Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Universitetsreform behövs för att höja kunskapsnivån”

Studenter på Stockholm universitet. ”Vi menar att universitetslärarna och forskarna bör återinsättas som huvudansvariga för lärosätena”, skriver debattörerna.
Studenter på Stockholm universitet. ”Vi menar att universitetslärarna och forskarna bör återinsättas som huvudansvariga för lärosätena”, skriver debattörerna. Foto: Bertil Ericson / TT

Studenternas kunskaper blir allt sämre och universiteten har ­starka ekonomiska incitament att hålla nere betygskraven. Lärosätena måste bli mer ­självstyrande, och lärare och professorer få mer makt över utbildningen. Men betygen bör sättas externt – och på en enhetlig skala, skriver sex forskare och författare.

Att skolans problem är allmänt kända beror bland annat på Pisastudierna. De visar att svenska elevers kunskapsnivå faller. För universitetens och högskolornas del finns ingen motsvarighet till Pisa, men vi har anledning att misstänka att det är illa ställt också vid de högre lärosätena.

Den misstanken har tre grunder. För det första förefaller detta vara en allmän uppfattning bland stora grupper av universitetslärare och akademiska forskare, som flera av oss i vårt dagliga arbete kommer i kontakt med.

För det andra har elevernas möjligheter att tillgodogöra sig undervisningen sjunkit. Under flera decennier har lärare vid tekniska högskolor, språkinstitutioner och lärarhögskolor pekat på de svaga kunskaper som studenterna har när de inleder sina universitetsstudier. För något år sedan väckte det stor uppmärksamhet när lärare i historia vid Uppsala universitet påpekade låga studiefärdigheter och bristande språkbehandling deras studenter hade.

För det tredje vet vi att en genomsnittsstudent, med viss variation, inte behöver lägga särskilt mycket tid och engagemang för att få ut sin examen – kanske inte ens halvtid. Enligt en rapport från 2011 från Högskoleverket lägger mindre än en tredjedel av studenterna ner 40 timmar eller mer i veckan på sina studier, och inom humaniora är genomsnittet bara drygt 20 timmar, trots att de officiellt studerar på heltid. Liknande siffror har publicerats under flera år av Studentbarometern.

 

När ett lärosäte ger en student 60 högskolepoäng – två terminers avklarade studier – klirrar det till i lärosätets kassa.

 

Lärosätena har sedan början av 1990-talet genom det så kallade håp-systemet fått starka ekonomiska incitament att sänka sina betygskrav. Systemet innebär att en stor del av ersättningen från staten bestäms av antalet ”håpar”, alltså helårsprestationer. När ett lärosäte ger en student 60 högskolepoäng – två terminers avklarade studier – klirrar det till i lärosätets kassa. Och det är elevens egen lärare som bestämmer vilken kunskap som behövs för dessa poäng.

Dessa incitament måste balanseras med någon form av kvalitetskontroll. Det hittillsvarande systemet för kvalitetskontroll har organiserats uppifrån. Nationella utvärderingsgrupper har bedömt examensarbeten inom breda utbildningsområden utifrån centralt fastställda kriterier. Efter hård kritik kommer detta system nu att ändras. Enligt det utredningsförslag som finns ska statsmakterna i framtiden kontrollera att lärosätena bygger upp interna system för kvalitetsarbete, och Universitetskanslerämbetets roll blir att granska dessa system.

Gemensamt för båda modellerna är tron på att man kan uppnå god kvalitet genom administrativa system och kontroll uppifrån. Detta är helt i linje med en stark trend under de senaste decennierna: en rejäl maktförskjutning från den tidigare ganska självständiga professionen till statliga myndigheter, forskningsfinansiärer och en ny kår av högskoleadministratörer. Till exempel var det förut professionen som valde universitetets rektor såsom primus inter pares, den främste av likar. I dag har lärare och forskare praktiskt taget inget att säga till om när styrelse och rektor ska tillsättas. I stället görs det i en bysantinsk ordning där staten har sista ordet.

Inget tyder på att detta leder till bättre kvalitet. Det är heller inte denna väg de mest framgångsrika universiteten och forskningsnationerna har gått. Grundproblemet är detsamma som för styrningen av forskning: det är bara universitetslärarna som har verklig insikt i det de undervisar om. Kvalitetskontrollen måste därför vara horisontell i stället för hierarkisk: lärarna bedömer varandra och varandras studenter.

 

I dag har lärare och forskare praktiskt taget inget att säga till om när styrelse och rektor ska tillsättas.

 

Vi har tagit initiativet till en studie av vad som behöver göras. Våra slutsatser presenteras inom kort i boken ”Universitetsreform! Så kan vi rädda och lyfta den högre utbildningen”.

Vi menar att universitetslärarna och forskarna bör återinsättas som huvudansvariga för lärosätena. Inte minst bör de ha rätten att tillsätta rektor och ordförande. De har bäst insikt om syftet med verksamheten och måste ges en betydande beslutsmakt. Administrationen ska vara en stödfunktion och inte en överordnad nivå.

Lärosätena bör tillerkännas ett stort mått av autonomi. Det har visserligen under ett par decennier talats mycket om autonomi, men i praktiken har den lokala byråkratin stärkts på den akademiska personalens bekostnad.

