Samtidigt som fildelning skapar debatt i den svenska politiken pågår en mindre, men ändå viktig, diskussion om den europeiska upphovsrättens framtid. Undantag i upphovsrätten är inte inkluderade i de flesta internationella överenskommelser om immaterialrätt. I ett stort antal länder världen över finns inga undantag alls. En konsekvens är till exempel att höga licensavgifter på braille- och talböcker begränsar funktionshindrades tillgång till kunskap, kultur och utbildning.
I EU:s direktiv om upphovsrätt från 2001 definieras 20 tänkbara undantag i upphovsrätten. De täcker ett vitt spektrum av situationer, från bättre licenser för funktionshindrade till bibliotekariers rätt att kopiera upp material i arkiveringssyfte.
Endast ett av undantagen är obligatoriskt. Det är rätten att få skapa temporära och ögonblickliga kopior av ett verk, till exempel då ett verk transporteras genom en router. Övriga nitton undantag är ojämnt tillämpade i medlemsstaternas upphovsrätter. Varje medlemsland har valt olika undantag och till det valt olika villkor för varje undantag. Det blir ett problem när de grupper som borde gynnas av undantagen vill samverka över gränserna.
När Europakommissionen därför tog initiativ till en konsultation om upphovsrätten i kunskapsekonomin väcktes en strimma av hopp. De svar som kom in från det civila samhället visar entydigt att det behövs en standardisering av undantagen över EU-området.
Anledningarna är många och goda. Utsatta samhällsgrupper måste få spela på samma villkor som upphovsrättsinnehavarna. I dag möts till exempel funktionshindrades intresseorganisationer av ett gytter av olika regler, och har till skillnad från upphovsrättsinnehavarna inga möjligheter att koordinera sig inom hela EU-området för att få bättre villkor. Det kostar tid och energi för båda grupperna att behöva föra separata licensförhandlingar i varje medlemsland. Under tiden blir tillgången till information och kultur obalanserad, liten eller i värsta fall obefintlig.
Tittar man på vad EU gjort i internationella organ, som till exempel Världshandelsorganisationen, är det svårt att se att det kommer att bli något av konsultationen. I det civila samhället befarar man att kommissionens utredning bara kommer att landa i en till intet förpliktigande ”kommunikation”.
Hoppet måste därför sättas till den nya kommissionen. En viktig roll kommer också Sveriges regering att ha under ordförandeskapet. I höstas svarade regeringen på konsultationen att man inte ansåg det nödvändigt med vidare harmonisering i lagstiftning utan föreslog att man inrättar en arbetsgrupp som kan utvärdera undantagen. Är det här en åsikt man kommer att omvärdera under det stundande halvåret? Kommer regeringen att ta initiativ till en ny, harmoniserad lagstiftning på området?
Amelia Andersdotter, Lissabon-MEP, Piratpartiet
(Amelia Andersdotter är s k Lissabon-MEP, vilket innebär att hon får Piratpartiets andra mandat i EU-parlamentet om Lissabonfördraget godkänns av alla EU:s medlemsstater.)