Sverige möter en av sina största utmaningar någonsin. Energianvändningen i byggnaderna måste minskas med 50 procent till 2050 (med 20 procents minskning redan 2020), enligt riksdagens mål. Merparten av fyra miljoner bostäder i miljonprogrammet och andra bestånd måste rustas upp. Då underhållet länge varit eftersatt krävs även stora förbättringar på grund av energimålen.
Lösningen består i samordnad renovering och energibesparing. Görs energieffektiviseringen samtidigt med bostadsupprustningen kostar det 0,5–1 miljoner kronor/lägenhet, där 20–40 procent utgörs av energieffektiviseringen. Totalt kostar det då 2.000–4.000 miljarder kronor, exklusive uppgradering av övriga lokaler och byggnader.
Det är givetvis enorma summor. Men genomförs inte förslagen drabbas vi socialt, ekonomiskt och miljömässigt negativt. De måste även genomföras väl. Vid den storskaliga energieffektiviseringen efter oljekriserna på 70-talet uppstod mögel- och fuktskador. Ofta installerades också direktverkande elvärme för minskat oljeberoende, vilket nu är dyrt att konvertera till energieffektiva lösningar. Långsiktighet prioriterades inte.
Denna förändring överskuggar den på 70-talet. Samtidigt kan energianvändningen halveras och kvaliteten höjas i hela lokal- och bostadsbeståndet, inte minst genom modernare, bättre boende. Vi bör därför satsa på forskning, demoanläggningar, utbildning och erfarenhetsutbyte inför jätteprojektet. Åtgärder bör budgeteras redan i Forsknings- och innovations-propositionen 2012.
En konkret åtgärd för propositionen är ett nationellt program för hur upprustning och energieffektivisering av Sveriges byggnader ska genomföras. Vi välkomnar att Miljöpartiet i sin skuggbudget fört fram liknande idéer, men uppmanar andra partier att också lyfta frågan.
Ett nationellt program skulle kräva tvärvetenskaplighet och innovationstänkande. Insatser behövs inom teknik, ekonomi, ledarskap, livscykelprocesser, beteendefrågor samt socialområdet. Privata fastighetsägare, byggare, brukare, offentliga aktörer och politiker måste aktiveras. Stora offentliga ägare av bostäder och lokaler måste få visa vägen för nya lösningar och exempel.
En möjlighet är att skapa ett samverkansprogram såsom hos fordons- och skogsindustrin. Sverige skulle då kunna ta ledarrollen i Europa och skapa en ny framgångsrik exportsektor inom energieffektivt, miljövänligt, framtidsinriktat samhällsbyggande.
Vi måste genast börja energieffektivisera och förbättra bebyggelsen. Ett samverkansprogram för detta bör tas upp i den kommande forskningspropositionen.
Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Avdelningen för samhällsbyggnad:
Per Westlund, tidigare vice vd Skanska
Christel Armstrong Darvik, vd, Stena Fastigheter
Martin Bergdahl, senior advisor, Landstingsfastigheter Dalarna
Arne Elmroth, professor emeritus, LTH
Tomas Hallén, teknisk direktör, Akademiska Hus
Tomas Kåberger, teknisk dr, Chalmers Per-Erik Petersson, teknisk direktör, SP
Jan Nordling, senior advisor, IVA