DN Debatt

”Upp till bevis LO – annars kliver vi av samordningen”

Det krävs en rejäl satsning på undersköterskors löner och arbetsvillkor om unga människor ska vilja välja yrket. Antalet undersköterskor behöver öka. Men det behövs även en djupare förståelse yrkets roll i det svenska samhällsbygget, skriver Annelie Nordström och Lenita Granlund.
Det krävs en rejäl satsning på undersköterskors löner och arbetsvillkor om unga människor ska vilja välja yrket. Antalet undersköterskor behöver öka. Men det behövs även en djupare förståelse yrkets roll i det svenska samhällsbygget, skriver Annelie Nordström och Lenita Granlund.

Satsa på undersköterskorna. LO måste gå från ord till handling. Vi kräver att undersköterskorna får utrymme för relativa löneökningar utöver det märke som industrin sätter. Det är ett villkor för att Kommunal ska gå in i en LO-samordning inför nästa års avtalsrörelse, skriver Kommunals Annelie Nordström och Lenita Granlund.

Undersköterska är ett framtidsyrke. Nu måste det börja märkas på lönen.

Att människor lever allt längre, och därmed får ett allt större behov av vård och omsorg, är en lycklig konsekvens av välfärden. Det ställer samtidigt allt större krav på svensk sjukvård och äldreomsorg.

Enligt Statistiska centralbyråns (SCB:s) prognoser kommer det att saknas 160 000 undersköterskor 2035. Det beror inte minst på den generationsväxling som vård och omsorgen står inför när stora pensionsavgångar väntar. Att undersköterska redan i dag är ett bristyrke har uppmärksammats av experter, arbetsgivare och politiker. Regeringen börjar nu lägga stora resurser på gymnasial vuxenutbildning i kombination med yrkespraktik.

Det krävs en rejäl satsning på undersköterskors löner och arbetsvillkor om unga människor ska vilja välja det yrket. Men det är inte bara antalet undersköterskor som behöver öka. Det behövs även en djupare förståelse yrkets viktiga roll i det svenska samhällsbygget.

I samhällsdebatten ställs ofta den offentliga välfärden mot det privata näringslivet. Privata företag beskrivs som ”närande” och offentliga tjänster kallas ”tärande”. Ingen kan vara mer fel. Välfärden är lika viktig för tillväxten som tillväxten är för välfärden. Att Sverige har en fungerande barnomsorg, äldreomsorg, skola och sjukvård är förutsättningen för att de privata företagens personal över huvud taget ska kunna gå till jobbet om dagarna.

Någon måste ta hand om industriarbetarna när de blir sjuka och behöver vård. Någon måste sköta om de gamla, så att tjänstemännen kan jobba istället för att vårda sina föräldrar. Allt detta gör undersköterskor.

Det kvalificerade arbete som undersköterskor utför blir mycket tydligt i äldreomsorgen. Många som bor på äldreboenden är redan sjuka och dementa och behöver kvalificerad vård. Omsorgskvalitet skapas i det ögonblick som personal och brukare möts. Det är undersköterskorna som ställs inför de dagliga problemen och som bäst vet vilka lösningar som fungerar för de äldre, och vilka som inte gör det. Att ge vård och omsorg är en komplex uppgift som ställer höga krav på kontinuitet, kompetens, flexibilitet och etiskt förhållningssätt.

Det vet även Svenskt Näringsliv och Institutet för Kvalitetsutveckling. I en Dagens Samhälle-artikel om systematiskt kvalitetsarbete när äldreomsorg upphandlas skriver de: ”Dessutom är äldreomsorgen en komplex verksamhet, där medarbetarna självständigt måste fatta en mängd kunskapsgrundade och omdömesgilla beslut dagligen”.

Konsekvensen blir att det i Sverige 2015 faktiskt värderas högre att ta hand om maskiner än om människor. Det är ett föråldrat synsätt som försvagar Sveriges konkurrenskraft, utveckling och tillväxt. 

Undersköterskan har Sveriges vanligaste jobb och är en avgörande kugge i ett modernt samhällsmaskineri. Hen är inte bara ett proffs på den vård och omsorg som är nödvändig för näringslivet och tillväxten. Hen har även den yrkeskunskap som behövs för att utveckla vård- och omsorgsinnovationer. Undersköterskornas yrkesexpertis är helt enkelt avgörande för att klara av de utmaningar som välfärden står inför.

