Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Urholkad lokaljournalistik är ett hot mot demokratin”

Presstödsförslag i dag. Betydelsen för svensk demokrati av både ett starkt Sveriges Radio och en stark lokal press kan inte överskattas. Tillsammans ger de en mångfald av perspektiv som riskerar att urholkas om inte politikerna inser allvaret och hittar ett ­system som garanterar kvalitetsjournalistiken, skriver Sveriges Radios vd Cilla Benkö.

Om några månader inleds ­”supervalåret” 2014. Hur upplysta och informerade kommer de som röstar att vara, jämfört med senast det begav sig 2010? Det finns skäl att vara oroad för detta, i ljuset av den kris som stora delar av mediebranschen befinner sig i.

Det räcker ju inte med intervjuer och webb-tv-sända presskonferenser för att ge den svenska befolkningen en tillräcklig bas att stå på för att kunna fatta viktiga demokratiska beslut. Det krävs också en kontinuerlig och omfattande granskning, såväl lokalt som på riksnivå, inom många områden.

Totalt har hela mediemarknaden i dag betydligt mindre resurser för sådan journalistik än 2010, efter kraftiga personalminskningar på många företag. Det innebär att nu ska färre journalister bevaka politiken, ekonomin och andra viktiga samhällsfrågor. Samtidigt blir åsiktsmaskinerna och de köpta informationstjänsterna – pr-byråer, lobbyföretag och informationskonsulter – alltmer utbredda och resursstarka. Risken är stor att alltför mycket på många orter och områden förblir obevakat. Resurserna räcker helt enkelt inte till.

Politikerna saknar inte möjlighet att påverka hur den här bilden ser ut. Mediepolitiskt pågår en rad processer som har stor betydelse för medieföretagens möjligheter att genomföra sitt uppdrag framöver.

I dag lägger presstödskommittén fram sitt betänkande. Det slutar med en mindre förändring, som kommitténs ordförande Hans-Gunnar Axberger och de oberoende experterna anser vara så kortsiktig att de valt att reservera sig mot kommitténs förslag.

När presstödet en gång inrättades var problembeskrivningen klar: förstatidningarna var på väg att slå ut andratidningarna. På allt fler lokala marknader växte det fram monopol för en dagstidning och en dagstidningsägare. I dag är verkligheten en annan. Nu är det även förstatidningens ställning som är satt under hot, när annonsintäkter försvinner och den digitala omställningen är svår att hantera.

Senare i höst ska riksdagen besluta om villkoren för Sveriges Radio, SVT och UR fram till 2019, utifrån regeringens proposition i juni. Bekymmersamt i samband med det är att den centrala problemformuleringen om public service har vänts upp och ned. Frågan har satts på dagordningen, i vårens debatt och i sommarens proposition, om huruvida public service inkräktar på affärsmöjligheterna för kommersiella medieföretag: om vi är ”konkurrenspåverkande”. Det ska nu, om regeringens förslag blir verklighet, analyseras genom ett särskilt uppdrag till Myndigheten för radio och tv.

Rimligtvis borde den analysen komma fram till att public service påverkar marknaden. Det var ju ett av syftena då public service skapades och är en bärande tanke med verksamheten. Vi ska vara det oberoende alternativet för alla. Men detta talas det väldigt lite om utan i stället används ord som ”marknadsstörande” som ett slagträ i debatten. Och det utan att någon hittills har kunnat belägga att det faktiskt finns ett problem.

Jag är verkligen förundrad över att mediepolitiken på detta sätt ska analyseras utan att demokratifrågan tillåts bli central. Public service och den allmänt spridda dagstidningen är i stort sett årsbarn med den svenska demokratin. Det är naturligtvis ingen slump att Sverige sedan 1920-talet varit en av världens bäst fungerande demokratier och att Sverige under samma tid har varit ett av världens mest ”medietäta” samhällen.

De förändringar av mediebranschen vi nu ser är genomgripande, såväl inom tidningsbranschen som i public service. Det blir inte bara färre journalister, utan de får samtidigt ett allt större uppdrag. Hur många mediechefer vågar och kan i detta läge satsa på resurskrävande grävande journalistik?

Mest bekymmersamt är läget utanför Stockholm. Sveriges Radio har i dag 25 lokala kanaler. Vi sänder lokalt producerat innehåll i princip 10 timmar per dygn varje vardag. Vi gör det bra men trots allt i en begränsad omfattning. På en genomsnittlig lokal kanal är en handfull reportrar tillgängliga för det löpande nyhetsarbetet en vanlig dag. Den granskande delen av vår journalistik riskerar att få stå tillbaka för den rapporterande i takt med att bruset ökar, kravet på direktrapportering tilltar och allt fler aktörer söker medial uppmärksamhet. Lokaltidningarna möter nu en situation som alltmer liknar vår. Även starka lokaltidningar i stora kommuner kan vara beroende av enstaka reportrar för sin lokala granskning – och det finns orter där det i princip inte finns någon bevakning alls.

Vi på Sveriges Radio vill inte, och kommer aldrig att kunna, ersätta en livskraftig lokal press. Betydelsen för svensk demokrati av det ”duala systemet” där det funnits både ett starkt Sveriges Radio utanför Stockholm och en stark lokal press kan knappast överskattas. Sida vid sida har vi gett väljarna en gemensam bild av en diversifierad verklighet. Tillsammans har vi kunnat presentera en mångfald av perspektiv och röster. Vi har kunnat svara för granskning och analys.

Public services nya sändningstillstånd, med ett brett uppdrag på alla plattformar, är en viktig del av denna demokratins infrastruktur. Minst lika viktigt är att riktig politisk möda läggs på hur tidningarnas ekonomiska situation ska kunna underlättas – och det så fort som möjligt.

Konkreta förslag saknas inte. Det handlar till exempel om att genomföra det av riksdagen beslutade avskaffandet av den orättvisa reklamskatten, samt att momssatsen för digital journalistik inte ska vara högre än för journalistik på papper. Där krävs det handling, inte fortsatt långbänk. För slutligen handlar det trots allt om pengar. Det behövs reportrar i hela landet som har resurser och tid att inhämta kunskap och möjlighet att granska makten.

Det viktiga är att de hinder som finns för den samlade kvalitetsjournalistikens överlevnad på allvar diskuteras, för att inte medieskuggan ska breda ut sig. Det är ett ansvar för oss alla, särskilt för våra folkvalda politiker. Det är viktigare för demokratin och därmed det svenska samhället än att fastna i diskussioner om marknadsanalyser.