Sverige behöver stödja alla dem som vill ha högkvalitativa utbildningar. Viktiga åtgärder som borde stödjas och inte bromsas centralt och lokalt är:

  • Egna antagningskrav (vilket enligt högskoleförordningen bara får ske för högst en tredjedel av de antagna studenterna).
  • Studieprogram på internationell spetsnivå, som de facto kräver heltidsstudier.
  • En begränsad studieavgift, om detta behövs för att ge tillräckligt omfattande och högkvalitativ undervisning.
  • Ett propedeutiskt basår för att höja inträdeskompetensen.

Ytterligare två övergripande förändringar är viktiga delar i en universitetsreform.

Extern betygsättning. Hittills har studentens egen lärare (eller institution) ensam bedömt och betygsatt studenternas kunskaper. Eftersom den kunskapsnivå som studenterna uppnår inte enbart avgörs av deras flit och begåvning, utan också av lärarens kompetens, föreligger här ett åtminstone partiellt jäv. Läraren sätter delvis betyg på sina egna insatser. Detta behöver ändras. Liksom i Norge och Danmark bör betygen sättas av lärare från annat lärosäte.

Staten tar sedan in samtliga utdelade betyg, räknar ut ett genomsnitt per institution och offentliggör resultaten. Den externa betygssättaren skulle då inte lockas att gå med på för höga betyg, eftersom den egna institutionen i samma ämne då skulle komma sämre ut vid en jämförelse.

Enhetlig betygsskala. För att möjliggöra jämförelser mellan olika universitet och underlätta den externa betygssättningen krävs en enhetlig betygsskala. I dag används ett sammelsurium av betygsskalor vid olika lärosäten. Man kan förslagsvis använda Bolognasystemet med en sexgradig skala. Utöver detta behövs inga centrala betygskriterier. En samsyn mellan institutionerna kommer att växa fram efter hand som en följd av den externa betygssättningen.

Vi menar, sammanfattningsvis, att en universitetsreform efter dessa linjer skulle skapa en högre kvalitet och ge transparens i betygsättningen och ett mått av jämförbarhet mellan de olika institutionerna, vilket nu saknas.

Universitetspolitiken bör prioriteras i kunskapssamhället. Under många år har den inte ägnats den omsorg som krävs – och som skattebetalarna, som finansierar verksamheten, har rätt att begära. Med våra förslag vill vi bidra till debatten om hur Sverige ska kunna återfå ett universitetsväsende i världsklass.

Fler inlägg om skolan

Krönika. Maria Schottenius: Det finns ingen ursäkt när ett rikt land som Sverige misslyckas med skolan ”Den franska ­skolan försöker just nu ­hantera vikande resultat genom att höja betygsåldern – tvärtemot det nya svenska försöket. Oavsett hur man gör, måste man ha lärarkollektivet med sig”, skrev Maria Schottenius i sin krönika den 23 februari. Klicka här och läs hela krönikan

Debatt. ”Segregerat elevurval lönsam affärsidé för fristående skolor” ”Friskolor är kraftigt överrepresenterade bland de 100 svenska skolor med lägst lärartäthet. Men tack vare att eleverna har välutbildade föräldrar får de höga betyg. De miljoner skolorna sparar på lärarna kan gå till vinster och expansion”, skrev Daniel Suhonen, Sten Svensson och Mats Wingborg på Katalys den 15 februari. Läs hela debattinlägget här

Ledare. Johannes Åman: Betygsuppgörelsen ger skolan nytt hopp ”Ibland är den stora nyheten inte vad som sker utan vad de inblandade aktörerna väljer bort. En blocköverskridande överenskommelse om försöksverksamhet med betyg från årskurs 4 är i sig inget att göra vågen för”, skrev DN:s ledarskribent Johannes Åman den 11 februari. Läs hela ledarartikeln här

Debatt. ”Inga hållbara argument för betyg redan i fjärde klass” ”Utredningen bakom förslaget om betyg i fjärde klass är ­bristfällig. Det vetenskapliga stödet för tidiga betyg är mycket svagt. ­Skolans ­reformarbete bör i stället inriktas mot att stärka lärares kompetens”, skrev Kungliga Vetenskapsakademiens arbetsgrupp Framtidens skola den 16 januari. Läs hela debattinlägget här

Debatt. ”Vi samarbetar gärna med ­regeringen för bättre ­kunskaper hos eleverna”
”Vi är positiva till att Gustav Fridolin låter de flesta av Alliansens skolreformer vara kvar. Nu är det viktigt att han också ser till att de satsningar som riksdagen antagit genomförs. Men det som utgångspunkt samarbetar vi gärna”, skrev fyra alliansföreträdare den 9 januari. Läs hela debattinlägget här

Debatt. ”Högre utbildningskvalitet måste gå före fler platser” ”Ensidiga satsningar på fler utbildningsplatser gynnar varken samhället, högskolorna eller studenterna. Om Sverige ska bli en ledande kunskapsnation måste resurserna i stället användas till att stärka ­utbildningens kvalitet”, skrev tre företrädare för Saco den 30 december i fjol. Läs hela debattinlägget här

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.