Världen genomgår en snabb för­ändring. En rad nya aktörer träder fram i det globala landskapet. Nordamerika och Europa utmanas på en rad områden – handel, produktion, tillväxt, forskning och utveckling – inte minst av länder i Asien.

Att fler länder tar plats i världsekonomin och att fler människor därigenom får njuta av välståndets frukter är i grund och botten mycket positivt. Globaliseringen är en stark kraft för att bekämpa fattigdom och öka välståndet.

Men samtidigt ställer den oss svenskar och européer inför en rad nya utmaningar. Hur ska vi säkra att vi kan fortsätta bygga en framtid för jobb och välfärd? Jag är övertygad om att ett viktigt svar på den frågan är en storsatsning på kunskap – från förskola till forskning.

Regeringens forskningsproposition från 2008 innebär ett historiskt resurslyft till svensk forskning; anslagsnivån ökar med fem miljarder kronor – en ökning med drygt 20 procent. Men reformerna av svensk forskningspolitik måste fortsätta – och intensifieras.

Sverige hör till de länder i världen som satsar allra mest på forskning och utveckling. Framför allt beror detta på näringslivets stora satsningar. Men även statens utgifter är höga i ett internationellt perspektiv.

Men Sverige lyckas alltför dåligt med att dra nytta av de omfattande satsningarna. Alltför få forskningsresultat omsätts i innovationer som skapar sysselsättning och exportinkomster. Inom alltför få forskningsområden ligger Sverige i den internationella forskningsfronten.

Ett sätt att göra internationella kvalitetsjämförelser är att mäta i hur stor grad ett lands forskare citeras av andra forskare i världen. Vi kan tyvärr konstatera att flera jämförbara länder, som har avsatt mindre offentliga resurser för forskning och utveckling än Sverige, har haft en kvalitetsökning under de senaste 25 åren medan Sverige har legat still.

Det finns förvisso flera områden där svenska forskningsresultat är internationellt mycket konkurrenskraftiga. Men dessa områden är relativt små och omfattar i flertalet fall endast någon eller några forskare. Av de tio största forskningsområdena i Sverige är endast hälften internationellt konkurrenskraftiga, mätt med citeringar, och endast ett område, nämligen materialvetenskap, har delar som är internationellt ledande.

Regeringens forskningsberedning – se bakgrundsrutan – har noga analyserat läget inom svensk forskning och utveckling (FoU). I dag lägger beredningen fram rapporten ”Forskning formar framtiden” med en rad förslag på hur svensk forskning och utveckling kan bli bättre. Syftet är att stimulera en bred diskussion inför nästa forskningsproposition som planeras läggas fram 2012.

En jämförelse mellan citeringsgraden i några jämförbara länder utförd av Vetenskapsrådet visar att svensk forskning har ungefär samma bredd som i andra länder men att toppen är mycket smalare. Fler svenskar måste finnas i den internationella forskningsfronten och bidra till mer genomgripande forskningsgenombrott.

Forskning av hög kvalitet är en förutsättning för god forskning generellt men också för högkvalitativ högre utbildning, god samverkan med näringslivet och samhället i allmänhet. En satsning för att få fram fler framstående forskare är därför ett sätt att höja kvaliteten på svensk forskning.

Ett av förslagen i den rapport som Forskningsberedningen presenterar i dag är att ett nationellt elitprogram för yngre forskare inrättas där dessa under ett antal år får god finansiering och stor frihet att utveckla sin forskning.

Programmet hämtar sin inspiration bland annat från den lyckade elitsatsning inom biomedicinsk forskning som görs vid Howard Hughes medical institute utanför Washington DC.

I en relativt nyligen publicerad amerikansk studie konstateras att kombinationen av betydande frihet för den enskilde forskaren och ett forskningsklimat som tolererar tidiga misslyckanden och belönar långsiktig framgång vid institutet har skapat en mycket gynnsam miljö för mer banbrytande forskningsresultat.

Programmet bör, enligt förslaget, fullt utbyggt omfatta minst 100 personer som nyligen har disputerat, varit på postdoktoral vistelse (en forskningsperiod utomlands) och startat en oberoende forskarkarriär. Det ska byggas upp successivt genom att ett visst antal forskare antas varje eller vartannat år. Forskarna ska kunna hämtas från olika vetenskapliga discipliner som täcker både forskar­initierad och behovsmotiverad forskning och administreras i samverkan mellan finansiärerna. Dimensioneringen mellan vetenskapliga discipliner ska baseras på kvaliteten på ansökningarna till dessa tjänster med målet att satsningen blir mångdisciplinerad.

Bland övriga förslag i Forskningsberedningens rapport kan nämnas:

• Rusta upp hela det svenska utbildningsväsendet med tydligare fokus på kunskap. Om högskolan ska kunna producera forskare av hög klass krävs att de som antas till högskoleutbildningen har en bra kunskapsbas. Det är viktigt att reformeringen av ungdomsskolan fullföljs.

• Förbättra villkoren i forskarutbildningen. Fler forskarbegåvningar, även från studieovana miljöer, bör fortsätta i en forskarkarriär. Hela forskarutbildningen måste kvalitetssäkras. Rörligheten behöver ökas både mellan läro­säten och mellan akademi och näringsliv.

• Tydligare kvalitetsdrivande åtgärder för forskningen som baseras på fler kriterier än citeringar bör införas. Ett ökat fokus på forskningsresultatens användning i samhället och på kopplingen till utbildning är önskvärt.

• Stärk samverkan mellan akademi och näringsliv. Skapa förutsättningar för fler postdokvistelser på företag och för fler adjungerade forskare i akademin och förstärk institutsektorn.

• En rad åtgärder för att stärka Sveriges attraktivitet som bas för FoU-verksamhet bör dessutom genomföras. Det gäller förenklade regler för den så kallade expertskatten, avdragsrätt för donationer till forskning, en skatterabatt för investeringar i forskning och utveckling och införandet av ett riskkapitalavdrag.

Kunskap är vår tids viktigaste konkurrensfaktor. Avkastningen på FoU-investeringar i närings­livet beräknas ligga på en nivå mellan 20 och 30 procent medan den samhällsekonomiska avkastningen på dessa investeringar uppskattas till 40–60 procent inom OECD-området. Avkastningen på statligt finansierad forskning uppgår till mellan 20 och 50 procent.

Frågan är därför inte om Sverige har råd att satsa mer på forskning och utveckling utan om vi har råd att låta bli.

Tobias Krantz
Högskole- och forskningsminister (FP)
Forskningsberedningens ordförande