DN Debatt

”Tuffare regler för bankerna krävs för finansiell stabilitet”

Regeringsförslag i dag. Finansinspektionen får samlat ansvar för en rad nya verktyg som ska förstärka den finansiella stabiliteten. Det kan också bli aktuellt med högre kaptialkrav på bankerna för att motverka riskerna med den höga skuldsättningen hos hushållen, skriver Peter Norman (M) och Anna Kinberg Batra (M).

Den globala finanskrisen som bröt ut hösten 2008 har haft stora negativa konsekvenser för världsekonomin. Miljontals människor världen över har förlorat jobben och hamnat i arbetslöshet samtidigt som många länders offentliga skuldbörda har ökat markant. Den kraftiga internationella avmattningen har slagit hårt mot svensk ekonomi och arbetsmarknad.

Finansiella kriser får ofta mer omfattande negativa konsekvenser än de som följer av andra typer av kriser. Anledningen är att de påverkar hela samhällsekonomin. Kriser som innebär snabbt fallande tillgångs- och bostadspriser och stramare kreditgivning påverkar i stort sett alla hushåll och företag på något sätt.

En tydlig lärdom från krisen är att riskerna i det finansiella systemet underskattades. Ett skäl till det var ett alltför smalt fokus på riskerna i enskilda finansiella institut. Lehman-kraschen i september 2008 är ett tydligt exempel på att problem i en enskild bank kan sprida sig snabbt och sätta hela det globala finansiella systemet i gungning.

Sedan krisens utbrott har därför ett antal åtgärder vidtagits för att stärka det finansiella systemets motståndskraft. På EU-nivå har bland annat skärpta krav på att banker ska ha mer och bättre eget kapital antagits med stark pådrivning från Sverige. Dessutom har insättarskyddet för konsumenter (insättningsgarantin) förstärkts.

Sverige har därtill genomfört ytterligare åtgärder för att stärka det svenska finansiella systemets motståndskraft. Det handlar bland annat om kraftigt ökade resurser till den finansiella tillsynen, ett mer ändamålsenligt regelverk för att kunna hantera banker i kris, införandet av en stabilitetsfond, högre kapitalkrav för systemviktiga banker (över den miniminivå som överenskommits inom EU), kvantitativa likviditetskrav, högre riskvikter för bolån samt ett bolånetak.

Sverige har en av Europas största banksektorer i förhållande till BNP och har därtill haft en lång period av stigande huspriser och ökning av hushållens skuldsättning. Det gör svensk ekonomi mer utsatt för finansiella risker än andra länders, och gör följaktligen att behovet av motståndskraft är större. Trots de reformer som redan har vidtagits finns det behov av ytterligare åtgärder för att motverka dessa risker och för att säkra stabila banker och ett stabilt finansiellt system.

Det behövs till exempel fler instrument och ett stramare ramverk för att säkerställa större motståndskraft, inte minst för att motverka skuldökning och värna ett stabilt finansiellt system under perioder av kraftig tillväxt i ekonomin när kreditgivningen växer starkt och risker byggs upp i det finansiella systemet. I Sverige delar regeringen och riksdagen ansvaret för den finansiella stabiliteten med olika statliga myndigheter, främst Finansinspektionen, Riksbanken och Riksgälden. Det kommer även i fortsättningen att vara så, men krisen har lett till ett behov av en tydligare ansvarsfördelning mellan dessa aktörer när det gäller enskilda åtgärder. Det behövs också en bättre institutionell struktur där förebyggande åtgärder och operativt krishanteringsarbete kan hanteras samlat.

Mot den bakgrunden föreslår regeringen därför ytterligare reformer för att öka motståndskraften och för att förstärka den finansiella stabiliteten:

• Fler verktyg ska kunna användas för att stärka den finansiella stabiliteten. Dessa kan vara av både strukturell och konjunkturell karaktär. De nya så kallade kontracykliska kapitalbuffertarna som introduceras nästa år är ett sådant verktyg. Finansinspektionen föreslås få det huvudsakliga ansvaret för dessa instrument.

• En förstärkt finansiering av valutareserven. Bankernas omfattande finansiering i utländsk valuta motiverar en extra stor valutareserv, och därför bör de vara med och betala kostnaderna för den.

• Ett formaliserat finansiellt stabilitetsråd inrättas, bestående av finansmarknadsministern och cheferna för Finansinspektionen, Riksbanken och Riksgälden. Rådet ska vara ett mötesforum och inte ett beslutsfattande organ.

Att dessa aktörer har ett välfungerande samarbete under en kris är nödvändigt, men att de i normala tider löpande samråder i frågor som berör finansiell stabilitet är viktigt även för att förebygga finansiella obalanser.

• Stabilitetsfonden görs om till en riktig fond med egna finansiella tillgångar, samtidigt som målnivån slopas och finansbranschens avgifter till fonden ses över.

Det främsta motivet till att Finansinspektionen bör få ansvar för de nya verktygen för finansiell stabilitet är möjligheten att utkräva ansvar för den förda politiken. Det är en viktig demokratisk fråga. Genom att lägga ansvaret för de nya instrumenten på Finansinspektionen – som är en myndighet under regeringen – värnas en ordning som ger insyn och möjlighet till ansvarsutkrävande för regering och riksdag inom ramarna för de krav som ges av grundlagen.

Genom att lägga det samlade ansvaret på en enda myndighet blir det även enklare att hantera potentiella målkonflikter. I dag är det Finansinspektionen som ansvarar för tillsynen av banker och andra finansiella institut, och för de instrument som är kopplade till de enskilda institutens kapital- och likviditetskrav. Finansinspektionen har vidtagit flera åtgärder för att minska riskerna med en så stor bank­sektor som Sverige har, åtgärder som har stärkt möjligheten att upprätthålla finansiell stabilitet. En uppdelning av ansvaret för instrumenten mellan olika myndigheter riskerar att leda till gränsdragningsproblem och ineffektivitet.

Med den här strukturen har Riksbanken kvar sitt unika ansvar för penningpolitiken och för att främja ett säkert och effektivt betalningsväsende, och fortsätter att vara en viktig aktör för att värna finansiell stabilitet. Åtgärderna innebär även att samspelet mellan Riksbanken och de övriga institutionerna förtydligas.

Utöver dessa åtgärder för ett stramare ramverk och tuffare regler för bankerna gör utvecklingen och riskerna som är kopplade till den att det framöver kan bli aktuellt att ytterligare skärpa kraven på finanssektorn. Det kan till exempel handla om högre kapitalkrav för bankerna. Genom fler och kraftigare insatser samt en tydligare ansvarsfördelning ges bättre förutsättningar att motverka de risker som en stor banksektor och en hög skuldsättning hos hushållen ger.