Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Tyskland är ingen bra förebild i energipolitiken”

Kärnkraftverket i Grafenrheinfeld, ett av de tyska kärnkraftsverk som ska stängas i år. ”Koldioxidutsläppen från elproduktion var högre 2014 än vad de var fem år tidigare”, skriver debattörerna.
Kärnkraftverket i Grafenrheinfeld, ett av de tyska kärnkraftsverk som ska stängas i år. ”Koldioxidutsläppen från elproduktion var högre 2014 än vad de var fem år tidigare”, skriver debattörerna.

Tänk om. Att enligt tysk modell stänga kärnkraftverk i förtid gör elen dyrare, ­osäkrare och ökar koldioxidutsläppen. Sverige riskerar att spä på de globala ­utsläppen samtidigt som vi försämrar den svenska konkurrenskraften. Vi måste välja en annan väg, skriver representanter för industri och fackförbund.

Tysklands energipolitik, Energiewende, framhålls ibland som förebild i den svenska debatten. För den som prioriterar att kärnkraftverk avvecklas i förtid och att vindkraft ges ekonomiskt stöd är det en rimlig hållning. Men för den som är bekymrad över höga koldioxidutsläpp, höga kostnader för subventioner, försämrad konkurrenskraft och instabil elförsörjning är Tysklands energipolitik snarare allt annat än lyckad. Sverige bör undvika att följa i Tysklands spår.

Vi bör värna en stabil svensk elförsörjning med hög leveranssäkerhet och god elkvalitet. För att ­säkerställa detta bör vi se till att de svenska kärnkraftverken kan drivas vidare under sina fulla ­tekniska livslängder.

I 15 år har Tyskland subventionerat förnybar elproduktion och nu är det sju år kvar tills sista kärnkraftsreaktorn stängs på grund av politiska beslut. Grundat på den tyska erfarenheten kan man dra flera slutsatser, som är relevanta för den svenska energipolitiken. Låt oss börja med sex centrala faktauppgifter för att kunna bedöma Energiewende:

Kolkraft dominerar alltjämt den tyska elförsörjningen. Tysklands nationella statistikmyndighet, Statistisches Bundesamt, har sammanfattat elproduktionen under 2014. Den främsta energikällan var kol, där stenkol och brunkol tillsammans stod för 43 procent. Sedan 2009 har andelen kol faktiskt ökat – stenkol med 1 procent och brunkol med 7 procent.

Koldioxidutsläppen från elproduktion i Tyskland har stigit de senaste åren. Den senaste officiella statistiken från den tyska miljö­myndigheten, Umweltbundesamt, visar att koldioxidutsläppen från elproduktion har ökat successivt sedan år 2009 (294 miljoner ton) till 2013 (317 miljoner ton). Den tyska tankesmedjan Agora har publicerat en bedömning att utsläppen under 2014 minskade till 301 miljoner ton, men det saknas ännu offentlig statistik som bekräftar det påståendet. Faktum kvarstår dock – koldioxidutsläppen från elproduktion var högre 2014 än vad de var fem år tidigare.

Kostnaderna för stöd till förnyelsebar el har blivit besvärande höga. Subventionerna av förnybar elproduktion har mellan åren 2000 och 2014 kostat över 1 320 miljarder kronor. Nu räknar den tyska regeringen med att de under 2015 kommer att kosta 206 miljarder kronor. Det är ungefär lika mycket som en fjärdedel av den svenska statsbudgeten.

Subventioner av förnybara energikällor leder till att investeringsviljan i planerbar produktion slås ut. Förnybart har ökat från 4 procent av energiproduktionen 1990 till 26 procent 2014 – det har skett främst på den planerbara kärnkraftens bekostnad, som minskat sin andel från 28 till 16 procent. Nu växer oron för att det inte kommer finnas tillräckligt med effekt de dagar den förnybara kraftproduktionen inte räcker till. Tyskland överväger därför att införa en kapacitetsmarknad, i praktiken subventioner av fossilbaserade kraftverk för att de ska vara tillgängliga de dagar och nätter sol och vind inte ger tillräcklig effekt.

