Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Tvångsvård i hemmet när äldre nekas omsorgsboende”

Humanare äldreomsorg. Trots sjukdom, flera svåra fall i hemmet och en uttryckt önskan om att få plats på äldreboende tvingas jag bo kvar hemma. Välbefinnande, trygghet och självbestämmande är målen med äldreomsorgen, enligt Socialtjänstlagen. Jag upplever inget av detta, skriver Gertrud Sigurdsen, Sveriges socialminister 1985–89.

Stockholms kommun, och säkert även andra kommuner, ägnar sig åt något som jag skulle vilja kalla tvångsvård i hemmet, något som knappast är förenligt med Socialtjänstlagen. Jag kan inte längre klara mig på egen hand och vill komma in på ett äldreboende, men kommunen, förvaltningsrätten och kammarrätten vägrar. Nu står mitt hopp till Högsta förvaltningsdomstolen.

Vård, skola och omsorg är starka ingredienser i ett välfärdssamhälle, och de är därför föremål för uppmärksamhet i debatten om välfärdens nedmontering. Debatten kan röra dåliga äldreboenden, och det finns naturligtvis bra och mindre bra sådana. Sen läser vi om den 84-åriga kvinnan som hoppade från sin balkong för att hon nekades plats på äldreboende, och vidare om 99-åringen som nekades plats, hans toalett var en trappa upp i bostaden. Kommunens omsorg ville lösa detta med att ställa en toalett i vardagsrummet.

Många kommuner anser att hjälp i hemmet skall utnyttjas först. Men 2.300 står i kö för att få plats på äldreboende samtidigt som 1.600 platser står tomma. Man tar sig för pannan, som det brukar heta.

Jag är själv med i den här verkligheten. Hösten 2012 konstaterade min husläkare att jag hade för högt blodtryck och blodtryckssänkande medicin sattes in. Jag fick balansproblem och vissa problem med rösten. Vid besök hos husläkaren i december skrev han ut remiss för skallröntgen (datortomografi). 17 januari gjordes en sådan och då konstaterades att jag har haft en del småproppar i hjärnan (inte en stroke). Nu kände jag behov av att få komma till ett äldreboende där det finns personal.

Jag bor ensam i en stor, fin lägenhet, har två söner som bor i stockholmsområdet. Den 12 mars 2013 avslogs min begäran av Kungsholmens stadsdelsförvaltning, beställarenheten. Motiveringen var att mina behov kan tillgodoses i det egna hemmet. Jag är 90 år och i många avseenden en pigg nittioåring. Men jag har stora problem med rörligheten. Går regelbundet hos sjukgymnast för balansträning och jag har sedan 2008 trygghetslarm.

I Socialtjänstlagens 5 KAP 4 § står: ”Socialtjänstens omsorg om äldre ska inriktas på att äldre personer får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande.”

I 5 kap 5 § står ”Den äldre personen ska, så långt det är möjligt, kunna välja när och hur stöd och hjälp i boendet och annan lättåtkomlig service ska ges.”

Stockholms kommun skriver i sina riktlinjer följande: ”Äldreomsorgen i Stockholms stad ska präglas av självbestämmande, individualisering och valfrihet. Utformningen av stöd som ges ska inriktas på att äldre personer får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande, trygghet och meningsfullhet.”

Välbefinnande är en subjektiv känsla och inte något som kommunens tjänstemän kan avgöra.

Den 19 mars 2013 överklagade jag kommunens beslut till förvaltningsrätten, som i sin dom den 13 juni 2013 avslog överklagandet. Just den 13 juni ramlade jag på väg till logoped och bröt vänster handled. Det blev S:t Görans akut med gipsning av handleden och sen en vecka på stockholmsgeriatriken vid Sabbatsberg. Jag kom hem dagen före midsommarafton.

Nu har jag hemtjänst morgon och kväll. I min överklagan till kammarrätten har jag beskrivit försämringen av mitt hälsotillstånd, men i sitt beslut 2 september 2013 står: ”Kammarrätten meddelar inte prövningstillstånd”. Förvaltningsrättens avgörande stod därför fast. Då återstod överklagan till Högsta förvaltningsdomstolen och en sådan skickade jag 12 september 2013. Men ännu den 13 okt har inget beslut nått mig.

Mitt hälsotillstånd har påtagligt försämrats efter fallet den 13 juni. Jag är påtagligt beroende av rollator. Jag känner mig osäker och orolig för att ramla igen. Jag har ramlat tre gånger sedan jag kom hem till min bostad.

”Känna välbefinnande och trygghet”, säger man i Stockholms riktlinjer för äldreomsorgen. Jag känner varken välbefinnande eller trygghet i min situation. ”Äldreomsorgen ska präglas av självbestämmande, individualisering och valfrihet”, sade kommunen.

I verkligheten tillämpar Stockholms kommun, och säkert även andra kommuner, något jag skulle vilja kalla tvångsvård i hemmet, som knappast är förenligt med socialtjänstlagen. Men det är förmodligen billigast för kommunen. Upp till kamp för en human äldreomsorg. Jag ska kämpa så länge jag orkar.

Gertrud Sigurdsen

• Gertrud Sigurdsen, född 1923, har en lång politisk karriär inom Socialdemokraterna bakom sig. Hon har bland annat varit riksdagsledamot från 1969 till 1991, samt bistånds-, hälsovårds- och slutligen socialminister, en post som hon innehade mellan 1985 och 1989. Hon var även ledamot av Socialdemokraternas verkställande utskott.
• Hon bor i dag på Kungsholmen i Stockholm.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.