud. Närhet och promenadavstånd minskar restider och får därmed livet att lättare gå ihop för många stressade småbarnsföräldrar, samtidigt som företag gör ekonomiska tidsvinster. Denna efterfrågan gör att dagens begränsade antal centrala bostäder håller uppe både bostadsrättspriser och kötider till hyresrätter.
Vi står nu inför århundradets möjlighet att se till att Sveriges stadskärnor får tusentals nya lägenheter. Bara i Stockholms fall kan det handla om många hundra. Den internationella lågkonjunkturen som kraftigt drabbat kontorsmarknaden skapar tillsammans med ett på många platser stort renoveringsbehov goda förutsättningar för att bygga om kontorshus till bostäder. Bara i Stockholm räknar bedömare med att uppemot 20 procent av kontorsytorna kommer att stå tomma under nästa år. I andra städer har den ekonomiska inbromsningen slagit än hårdare. Samtidigt är efterfrågan på bostäder fortsatt hög.
Stockholms stad kommer att undersöka möjligheterna att skapa bostäder i de fastigheter som staden äger i city. Parallellt med detta kommer jag att inom ramen för ett nytt cityinitiativ bjuda in de övriga fastighetsägarna till förhandlingar om hur de kan omvandla delar av sina kontor till bostäder. I dessa samtal kommer staden inom gränserna för sitt planmonopol att kräva att bostäder planeras in som en naturlig del vid varje ny-, om- och tillbyggnad i city. Jag är övertygad om att det hos fastighetsägarna finns ett stort intresse att på så sätt göra både trygghetsskapande, miljömässiga och ekonomiska vinster.
Nya arbetsplatser skapas naturligtvis i ett Stockholm som växer men nu i en blandad stadsbebyggelse. Blandningen av bostäder och arbetsplatser kan då redan från början skapa liv och rörelse över dygnets timmar i nybyggda områden. Detta skapar dessutom nya attraktiva platser att bygga på eftersom kontoren kan tjäna som bullerskydd för bostäder vid centrala leder eller järnvägar.
Om liknande initiativ tas i andra städer som drabbades av förra seklets stora stadsomvälvningar kan ombyggnadsvolymen bli mycket stor. I ekonomiskt svåra tider skulle en sådan stor investering innebära förutsättningar för tusentals nya arbeten samtidigt som byggkostnaderna blir betydligt lägre än vad de hade varit under en högkonjunktur.
Alla dessa samverkande faktorer skapar bättre förutsättningar att läka städernas sår än vad som funnits på decennier. För att den här chansen inte ska försittas krävs det att kommuner, fastighetsägare och byggföretag drar åt samma håll. Med cityinitiativet är Stockholms stad redo att göra sin del av arbetet för en bättre stadskärna och fler centrala bostäder.
Kristina Alvendal
stadsbyggnads- och fastighetsborgarråd (M)
Stockholms stad