DN Debatt

”Urfolkens framtid hotas av klimatförändringarna”

Foto: Lise Aserud

Regeringens ansvar. För de arktiska urfolken är klimatförändringar redan en realitet. Samtidigt hörs knappt urfolkens röster i debatten. I Sverige ignoreras samernas situation och urfolksrättigheter lyser med sin frånvaro. Jag vill uppmana regeringen att ta ett större ansvar för samernas framtid, skriver ärkebiskop Anders Wejryd.

I dag på FN:s internationella urfolksdag finns anledning att reflektera över urfolkens situation. Urfolkens mänskliga rättigheter kränks i många länder. Klimatförändringar och storskalig exploatering hör till de största hoten mot urfolkens framtid. Brist på mänskliga rättig-heter och inflytande gör att urfolk inte kan värja sig mot sådan exploatering eller ens göra sina röster hörda. I många länder är de rättsliga och institutionella regelverken till skydd för urfolksrättigheter för svaga för att skydda dem och de områden där de levt i hundratals eller tusentals år.

Konsekvenserna av klimatförändringarna öppnar Arktis för exploatering. Naturtillgångar som tidigare inte kunnat utvinnas blir åtkomliga. Exploatörer ser nya möjligheter. Det finns risk för att kortsiktig rovdrift kommer att leda till omfattande miljöförstöring. De arktiska urfolkens möjligheter att fortsätta med traditionella näringar försämras när isarna försvagas eller försvinner. Miljökonsekvenserna som följer av exploateringar riskerar att förvärra urfolkens situation ytterligare och försvåra förutsättningarna att leva i traditionella områden.

Sverige lämnar nu över stafettpinnen i Arktiska rådet till Kanada. Under sitt ordförandeskap har den svenska regeringen betonat klimatfrågor och hållbar utveckling i Arktis. Under ordförandeskapet avsåg man också att stärka urfolkens rätt till identitet och motverka klimatförändringarnas negativa effekter på hälsa och sociala förhållanden. Konsekvenserna av klimatförändringar och storskalig exploatering är redan en realitet för samerna i Norden. Förändrade väderförhållanden påverkar tillgången till bete för renarna, renarnas beteende och flyttmönster. Detta påverkar i sin tur renskötarnas arbetssituation och hälsa. Forskning visar att renskötarna, som är vana att anpassa sig till förändrade förhållanden i naturen, nu befinner sig på gränsen för sin anpassningsförmåga. Betesmarkerna har krympt för mycket på grund av olika typer av exploateringar för att ytterligare anpassning ska vara möjlig. Den press som renskötarna upplever leder till ohälsa.

Det senaste decenniet har renskötselns utmaningar blivit allt större. På en del håll har de marker som kan nyttjas minskat på grund av markkonflikter och konkurrerande markanvändning. Rovdjurstrycket ökar. Utbyggnaden av större vindkraftparker, den accelererande prospekteringen för mineraler och expansionen av nya gruvor i rennäringsområdena utgör ett reellt hot mot rennäringens framtid. Regeringens mineralstrategi som presenterades i våras strävar efter att fördubbla antalet gruvor till år 2020 och en tredubbling till år 2030. Samer protesterar, men ingen verkar lyssna på dem.
Sverige har under lång tid fått omfattande och upprepad kritik från FN och Europarådet i urfolksfrågor. Den svenska regeringen har bland annat uppmanats att förtydliga den rättsliga statusen för samer, att stärka skyddet av samernas rätt till mark och vatten och att stärka samernas reella möjligheter till effektivt inflytande.

Sverige var en av de 143 stater som röstade för FN:s urfolksdeklaration 2007. Sex år senare är det fortfarande oklart hur regeringen avser att förverkliga principerna i urfolksdeklarationen. Det räcker inte att som regeringen gör hänvisa till en nordisk samekonvention som kanske undertecknas av Sverige i framtiden. Det räcker inte heller att uppmana samerna att komma med egna förslag till ny lagstiftning, som när regeringen 2010 valde att lägga år av urfolksutredningar på hyllan. Folkrättsligt är det regeringen som ska säkerställa urfolkets mänskliga rättigheter, inte urfolket. Det är regeringen som ska skapa de rättsliga förutsättningar för en hållbar utveckling som också beaktar samernas rätt till renskötsel. Ett land som väljer att stå upp för mänskliga rättigheter kan inte förhålla sig passivt när det gäller förverkligande av urfolkets rättigheter. Att ta ansvar för klimatet och för mänskliga rättigheter börjar här hemma.

Svenska kyrkan och systerkyrkorna i Norge och Finland samlas i dag i Mo i Rana i Norge för gemensamma samiska kyrkodagar. Urfolkens rättigheter och klimatförändringar kommer att ligga i fokus liksom frågan om försoning. Sverige har sedan många år mycket att lära av Norge i urfolksfrågor, både svenska regeringar och Svenska kyrkan.