Förekomsten av autism och andra autismliknande tillstånd har dramatiskt ökat på senare år, inte bara i Sverige utan även i andra västländer. I dag beräknas närmare 1 procent uppfylla kriterierna för detta neurobiologiska funktionshinder.
Orsaken till tillståndet förefaller vara multifaktoriellt men den genetiska faktorn är betydande medan psykologiska orsaksfaktorer synes vara försumbara. Sverigesomalier har döpt autism till "den svenska sjukan" eftersom autism har blivit ett vanligt inslag bland somaliska barn under senare år. De frågar sig själva varför, i hemlandet var autism uppenbarligen inte vanligt.
Miljöfaktorer måste således beaktas som en faktor i sammanhanget.
Mässlingsvaccination har tidigare utpekats som en möjlig utlösare hos det lilla barnet, något som dock har avvisats av vetenskapssamhället.
Men inte desto mindre vill många sverigesomalier ta det "säkra före det osäkra" varför vi kan förvänta oss en mässlingsepidemi när nu många avstår ifrån vaccination av rädsla för att utlösa en autism. Tyvärr kan mässling i sig leda till hjärnskador och hjärnsjukdomar. Det synes därför angeläget att försöka stävja rädslan för mässlingsvaccinering och brett angripa andra mer troliga orsaker till den ökande förekomsten av autism i befolkningen.
Orsaken (eller orsakerna) till den ökande autismen bör sökas bland avgörande miljöfaktorer som skiljer Sverige från Afrika och som drabbar somalier i större utsträckning än andra invandrargrupper. En sådan faktor kan vara solljus och effekten av solljus.
Solljus är den ojämförligt viktigaste källan för bildandet av D-vitamin. D-vitamin är avgörande för skelettuppbyggnad men låga D-vitaminnivåer är också relaterade till benskörhet, hjärt- och kärlsjukdom, autoimmuna sjukdomar som ms och diabetes, tjocktarms- och bröstcancer liksom till depression hos äldre.
På våra extremt nordliga breddgrader får vi endast tillräckligt solljus för att bilda D-vitamin under några korta sommarmånader vilket förklarar att ungefär halva den svenska befolkningen lider av D-vitaminbrist utifrån internationella referensvärden under vinterhalvåret. Genom att sola på sommarhalvåret bygger vi upp ett förråd som dock bara nödtorftigt räcker under vinterhalvåret. D-vitaminnivåerna i blodet sjunker således gradvis under hösten för att nå sitt minimum i mars, när vårtrötthet och depressioner breder ut sig i befolkningen. Fet fisk som sill, strömming, makrill och lax hör till våra få betydande kostkällor för D-vitamin och denna kosthållning har säkert historiskt sett bidragit till att hålla de värsta bristtillstånden borta.
Hos mörkhyade människor krävs betydligt mer solljus för att D-vitamin ska kunna bildas i huden. Kombinationen täckande klädsel och mörk hy synes särskilt olycklig, inte minst om personen inte heller äter fet fisk. Vi kan utan vidare förvänta oss att en inte försumbar del av den svenska befolkningen som antingen är mörkhyad eller klär sig i täckande klädsel lider av mer eller mindre svår D-vitaminbrist.
Studier av pakistanier som bor i Oslo, arabiska kvinnor i Danmark och mörkhyade svenskar styrker detta påstående. Men även ljushyllta svenskar som undviker att vistas i direkt solljus och följer direktiven om att använda solskydd i soligt väder utsätter sig sannolikt för en ökad risk för ohälsa, trots att målet är det motsatta.
Tyvärr kommer det att ta tid att undersöka sambandet ohälsa och D-vitaminnivåer i Sverige och vetenskapligt bevisa att D-vitamintillskott behövs för befolkningen. Man kan visserligen mäta 25-hydroxy-D-vitamin (förrådsformen av D-vitamin) med ett enkelt blodprov men det kostar några hundra kronor och utan klar indikation kommer många läkare att dra sig för att låta verksamheten stå för dessa extra kostnader.
Men även då D-vitaminbristen är bevisad står läkaren utan möjlighet att förskriva D-vitamin i de doser som kan normalisera D-vitaminnivåerna (det vill säga minst 2000 IE/dygn) eftersom apoteken inte tillhandahåller det. Varför finns inte adekvata doser D-vitamin på apoteket kan man fråga sig. Ja det beror på de berömda marknadskrafterna: D-vitamin går inte att patentera, således finns inte mycket pengar för Läkemedelsindustrin att tjäna på produkten. För att Läkemedelsverket i sin tur skall kunna godkänna D-vitamin i adekvat dos som ett läkemedel krävs att ett läkemedelsföretag betalar för en sådan ansökan. Så har inte skett hitintills.
Socialstyrelsen har heller inte utfärdat riktlinjer för hur befolkningens bristfälliga D-vitaminnivåer skall behandlas, och om de i dag börjar att fila på dessa kommer de sannolikt att färdigställas först 2012 mot bakgrund av den tidsåtgång som myndigheten behöver för publicera nya riktlinjer. Slutligen ger inte heller Livsmedelsverket några råd eftersom deras uppgift inte är att ge råd avseende sjukdomsbehandling. Men D-vitamin i adekvata doser, det vill säga 2000 IE/dag går att inköpa till ett billigt pris på närmaste hälsokostbutik; där har man nämligen uppmärksammat den vetenskapliga litteraturen om D-vitaminets hälsobefrämjande effekter och ser en potentiell marknad.
I dag kan vi inte utesluta att D-vitaminbrist är en starkt bidragande orsak till den så kallade autismepidemin. Sambandet går att undersöka vetenskapligt men det kommer att ta flera år.
Frågan som följer är - har vi råd med det? Vårt svar är ett entydigt nej. Det är varken ekonomiskt eller etiskt försvarbart. Vi bör omgående starta en massiv informationskampanj riktad till hela befolkningen som löper risk för D-vitaminbrist, särskilt till dem som tillhör högriskgrupperna.
Alla fertila kvinnor bör rekommenderas D-vitaminkapslar lika självklart som vi i dag förordar folsyra som ett sätt att förhindra ryggmärgsbråck hos fostret. Om fyra år kan vi med viss säkerhet uttala oss om ett ökat D-vitaminintag minskar förekomsten av autism i befolkningen eller inte, och under denna tid har Socialstyrelsen förhoppningsvis kunnat ta fram ändamålsenliga och etniskt kulturellt anpassade riktlinjer för D-vitaminbehandling i befolkningen. D-vitamin är ofarligt i doser om 2000 IE per dag, så vad väntar vi på?
Susanne Bejerot,
överläkare, med dr, Norra Stockholms psykiatri
Mats Humble,
överläkare, Värmdö psykiatriska mottagning