Av de 150.000 unga mellan 15 och 25 år som nu är registrerade som arbetslösa är det bara mellan 1 och 10 procent som blivit av med jobbet på grund av personalinskränkningar. Och av dem är det rimligen bara en del som kan ha påverkats negativt av turordningsreglerna i Las. Detta visar att arbetsgivarna har fel när de påstår att Las stänger ute unga från arbetsmarknaden. Det hindrar inte att vi i fackföreningsrörelsen också måste vara öppna för att det behövs förbättringar av Las. Vi är beredda att börja en konstruktiv diskussion som tar sin utgångspunkt i fakta, skriver Eva Fagerberg och Ursula Berge på Akademikerförbundet SSR.
För att den svenska arbetsmarknaden ska fungera behövs det samarbete och ömsesidig förståelse. Saltsjöbadsandan har sedan 1938 karakteriserat relationen mellan arbetsgivare och fack. Vi som snart befinner oss i tuffa avtalsförhandlingar uppfattar att denna samförståndsanda saknas. Symtomatiskt är att förhandlingarna om ett nytt huvudavtal strandade tidigare i år.
I ett flertal olika frågor anser vi att viljan att förstå och respektera varandra urholkats. Inte i första hand på lokal nivå, men på högsta nivå, och utan tvekan i den politiska retoriken rörande några stora symbolfrågor. Det handlar bland annat om Las, kollektivavtal, a-kassan, ungdomsarbetslösheten samt rätten till stridsåtgärder. Vi är allvarligt oroade för att dessa hugg i ryggen på den svenska modellen riskerar att rasera den och frågar oss om det är det som är meningen?
Den senaste stora stridsfrågan har gällt huruvida Las – lagen om anställningsskydd – är bra eller dålig för svensk arbetsmarknad. Arbetsgivarsidan har använt ungdomsarbetslösheten som slagträ i debatten och menat att ungdomars arbetslöshet skulle bero på Las.
Värst är tveklöst Företagarnas vd Anna-Stina Nordmark Nilsson. På DN Debatt (den 27/8) skrev hon: ”det råder knappast någon tvekan om att turordningsreglerna i Las bidrar till att stänga ute ungdomar från arbetsmarknaden”. Hade detta varit sant skulle givetvis såväl regeringen och riksdagen som arbetsmarknadens parter gemensamt haft ett enormt ansvar i att ta bort sådana skadliga delar av lagstiftningen. Men hur sant är då detta?
Om man tillåter sig att gå till fakta, i detta fallet SCB:s arbetskraftsundersökning (AKU), och bryter ner den så att man kan se både hur yngre och äldre arbetar, hur de blir arbetslösa och hur de påverkas av Las, slås man av något helt annat.
Just nu är runt 150.000 unga mellan 15 och 25 år registrerade som arbetslösa. De utgör svindlande 20,7 procent av de unga i arbetskraften. Men av dessa är mellan 30.000 och 80.000 heltidsstuderande (varierar kraftigt med säsong). Det är såväl gymnasieelever som högskolestuderande som registrerat sig som arbetslösa och någon gång kunnat ta ett arbete, företrädesvis på skollov.
Av de 150.000 mellan 15 och 25 år som söker arbete kan det vara intressant att se hur de blev arbetslösa. Mellan 40 och 60 procent av dem (det varierar med säsongen) har aldrig tidigare haft ett jobb och har därmed inte blivit av med något arbete (varken på grund av Las eller något annat skäl). Ytterligare mellan 25 och 30 procent är så kallat ”återinträdande” på arbetsmarknaden, det vill säga de har haft jobb tidigare men gjort annat den senaste perioden företrädesvis studerat på heltid och därmed inte varit arbetssökande. De är inte heller arbetslösa för att de blivit av med något jobb.
Kvar i gruppen arbetslösa mellan 15 och 25 år blir de som verkligen har blivit av med jobbet och direkt söker nytt. De utgör mellan 15 och 30 procent av de ungdomsarbetslösa. Men hälften av dessa (15–20.000) blev av med jobbet för att det var tidsbegränsat och berördes alltså inte heller av Las och dess turordningsregler. Kvar av de ungdomsarbetslösa blir i stället de mellan 1.000 och 15.000 unga (stort spann på grund av den finansiella krisen) som har blivit av med jobbet och som blev av med det på grund av personalinskränkningar, det vill säga den enda grupp som på något sätt kan tänkas beröras direkt av Las.
Av de ursprungliga 150.000 unga arbetslösa kvarstår alltså mellan 1 och 10 procent som har blivit av med jobbet på grund av personalinskränkningar. Och av dem vet vi att det bara är en del som rimligen kan ha påverkats negativt av Las. Många kan ju ha blivit av med jobbet för att företaget lades ner eller av andra skäl som inte hänger ihop med Las. Och de kan ha blivit av med jobbet för att de var påtagligt mindre kvalificerade än sina äldre kolleger (vilket ju ofta är fallet när man är under 25 år).
Så när arbetsgivarsidan säger att turordningsreglerna i Las bidrar till att stänga ute ungdomar från arbetsmarknaden, så talar de inte om de långt över 90 procent av de unga som är arbetslösa på grund av helt andra skäl än turordningsreglerna. Vår gissning är att det endast rör sig om någon enstaka procent av de unga arbetslösa som har blivit av med jobbet för att de stod längst ner på turordningslistan. Och tar vi in att de skulle stå längst ner och dessutom vara mer kvalificerade än sina äldre kolleger talar vi om ännu mycket färre.
Detta är siffror om ungas arbetslöshet som talar sitt tydliga språk (SCB:s AKU de senaste sex kvartalen). Dessa siffror har tidigare inte presenterats. Ungas arbetslöshetsproblem hänger inte ihop med Las och turordningsreglerna om vi med dem menar att de skulle ha blivit av med jobbet på grund av att de hamnade längst ner på en turordningslista. Det händer nästan aldrig.
Men bara för att den direkta kopplingen mellan Las och ungdomsarbetslösheten inte finns kan det ju finnas andra problem med Las att lösa. Arbetsgivare vittnar om att Las leder till att de inte vågar anställa för att de är rädda att inte kunna göra sig av med dem. Den känslan finns det anledning att ta på allvar för det är ju de facto arbetsgivarna som anställer. Men låt oss då fokusera på det. Vad är det i Las som gör arbetsgivarna så rädda? Det senaste årets friställningar och galopperande arbetslöshet visar ju inte precis att det är svårt att säga upp folk. Arbetsgivarna och facket har i stället kunnat träffa konstruktiva uppgörelser som tar tillvara såväl företagets som de uppsagdas intressen.
Vi tycker att det finns problem i hur svensk arbetsmarknad fungerar och ungdomsarbetslösheten är ett stort sådant. Vi från fackföreningsrörelsens sida måste vara öppna för att det också behövs förbättringar i svensk arbetsrätt – också Las – och inleda en diskussion om var Las kan utvecklas. Men då måste vi vara ärliga med vilka problem Las skapar och vilka problem den inte skapar, utan i stället löser.
Till den diskussionen bidrar vare sig Företagarnas vd eller företrädare för Svenskt näringsliv positivt med sina inlägg hittills. Men vi är beredda att börja en konstruktiv diskussion som tar sin utgångspunkt i fakta. De arbetslösa, inte minst ungdomarna förtjänar det och framförallt – den svenska modellen förtjänar det. Vi vill utveckla och förbättra den. Får vi med oss arbetsgivarsidan i ett sådant arbete?
Eva Fagerberg
förhandlingschef Akademikerförbundet SSR
Ursula Berge
samhällspolitisk chef Akademikerförbundet SSR