”Utan hyresrätter stannar Stockholmsregionen”

Stockholm är Sveriges tillväxtmotor. För att denna motor ska kunna fungera på högvarv krävs att hyresrätten får de bästa förutsättningar att utvecklas. För att åstadkomma detta krävs ett antal konkreta förändringar på lång och kort sikt.

Stockholmsregionen förväntas växa med ett helt Göteborg – 500 000 männi­skor – fram till 2030. Det betyder att det under samma period behöver byggas mellan 5 000 och 9 000 nya bostäder per år. Det är på många sätt en glädjande siffra eftersom den vittnar om att Stockholm behåller sin position som Sveriges tillväxtmotor och som ledande tillväxtcent­rum i Norden.

Det stora behovet av nya bostäder leder till två självklara frågor: vad ska byggas och var ska det byggas? Stockholmsregionen har gott om plats att bygga på, också med högt ställda krav på bibehållna grönområden och obebyggda stränder. De helt nödvändiga beslut och planer som nu finns på investeringar i regionens vägar och järnvägar skapar förutsättningar för att utveckla nya stadsdelar där både nyinflyttade och tidigare stockholmare kan bo och arbeta.

Det är svårare att svara på frågan vad det är som ska byggas. Hur ska fördelningen se ut mellan småhus, bostadsrätter och hyreshus? I grunden måste självklart efterfrågan styra denna fördelning, men vi är för vår del mycket oroliga över att det kommer att byggas alldeles för få hyresrätter. Redan i dag är bristen på hyresrätter i Stockholmsregionen mycket stor och det byggs alldeles för få nya hyreshus, vilket drabbar framför allt unga och dem som vill flytta till regionen.

Bristen på hyresrätter är ett stort hinder för regionens tillväxt och utveckling. Hyresrätten är en mycket viktig upplåtelseform i en modern och dynamisk storstadsregion. En rörlig arbetsmarknad, stor inflyttning och många studerande kräver lättillgängliga bostäder med låg ekonomisk risk. Det är också helt uppenbart att det inte är en låg efterfrågan på hyresrätter som förklarar att det byggs för få nya hyresrätter. Tvärtom är efterfrågan långt större än tillgången, med långa köer som följd.

Förklaringen går i stället att finna i regelverket och de ekonomiska förutsättningarna för att bygga, äga och förvalta hyresrätter.

De regler som en gång var avsedda att vara garanti för en balans mellan hyresgästernas och hyresvärdarnas intressen har kommit att bli föråldrade och kontraproduktiva. I dag motverkar regelverket att det byggs nytt och det begränsar hyresvärdarnas intresse att kundanpassa och produktutveckla sina hyreshus. I Stockholmsregionen är det också regelverket som är den främsta förklaringen till de massiva ombildningarna till bostadsrätter och en omfattande svarthandel med hyreskontrakt. Antalet privata hyresrätter i Stockholm har halverats de senaste trettio åren – från 200 000 till 100 000 lägenheter. Detta talar sitt tydliga språk och borde leda till eftertanke i alla politiska läger.

Hyresrättens potential som en attraktiv upplåtelseform för många grupper av invånare, oavsett inkomst- och utbildningsnivå, har därmed inte kunnat förverkligats. Tvärtom framställs hyresrätten i debatten som räddningen för dem som inte har råd att bo någon annanstans. Så är det inte, och så vill vi inte att det ska vara. Vi tar bestämt avstånd från en framtid där hyresrätten reduceras till social housing-objekt. Hyresrättens status ska i stället uppgraderas kraftigt och vara ett verkligt alternativ för alla under hela, eller delar av, livet. På så sätt skulle också bostadssegregation kunna motverkas utan att det i varje stadsdel skulle behöva finnas olika upplåtelseformer. Det är en viktig aspekt, som vi med den här artikeln vill tillföra debatten.

Varje förändring av hyressättningen framställs ofta som ett hot mot ekonomiskt svaga hushåll. Den synpunkten ska inte viftas bort, utan varje förändring ska naturligtvis analyseras, även ur detta perspektiv. Samtidigt kan vi konstatera att dagens hyresreglering inte har lyckats eliminera sociala klyftor. Den som inte ser den verkligheten har ett problem. Även detta borde leda till omprövning hos många. Det är dags att se verkligheten som den ser ut!

Vad krävs för att hyresrätterna ska kunna bli fler och mer attraktiva? Vi är helt övertygade om att en del av lösningen finns i ett antal åtgärder som både hyresvärdarna och de politiska beslutsfattarna måste ta ansvar för. Med tanke på det mycket långsiktiga perspektiv som varje fastighetsinvestering har måste ett nytt regelverk uppfattas som stabilt och trovärdigt, långt utöver mandatperiodens fyra år.

I första hand vill vi se följande åtgärder:

• En praktisk modernisering av bruksvärdesystemet. Precis som Hyresgästföreningen och SABO menar vi att de kommunala bostadsbolagens hyresnormerande roll ska avvecklas och att alla aktörer på marknaden ska konkurrera på lika villkor. Detta är en god grund för en nödvändig förnyelse av det nuvarande hyressättningssystemet. I grunden handlar det om att tillämpa bruksvärdessystemet fullt ut.

• Låt standard och läge, tillsammans med andra kvalitetsaspekter, påverka hyresnivån. För att hyresrätten ska kunna konkurrera med andra upplåtelseformer måste de enskilda hyresgästerna få ställa krav på och bli överens med sin hyresvärd om lägenhetens standard och utrustning – och priset för detta. Det gäller även det geografiska läget.

• De privata hyresvärdarna och kommunerna måste bli samarbetspartners när det gäller lägenheter som behövs för sociala ändamål. Detta är ett naturligt krav att ställa på alla seriösa aktörer på hyresmarknaden.

• Skattereglerna måste bli neutrala mellan upplåtelseformerna. På detta område finns mycket att göra. För det första vill vi att ett rotavdrag omedelbart införs även för hyresrätten. Det ger jobb nu, minskar energiåtgången och ger möjlighet att rusta slitna fastigheter. För det andra ska den kommunala fastighetsskatten för hyresrätter avskaffas. Det är inte rimligt att villaägare i stor utsträckning slipper denna skatt samtidigt som hyresgästerna ska betala den. För det tredje ska fastighetsägare kunna fondera pengar för framtida upprustning och energiinvesteringar utan att behöva betala skatt för det.

• Kommunerna måste ta hänsyn till långsiktighet och betalningsförmåga när markpriset sätts. Den som köper mark för byggnation av äganderätter och bostadsrätter exponerar sig under en kort tid mot låne- och räntemarknaden. Den som ska äga och förvalta bostadsfastigheter åtar sig ett långsiktigt engagemang. Varje ansvarstagande kommunledning bör ta hänsyn till detta vid markanvisningar.

För vår del är vi övertygade om att ovanstående åtgärder starkt kan bidra till fler och attraktiva hyresrätter anpassade till de människor som bor och lever i regionen i dag och som ska göra det i framtiden. Skulle detta omfattande åtgärdspaket inte leda till en påtaglig ökning av nyproduktionen av hyresrätter måste ytterligare åtgärder övervägas. För utan hyresrätten stannar Stockholmsregionen. Och då halkar Sverige ohjälpligt efter.

Helen Hellmark Knutsson
kommunstyrelsens ordförande (S) Sundbybergs kommun

Anders Johansson
kommunstyrelsens ordförande (S) Sigtuna kommun

Christer Jansson
vd, Fastighetsägarna Stockholm

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut