Regeringen väntas snart presentera direktiv till en utredning om de villkor för radio och tv i allmänhetens tjänst som ska gälla från 2014. Inför detta har public serviceföretagen inlett en mycket högljudd kampanj på temat inget får förändras. Sverige Radio går längst och kräver lagstiftad budgetgaranti, automatisk uppräkning av resurserna och i princip fritt spelrum att göra vad man vill.

När kulturminister Lena Adelsohn Lilje­roth har gjort försiktiga uttalanden om att det kan vara på sin plats att strama upp regelverket kring sponsring och produktplacering, att man bör pröva om anslagen till public service på 7 miljarder årligen – lika mycket som alla andra kultur­yttringar i Sverige totalt får varje år – ligger på en rimlig nivå, och om hur public service uppdrag bör definieras, möts hon av stenhård kritik från public servicebolagens chefer. Sveriges Radios chefer Cilla Benkö och Mats Svegfors går i spinn och talar i ideologiska termer om en förestående ”radikal kommersialisering av mediemarknaden” där en ”blind kapitalism tar över” (DN Debatt 19/2).

Mot den bakgrunden är det väl inte orimligt att public service avhåller sig från att konkurrera om intäkter från sponsring, produktplacering och annonsörsfinansierade program – intäkter som utgör tre av de kommersiella aktörernas totalt fyra intäktskällor.

Jag anser att kulturministerns uttalanden förtjänar all respekt. Det är både viktigt och rimligt att pröva hur public serviceföretagen ska bedriva sin verksamhet. Alldeles särskilt viktigt är det just nu mot bakgrund av den snabba utvecklingen inom medieområdet. Vi välkomnar varmt en fördjupad diskussion om gränser och villkor för public service.

Det nyligen införda kravet på förhandsprövning av tjänster har av företrädare för SVT, SR och UR något obalanserat kallats för en inskränkning av yttrandefriheten. Behovet av denna förhandsgranskning är i själva verket mycket stort. Public servicebolagen utvecklar hela tiden nya tjänster som i allt större grad konkurrerar med kommersiella tjänster. Vad innebär det för kommersiella företags möjligheter att ta betalt för liknande material och tjänster? Det kan inte ligga i någons intresse att offentligfinansierade företag får konkurrera ut privata aktörer helt ostört.

Samtidigt råder det inget tvivel om att det i dag finns ett starkt stöd för public service hos både allmänhet och politiker. Även vi tycker att det är viktigt med public serviceföretag som kan förse allmänheten med programtjänster som är självständiga och oberoende och som inte kan produceras på kommersiella villkor.

Det är förvisso inte självklart att public service enbart ska få syssla med det som inte kan lösas på en kommersiell marknad. Däremot är det självklart att det nu är läge att diskutera om public serviceföretagen inte gått för långt i sin prioritering att genom lättsam underhållning attrahera bredast möjliga publik vid varje tillfälle, vilket sker på bekostnad av det viktiga uppdraget inom samhälls- och nyhetsjournalistik, folkbildning samt kulturbevakning.

”Minuten”, ”Huset fullt av hundar”, ”Ung och bortskämd”. Vi ser allt fler exempel på att public service går mot en mer kommersiell programmering. SVT:s utbud präglas alltmer av underhållning som i allt högre utsträckning likriktas med utbudet från kommersiella aktörer. Licensmedel används till att köpa över programledare från de kommersiella kanalerna till belopp som inte bara snedvrider konkurrensen – sannolikt utarmas också de program som tillhör kärnan av public serviceuppdraget En händelse som ser ut som en tanke är när SVT samma månad lägger ner ”A-ekonomi” och beslutar att göra en dokusåpa om tio personer med funktionsnedsättningar som reser genom Sahara.

Därtill tablåläggs programmen i syfte att just konkurrera med kommersiella aktörer. Konsekvensen blir att mångfald och varierat utbud i allmänhetens intresse lyser med sin frånvaro vid dessa tider. Och ärligt talat: ”Minuten” – är det public service? Ja, SVT valde i alla fall att flytta bort ”Sportspegeln” från bästa sändningstid – där det har legat i årtionden – för att göra plats för programmet där det bland annat gäller att studsa pingisbollar på kaviarsmörgåsar.

På radiosidan så tenderar Sveriges Radio alltmer att gå över till likriktad så kallad ”flödesradio” i stället för ”programradio” i syfte att hålla kvar lyssnare i stället för att erbjuda ett varierat programutbud om en rad olika ämnen. SR har också börjat ”förtesta” sin musik (beprövad metod hos kommersiella aktörer), för att kunna fokusera mer på musik som är populär i stället för att erbjuda en rik variation av musik. Mångfald och varierat utbud får alltmer stå tillbaka för SR:s ambition att locka stora lyssnarskaror med samma medel som kommersiella aktörer.

I debatten framhåller ledningarna inom public service sin höga trovärdighet och kompetens inom samhälls- och nyhetsjournalistik, dokumentärer och kulturbevakning.

I praktiken går de största resurserna till att producera underhållning och drama vars syfte är att direkt slå mot andra kanaler genom att attrahera samma tittare. Konsekvensen blir dels att public service steg för steg urholkar sitt unika uppdrag, dels att public service försvagar andra medier. Ingetdera gynnar mångfalden i etermedierna.

Public service har länge haft en särställning med möjlighet att driva sin verksamhet med ytterst begränsad styrning, men med trygg finansiering. Det har bidragit till en marknadsledande position och expansion i form av nya program och tjänster som konkurrerar direkt med kommersiella alternativ.

Mot denna bakgrund är det rimligt att göra en ordentlig översyn av public services uppdrag i förhållande till allmänheten och marknaden. Jag anser att detta borde leda till reformer som gör att framtidens offentligt finansierade tv och radio främjar mångfald och ett varierat utbud där såväl public servicebolagen som de kommersiella bolagen ges rimliga förutsättningar att utveckla det som de är bäst på i syfte att bäst tillfredsställa allmänhetens behov.

Manfred Aronsson
chef MTG Sverige som äger bland annat TV3, TV6, TV8 och MTG Radio. MTG ingår i Kinnevikskoncernen.