Upphovsrätt är något som rör alla individer, organisationer, myndigheter och företag i samhället. Rättsskyddet för upphovsmän till litterära och konstnärliga verk och för utövande konstnärer, ljud- och filmproducenter, radio- och tv-företag, fotografer och databasframställare omfattar de flesta av informationssamhällets alla uttryck. Inte bara de klassiska konstarterna eller underhållningsindustrins olika produkter utan även bildningsväsendets läromedel och forskningsresultat liksom resultat av journalistik, design och software samsas alla på upphovsrättens spelplan. Detta rättsskydd är basen för ett dynamiskt informationssamhälle, drivkraften till nyskapande och det nödvändiga mötet mellan kreativitet och finansiering av kreativt arbete.

Det är också klart att upphovsrätt tillämpas på en komplex, vittfamnande och ständigt föränderlig massmarknad där många intressen gör sig gällande och där förhållanden skiftar starkt mellan olika branscher. Steget ut i internetvärlden och nätmiljöerna är bara exempel på sådana teknikskiften som upphovsrättens historia är full av. Medieutvecklingens olika tekniska innovationer är inte upphovsrättens motståndare – de är sammanvävda med upphovsrättens utveckling.

Det är mot den bakgrunden som Upphovsrättsutredningens (Ju 2008:07) arbete skall ses. När den i dag lägger fram sitt delbetänkande ”Avtalad upphovsrätt” (SOU 2010:24) söker den ta ett helhetsgrepp på upphovsrättigheters omsättning på marknaden. Utgångspunkten är att det goda framtida informationssamhället inte bygger på en nedmontering av det upphovsrättsliga skyddet, såsom ibland framskymtat i samtidens diskussioner kring upphovsrätten i nätmiljön, utan på upphovsrättens adekvata tillämpning på en ordnad avtalsmarknad. Ambitionen är att erbjuda klara och begripliga avtalsregler, att underlätta användning av skyddade verk och andra prestationer och att smörja det maskineri som låter litteratur, musik och konst nå ut till allmänheten.

I denna lokala men ofta också nationella, globala eller åt cyberspace orienterade massanvändning av skyddade verk sätter upphovsrätten den individuelle upphovsmannen i centrum. Anslaget i utredningsdirektiven understryker detta förhållande, med öppenhet för lösningar inom privaträttens ram som tillgodoser individens handlingsfrihet, såsom avtalsfrihet, men betonar alltså behovet av skydd för upphovsrättens grundvärden på individbasis. Massutnyttjanden genom radio och tv och på webben och i många andra former kan dock kräva kollektiva lösningar där den enskilde upphovsmannen knappast kan delta som part i avtal om licensiering och annan rättighetsklarering.

Här ligger ett grundläggande problem för lagstiftaren – hur skall den individorienterade upphovsrättens grundvärden upprätthållas på en diversifierad massmarknad samtidigt som smidiga former för access till skyddade verk befordras?

Upphovsrättsutredningen ger följande besked.

1). Avtalsregler med klar prägel av skyddsnormer för upphovsmän. En rad nya bestämmelser föreslås införda i upphovsrättslagen, som bland annat motverkar vidlyftiga och illa avvägda avtal i upphovsrättens brokiga användarmiljöer, som preciserar jämknings- och ändringsreglerna och som understryker upphovsmännens rätt till skälig ersättning och avräkning. Bland dessa allmänna regler finns också bestämmelser som ger stöd för att exklusivavtal skall leda till faktisk användning av skyddade verk, det vill säga att verken inte skall bli hyllvärmare utan nå ut till den intresserade allmänheten. Genomgående demonstreras tydligare grundläggande ideellrättsliga värden.

2). Arbetsgivarregler. Det är mycket vanligt att upphovsrättsligt skyddade verk skapas inom ramen för anställningsförhållanden och för att användas i arbetsgivarens verksamhet. Rätten till upphovsrättsligt skyddade verk uppstår enligt lag alltid hos den fysiska person som skapat verket, till exempel en anställd kreatör, men ofta uppkommer frågan hur dispositionsrätten över arbetsresultatet sedan skall fördelas mellan arbetstagaren och arbetsgivaren. Genom väl avvägda presumtionsregler vill Upphovsrättsutredningens förslag ge vägledning såväl för arbetstagarförhållanden i allmänhet som i ett särskilt fall, nämligen när det gäller datorprogram och annan software.

3). Nya regler för kollektiv licensiering. En av Upphovsrättsutredningens främsta ambitioner har varit att stödja licensiering och rättighetsklarering i sådana sammanhang där det är svårt eller omöjligt för den enskilde upphovsmannen att själv agera som avtalspart vid varje nyttjandetillfälle. Det rör sig typiskt sett om massutnyttjanden inom ramen för bildningsväsendet, intern information hos företag, myndigheter och organisationer och i radio- och tv-sändningar.

 Genom lagreglering finns redan normer för så kallad avtalslicens som låter representativa organisationer teckna nyttjaravtal som inbegriper verk även av utanförstående upphovsmän. Genom Upphovsrättsutredningens förslag förändras förutsättningarna för sådan licensiering för att ge vidgade möjligheter att tillgodose behov i olika nyttjarmiljöer av de stora litteratur-, konst- och musikrepertoarerna, samtidigt som upphovsmännen och deras rättsinnehavare kan erbjudas rimliga villkor för denna licensiering.

Att skyddade verk görs lätt tillgängliga för allmänheten genom smidig rättighetsklarering, givetvis mot skälig ersättning, framstår som något av samtidens och framtidens mest angelägna samhällsprojekt. Upphovsrättsutredningen förslår därför att de organisationer som är mest representativa och som bäst företräder upphovsmännen bör få lagstiftarens mandat att utveckla den kollektiva licensieringen både när det gäller den svenska och den internationella repertoar som används i Sverige.

4). Kulturarvets tillgängliggörande. De enorma samlingarna hos bibliotek och arkiv måste hållas tillgängliga för den breda allmänheten genom de tekniker och de medier som samtiden erbjuder. Detta bör ske genom att biblioteksväsendet kommer upphovsmännen och deras rättsinnehavare till mötes i förenklade processer för rättighetsklarering, något som Upphovsrättsutredningens förslag ger instrument för. Men biblioteken bör även få möjlighet att i sina egna lokaler fullt ut tillgängliggöra allt slags material som de har i sina egna samlingar.

I linje härmed ligger Upphovsrättsutredningens förslag att underlätta för radio- och tv-företag att kunna tillhandahålla sitt material on-demand, exempelvis genom webb-tv, något som också anknyter till ett förslag om avtalslicens för återanvändning av sådant som finns i radio- och tv-bolagens programarkiv (Ds 2008:15).

 Ingen bör kunna diktera sig fram på en avtalsmarknad. Avtalsfrihetens princip bör gälla också på upphovsrättens område. Men man skall inte underskatta värdet av lagregler som ger ett ramverk för hantering av upphovsrättigheter i informationssamhället.

Jan Rosén
regeringens utredare, jur dr, professor i civilrätt Stockholms universitet