Men märks det på undersköterskornas lönekonton? Nej, dessvärre inte. En undersköterska tjänar i snitt 23 200 kronor i månaden vid heltid. Det är 2800 kronor mindre i månaden än en verkstadsarbetare, trots att de har lika lång yrkesutbildning. Det kallas värdediskriminering. Det manligt kodade yrket verkstadsarbetare värderas högre än det kvinnligt kodade yrket undersköterska – vilket naturligtvis drabbar alla undersköterskor oavsett kön.

Konsekvensen blir att det i Sverige 2015 faktiskt värderas högre att ta hand om maskiner än om människor. Det är ett föråldrat synsätt som försvagar Sveriges konkurrenskraft, utveckling och tillväxt. Det måste det bli ändring på.

Kommunal delar synen att den konkurrensutsatta industrin ska gå före i en avtalsrörelse. Men den svenska modellen för lönebildning måste börja visa sig kapabel att komma till rätta med den värdediskriminering som undersköterskor utsätts för. Annars förlorar industrinormen sin legitimitet, eftersom den blir ett oacceptabelt lönelås för undersköterskorna – som aldrig tillåts att komma ikapp motsvarande mansdominerade yrken när alla ska ha lika stora löneökningar i procent.

LO-förbunden säger, i sina gemensamt formulerade mål fram till 2028, att värdediskrimineringen ska minska. Lönegapet mellan män och kvinnor ska halveras. Det innebär i praktiken att löneskillnaden mellan kvinnor och män ska minska med sex procentenheter över tid.

”Ambitionsnivån på detta område ska vara hög. Ett realistiskt mål är att i genomsnitt minska gapet mellan kvinnliga och manliga arbetares medellön med cirka en halvprocentenhet per år från och med nästa avtalsrörelse. Takten för respektive år behöver dock anpassas till det totala löneutrymmet”, skriver LO-förbunden.

Det övergripande målet måste naturligtvis vara att lönegapet mellan könen utplånas. Men även en halvering av löneskillnaden till 2028 kräver att den stora kvinnodominerade yrkesgruppen undersköterskor får större löneökningar än jämförbara mansdominerade yrken – och det måste börja redan i avtalsrörelsen 2016. Nu är det upp till bevis. LO:s ord måste omsättas i handling.

Att LO-förbunden samordnar sig inför avtalsrörelser är viktigt för den svenska lönebildningen. Det skapar stabilitet på arbetsmarknaden. Arbetsgivarna får en förutsägbarhet när det gäller lönerna och fackföreningarna får en solidaritet mellan olika yrkesgrupper. LO-samordningen är kittet som håller samman en långsiktig och transparent lönebildning.

Kommunals villkor för att gå in i en LO-samordning inför nästa års avtalsrörelse är att undersköterskorna får en möjlighet att börja komma ikapp jämförbara mansdominerade yrkesgrupper. Vi kräver att undersköterskorna får utrymme för relativa löneökningar utöver det märke som industrin sätter. Det är fullständigt avgörande för att Kommunal ska kunna vara en del av LO-samordningen.

Detta kräver vi inte bara för att LO har förbundit sig att ta itu med värdediskrimineringen – eller för att den svenska modellen för lönebildningen ska ha en chans att behålla sin legitimitet. Även för att höjda undersköterskelöner behövs för att säkra den svenska välfärden och tillväxten.

Svensk sjukvård är av hög internationell klass. Vår äldreomsorg är utbyggd på ett sätt som saknar motstycke i världen, samtidigt som befolkningen både lever längre och har ett allt större vård- och omsorgsbehov på ålderns höst. Detta både möjliggör och kräver vård- och omsorgsinnovationer där undersköterskans yrkeskunskap är avgörande.

Undersköterska är helt enkelt ett framtidsyrke vars professionalitet fordrar samhällets erkännande. Och det är bråttom, om vi ska kunna lösa den skriande brist på utbildade undersköterskor som redan är här och bara blir större.

Läs mer. DN Debatt