I en ny, stor studie av sexualvanor, UngKAB09, har drygt 15.000 svenska ungdomar och unga vuxna i åldrarna 15–29 år svarat på frågor om sin sexualitet, risktagandet i form av oskyddade samlag och behovet av kunskap och stöd. Merparten av de svarande har rekryterats via mötesplatser på internet.

Majoriteten av dem beskriver sin sexuella debut liksom det senaste sextillfället i positiva ordalag, särskilt männen. En förändring jämfört med tidigare studier är att kvinnorna i UngKAB09 uppger lika många sexualpartners som männen, tre under det senaste året och tolv totalt. Internet ger nya möjligheter. Trettio procent av kvinnorna och nästan hälften av de unga männen letar efter kärleks- och sexkontakter på nätet. Sju procent har lagt ut nakenbilder av sig själva på nätet.

Sexualiteten är tyvärr inte bara en källa till lust. Fyrtiosex procent av de unga kvinnorna uppger att de har blivit utsatta för sexuella handlingar mot sin vilja, från att någon blottat sig till oönskat samlag. Ungdomar som haft oskyddat sex med en tillfällig partner var överrepresenterade bland högkonsumenter av alkohol och droger och bland dem som haft en tidig sexuell debut eller varit utsatta för sex mot sin vilja. De hade också haft betydligt fler sexpartners under det senaste året jämfört med övriga.

Resultaten visar på vikten av att uppmärksamma särskilt riskutsatta ungdomar och de som har låg självkänsla. Motsatsen, god självkänsla, innebär att man sätter värde på sig själv och därmed är mer rädd om sig själv. Man klarar också att dra gränser kring vad man tycker om och vad man ogillar i fråga om relationer och sexualitet.

Bara cirka 30 procent av ungdomarna använde kondom vid det senaste samlaget. Det måste betraktas som en mycket låg siffra. När samma fråga ställdes i en studie av sexualvanor hos 15-åringar i 24 olika europeiska länder 2002, utmärkte sig Sverige genom att hamna i botten med 52 procent kondomanvändare jämfört med Greklands 89 procent.

Inom hälso- och sjukvården är det vanligt att man rekommenderar både p-piller och kondom som skydd. Skälet är att kondomen inte alltid ses som ett tillräckligt säkert graviditetsskydd. Den är däremot det bästa skyddet mot sexuellt överförbara sjukdomar. Flera studier visar dock att detta kombinationsskydd är orealistiskt för majoriteten.

I UngKAB09 uppger cirka 60 procent att orsaken till att de inte använde kondom var att kvinnan hade annat graviditetsskydd, till exempel p-piller eller spiral. Men inte heller p-piller ger fullgott skydd mot oönskad graviditet. Studien visar att 60 procent av dem som blivit gravida trots preventivmedel hade använt p-piller. Hälften av kvinnorna i undersökningen hade erfarenhet av akut-p-piller.

Dagens outtalade p-pillerstrategi härrör från 1960-talet när p-pillren lanserades. Då var det fortfarande skambelagt att bli gravid utanför äktenskapet, akut-p-piller och medicinsk abort existerade inte och framför allt var hiv inte aktuellt. Det är nu dags att uppgradera kondomens status och att se denna som ett adekvat skydd mot såväl oönskade graviditeter som könssjukdomar.

Nittiofem procent av lärarstudenterna får ingen grundutbildning i sex och samlevnad och fortbildningen av lärare är osystematisk. Den aktuella studien visar att över hälften av de svarande bedömde att de fått otillräcklig kunskap om könssjukdomar och hiv i skolan. Cirka 40 procent hade inte fått tillräcklig undervisning i kondomanvändning.

Skolverket granskade undervisningen 1999 och fann att den varierade kraftigt i kvalitet inom och mellan skolor och att den var beroende av lärare som brinner för frågorna. I år har det kommit nya läroplaner och ämnet sex och samlevnad får en tydligare roll.

Det är ett steg i rätt riktning, men problemet kvarstår att undervisningen i sex och samlevnad ska ges ämnesövergripande och att innehållet inte är tydligt definierat. Det är då svårt att veta om hela ämnet täcks in så att det blir begripligt för eleverna.

Rektorerna måste också prioritera området. I Finland finns sedan 2004 ämnet hälsokunskap som innefattar sex och samlevnad, lärarna får obligatorisk utbildning och man har satsat på läromedel. Minskningen i antalet aborter och klamydiafall i Finland har kopplats till denna obligatoriska undervisning.

Det är bara en femtedel av deltagarna i studien som bedömer att de löper risk att smittas av klamydia, drygt hälften på grund av att de hade fast partner som de litade på. Ungdomarna efterfrågar kondomutdelning och lättillgängliga mottagningar för sexuell hälsa. De önskar mer kunskap om hiv och om hur man ska få en relation att fungera. Ungdomsmottagningarna i hälso- och sjukvården har i dag svårt att leva upp till dessa behov.

Socialstyrelsen gjorde en inventering 2008 och fann att många mottagningar saknar ett tydligt uppdrag, metodstöd och handledning. Tillgängligheten varierade med öppettider på två till 52 timmar per vecka och ungefär hälften av mottagningarna stängde under hela eller delar av sommaren. Bemanningen var ojämn och i många fall inkomplett. Andelen manliga besökare var bara 15 procent.

Ungdomsmottagningarna måste göras attraktiva även för unga män. Detta kan åstadkommas genom strategisk satsning på manlig personal och ökad kompetens i andrologi, motsvarande kvinnans gynekologi. Detta är en angelägen men helt försummad jämställdhetsfråga.

Regeringens utredare Anders Milton efterfrågade nationell styrning av ungdomsmottagningarna i sin utredning 2009 av det förebyggande arbetet mot oönskade graviditeter (DN Debatt 15/6 2009). Statens folkhälsoinstitut kom till samma slutsats i sin rapport 2010 om sexuell och reproduktiv hälsa.

Det är helt orimligt att ungdomsmottagningarna är ett frivilligt åtagande för landsting och kommuner. Deras uppdrag måste definieras och verksamheten likställas med mödra-, barn- och skolhälsovård. Fler utredningar behövs inte.

UngKAB09 slår hål på både den internationella och den svenska självbilden att vårt land har en ledande roll när det gäller prevention för sexuell hälsa. Skolan och ungdomsmottagningarna måste få bättre konkreta förutsättningar för sitt preventiva arbete.

Det räcker inte med handlingsplaner mot klamydia, hiv och oönskade graviditeter. Vi måste utgå från ungdomarnas behov av fördjupade samtal om sexualitet och relationer och identifiera de särskilt riskutsatta. Endast då kan arbetet för ungdomars sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter bli framgångsrikt.

Karin Stenqvist
regionöverläkare med ansvar för prevention av STI och hiv, Hivprevention i Västra Götaland

Barbro Lennéer Axelson
universitetslektor i psykologi/socialt arbete, Göteborgs universitet

Stefan Laack
verksamhetsutvecklare, Hivprevention i Västra Götaland