De högre kostnaderna för el – inklusive både subventioner och marknadspriser – försämrar Tysklands konkurrenskraft. Kostnaderna för energiomställningen bärs av de tyska konsumenterna och den del av industrin, som inte är elintensiv. EU-kommissionen kom 2014 till slutsatsen att det i EU bara är Cypern och Danmark som har högre konsumentelpriser än Tyskland. För industrin gäller att dess genomsnittliga elpris nästan tredubblats sedan inmatningstarifferna infördes år 2000. Tyska industrins elpriser har gått från att vara lägre än både EU-snittet och de i USA till att vara högre.

Det stora behovet av investeringar i överföringskapacitet är dyrt för kunderna. Den växande andelen väderberoende kraftproduktion kräver att det görs omfattande investeringar i stamnät och distributionsnät, vilka har uppskattats till hundratals miljarder kronor. Nu skapar den tyska staten ”ett investeringsvänligt klimat” för utbyggnaden av nät – något som elmarknadens konsumenter i slutändan kommer att få betala.

Vilka skillnader och likheter finns då mellan Tyskland och Sverige? När den tyska elförsörjningen i hög grad är fossilberoende är Sveriges elsystem nästan fritt från koldioxidutsläpp – under 2014 stod kärnkraft för 41 procent och vattenkraft för 42 procent av elproduktionen. Trots denna fundamentala skillnad i produktionsmix finns det konstigt nog betydande likheter mellan tysk och svensk energipolitik. I båda länderna har subventioner drivit fram en växande andel väderberoende kraftproduktion och politiken orsakar en förtida stängning av kärnkraftverk. I både Sverige och Tyskland kommer också hotet om effektbrist allt närmare och metoden för att undvika detta är stöd till fossilbaserad produktion. Tyskland över­väger subventioner av fossilkraftverk för att ha tillräcklig kapacitet och i Sverige vill regeringen nu förlänga effektreserven, som åtminstone historiskt varit fossileldad.

Tyskland har än så länge gått längre än Sverige och har i högre grad redan fått känna av priset för den förda politiken. Om vi förleds att gå längre längs den tyska vägen riskerar vi att spä på de globala koldioxidutsläppen samtidigt som vi försämrar den svenska konkurrenskraften. En sådan politik skulle vara skadlig både för miljön och välfärden. Sverige bör därför välja en annan väg.

Vi bör föra en ny svensk energipolitik, som strävar efter låg systemkostnad. Det är kostnaderna för det samlade systemet för elförsörjning som avgör hur den svenska energipolitiken bidrar till konkurrenskraft. Kostnaderna för en källa för elproduktion är i sammanhanget mindre intressant – om den källan leder till högre kringkostnader för balanskraft och nätutbyggnad. Därför behöver alla åtgärder värderas utifrån hur de påverkar den samlade systemkostnaden.

Vi bör värna en stabil svensk elförsörjning med hög leveranssäkerhet och god elkvalitet. För att säkerställa detta bör vi se till att de svenska kärnkraftverken kan drivas vidare under sina fulla tekniska livslängder. Den politik som driver fram förtida stängning – trots att det leder till hotande effektbrist i närtid – behöver stoppas. Energikommissionen bör också leverera villkor, som säkerställer investeringar i nya kraftverk för planerbar elproduktion.

Vi bör sträva efter en svensk elproduktion med begränsad miljöpåverkan. Som ett första steg bör vi värna den näst intill koldioxidfria produktionsmix vi har i dag.

Vi uppmanar den svenska Energikommissionen att studera Tysklands exempel noga för att dra lärdom. Vi förväntar oss att Energikommissionen förmår att utveckla basen för den framtida energipolitik, som Sverige så väl behöver. En politik som värnar konkurrenskraften, jobben, exporten och klimatet!

Läs mer. DN Debatt

”Vi stämmer högskola för dålig utbildningskvalitet”. Connie Dickinson lade två års studier och över 180 000 kronor på en u­tbildning vid Mälardalens högskola som var så dålig att den nu kan tvingas stänga. Läs debattartikeln från den 20 april

Alla DN:s debattartiklar. Till DN:s debattsida