DN Debatt

”Tvinga tobaksindustrin ta ansvar för fimpskräpet”

Varje dag slängs 2,7 miljoner fimpar på marken i Sverige och cigarettproducenterna har inte vidtagit en enda åtgärd för att förhindra detta. Det är dags att tobaksindustrin tvingas ta ett direkt producentansvar för tobakens restprodukter, skriver företrädare för tre riksdagspartier och Stiftelsen Håll Sverige Rent.

Skräp i parker och på gator och torg är tyvärr fortfarande en vanlig syn. Denna sommar förefaller det vara värre än någonsin. Och det finns ett speciellt skräp som det formligen kryllar av: fimpen.

Mätningar visar att cirka 60 procent av allt skräp i stadsmiljöer är fimpar. Ett giftigt skräp som det är helt riskfritt för rökaren att kasta på gatan – trots att det infördes böter för några år sedan för att tydligare visa att det är fel att skräpa ned.

Men fimpen undantogs av obegriplig anledning från att räknas som grund för böter. Nu kräver vi att lagstiftningen förbättras för att få bort detta värstingskräp från vår miljö.

Håll Sverige Rents undersökningar visar att det slängs 1 miljard fimpar varje år på våra gator och torg. 1 000 000 000. Det motsvarar drygt 13 000 badkar fyllda med stinkande fimpar. Men hur hamnar alla dessa fimpar på gatan? Uppenbarligen är det många rökare som slänger sina färdigrökta cigaretter lite var som helst, trots att det knappast kan komma som en överraskning för dem att de röker och att man då får en fimp över när man är klar. Detta beteende måste förändras.

Fimparna är giftiga. De innehåller miljöskadliga ämnen som nickel och kadmium. Det filter som ska fånga upp dessa miljöskadliga ämnen är gjort av cellulosaacetat, som är en form av plast. Plast bryts ned mycket långsamt i naturen.

Förutom att fimpar är vårt vanligaste skräp är förpackningar ett av det vanligaste skräpet som hamnar på våra gator och torg. Och cigarettpaketen hamnar högt på listan, då det dåliga inlärda beteendet från fimpar används även på dess förpackningar.

Cigarettfimpar tillhör det skräp som är svårast och mest kostnadskrävande att plocka upp. Uppsala kommun har för några år sedan uppskattat att det är tjugo gånger dyrare att plocka upp ett skräp från marken jämfört med att det hamnar i papperskorgen. För fimpar är kostnaden sannolikt ännu högre.

Forskning visar också att nedskräpning generar mer nedskräpning – skräp föder helt enkelt skräp. Och ett nedskräpat område genererar i sin tur skadegörelse, klotter och i förlängningen otrygghet och ökad kriminalitet.

Med andra ord: en fimp på marken leder till många fler fimpar, som sin tur leder till en slängd pappersmugg. Och då kommer det inom kort att ligga många mer skräp där, och till slut är det någon som klottrar på väggen. Nu är det inte långt kvar till ett sönderslaget fönster och ett trist ruffigt område.

Vad ska då lagstiftaren göra?

Den första och mest självklara åtgärden är att se till att cigarettfimpar omfattas av ordnings­boten – att inte inkludera fimparna är fullständ­igt orimligt.

Det räcker dock inte med att inkludera fimpen i reglerna kring boten. Vi kräver också att producenterna ges ett större ansvar. Vi vill att det införs ett producentansvar för tobaksindustrin för deras restprodukter, precis på samma sätt som elektronikproducenter, bilproducenter med flera. Tobaksindustrin har ett stort ansvar för avfallet som man i dag helt avstår från att ta.

Producentansvar är ett viktigt och effektivt styrmedel inom miljöpolitiken. Producent­ansvaret baseras på en av grundprinciperna inom EU:s miljöpolitik: ”polluters pay principle”, alltså förorenaren betalar.

Enligt ”polluters pay principle” är det förorenaren som är den aktör som ska betala kostnaden för att reparera eller återställa skadan som deras produkt förorsakat. Och när det gäller producentansvaret är det producenten som ansvarar för att ta att ta fram produkter som är mer miljöanpassade – både när produkten tillverkas, används och när den är färdiganvänd.

I Sverige finns åtta produktgrupper med lagstadgat producentansvar, bland annat för förpackningar, bilar, returpapper och elektriska och elektroniska produkter.

Eftersom fimparna är det allra mest frekventa skräpet finns alla incitament för att införa ett tydligt specifikt producentansvar för tobaksproducenternas restprodukt fimpen. När ett sådant ansvar uttalas i lagen är det tobaksproducenterna som får tänka ut hur de vill se till att fimparna omhändertas korrekt. En pant skulle naturligtvis ge rökarna ett starkt incitament att lämna tillbaka sina fimpar, men även inbyggd askkopp i paketet och omfattande information till konsumenterna är några av de möjligheter som står till buds.

I dag är det kommunerna som får stå för kostnaden att ta hand om alla fimpar på våra gator och torg. Det innebär att vi som inte röker blir de som till stor del får betala.

Med ett producentansvar ökar möjligheterna att få igång innovativ kraft inom den ansvariga industrin som ju också är de som kommunicerar med sina konsumenter, samtidigt som kostnaderna hamnar där de hör hemma.