Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Utanförskapsområden grogrund för extremism”

Det är sannolikt ingen slump att flera av de områden där kriminella har stort inflytande också stuckit ut avseende extremism och utländska stridande, skriver artikelförfattarna. Bilden från området Molenbeek i Bryssel.
Det är sannolikt ingen slump att flera av de områden där kriminella har stort inflytande också stuckit ut avseende extremism och utländska stridande, skriver artikelförfattarna. Bilden från området Molenbeek i Bryssel. Foto: Mehdi Chebil

”Failed communities”. Attentaten i Bryssel visar att utanförskapsområden inte bara riskerar att utgöra grogrund för radikalisering, utan även tjänstgöra som skydd för kända terrorister. En förutsättning för ett framgångsrikt förebyggande arbete är att skygglapparna kastas, skriver terrorforskarna Magnus Ranstorp och Peder Hyllengren.

Tisdagens attentat i Bryssel var ohyggligt, men likväl var det inte oväntat att Europa i närtid skulle drabbas av terrorism ännu en gång. Belgien, och inte minst Bryssel, har varit något av ett europeiskt nav för jihadister och terrorhotnivån i landet har över tid bedömts som hög. Frågan har i viss mån inte varit så mycket om ett attentat skulle inträffa, utan när. Vid sidan om våldsbejakande extremism består detta nav i framför allt stadsdelen Molenbeek av omfattande gängkriminalitet och handel med vapen och narkotika.

Säkerhetstjänst och polis har svårt att verka i dessa områden vilket bidragit till attentatet inte upptäckts i tid. Källor och tentakler in i dessa miljöer – och som sträcker sig ända in i Frankrike – har uppenbart saknats. Detta kan ha bidragit till att Paris-terroristen Salah Abdeslam kunnat hålla sig gömd i stadsdelen, vilket illustrerar ett tilltagande problem där utanförskapsområden inte bara riskerar att utgöra grogrund för radikalisering, utan även tjänstgöra som skydd för kända terrorister.

På ett globalt plan diskuteras ibland vissa stater i termer av ”failed states” – misslyckade stater. I västvärlden finns på vissa håll skäl att diskutera ”failed communities” – misslyckade samhällen. Den belgiske inrikesministern formulerade det träffande när han pratade om landets misslyckade integration med att konstatera att i USA så har en andra generationens invandrare blivit landets president, här blir fjärde generationens en IS-krigare.

En bidragande orsak till komplexiteten är att det finns en mycket diversifierad profil bland våldsbejakande extremister. Här finns unga tjejer, personer som vill bli kända, de som agerar ensamma och de som ingår i komplexa nätverk. Detta innebär en ytterst svår utmaning för säkerhetstjänster att lägga de pussel som behövs baserat på fragmenterad information.

Genom bland annat Edward Snowdens avslöjanden om hur myndigheter med signalspaning spårar individer har terrorister blivit mer disciplinerade i sin kommunikation. De använder sig allt oftare av kryptering och vet hur säkerhetstjänster lokaliserar dem. Detta medför att säkerhetstjänsterna blir halvblinda – de har en stor volym av personer att hantera och det blir än svårare att hitta nålarna i höstacken när de möter en motståndare som förstår systemens svagheter.

Samtidigt illustrerar attentaten vikten av samordning av insatser. I en liten federal stat som Belgien blir detta svårare – ett flertal olika polismyndigheter ska koordineras. Balansen mellan polisiära underrättelseaspekter och förebyggande arbete är viktig. Belgien har i mångt och mycket inte haft något välutvecklat lokalt förebyggande arbete vilket medfört att områden lämnats öppna för extremister att operera i.

Precis som i Belgien har utanförskapsområden i Sverige varit kraftigt överrepresenterade beträffande extremism och utländska stridande. Vi ser i dagsläget inget som tyder på att den sociala situationen i dessa områden kommer att markant förbättras inom en snar framtid, utan riskerna är överhängande att de fortsätter att utgöra en grogrund för extremism och kriminalitet. Mer behöver göras för att skapa en basal trygghet i dessa områden, vilket inte minst Polismyndighetens rapport om kriminellas inflytande i lokala områden från december 2015 pekar på. Det är sannolikt ingen slump att flera av de områden där kriminella har stort inflytande också stuckit ut avseende extremism och utländska stridande.

Det räcker dock inte att stanna vid sociala orsaker. Det finns en salafist-jihadistisk ideologi som sprids genom personer som verkar i dessa områden, och som legitimerar och lockar andra att påbörja vägen mot våldsbejakande extremism. Med löften om att omvandla deras liv från hopplöshet till hjältar har de haft framgång med att rekrytera nya personer till bland annat IS.

Extrema idéer har betydelse. Det finns en koppling mellan idén om att kvinnor tillhör män och att flickor säljs som sexslavar i Syrien. Den bland islamister vida spridda föreställningen att västvärlden är i krig med islam skapar en intellektuell miljö där steget för potentiella jihadister att ta till våld minskar. I grunden existerar en djup konflikt mellan västvärlden och den salafist-jihadistiska ideologin om hur ett samhälle ska styras och fungera.

Det är då bekymmersamt att stat och kommuner i Sverige fortsätter att betala ut generösa bidrag till föreningar som till exempel bjuder in hatpredikanter, separerar män och kvinnor i sin verksamhet eller har en värdegrund som bakom kulisserna står i konflikt med den liberala demokratin. Den salafist-jihadistiska ideologin är antidemokratisk och våldsbejakande till sin natur och det behövs större kunskap om samspelet mellan ideologi och sociala förhållanden.

Det är ännu inte lika självklart och okontroversiellt för politiker och tjänstemän att engagera sig mot islamistisk extremism som mot till exempel nazism. En förutsättning för ett framgångsrikt förebyggande arbete är att skygglapparna kastas.

Det kan också vara värt att notera att Belgien knappast kan anklagas för att bedriva en utrikespolitik genomsyrad av militära interventioner i muslimska länder och att terroristerna reagerat på det, utan hotet har kommit inifrån. Det är en påminnelse om att en anpassning till salafist-jihadisters önskemål inte medför någon ökad säkerhet och att de som är beredda att begå attentat inte lider någon idétorka på motiv.

IS har uppmuntrat anhängare och sympatisörer till attentat i Europa, en uppmaning som också hörsammats vid ett flertal tillfällen. Ur ett europeiskt perspektiv är Sverige för tillfället inte ett prioriterat mål, men likväl ett legitimt mål. Personer med både avsikt och förmåga att genomföra attentat finns i Sverige enligt Säkerhetspolisen och den svenska flaggan återfinns i nyproducerade filmer från IS över länder de anser befinna sig i krig med.

Den nationella samordnaren mot extremism har spelat en viktig roll i att få kommuner att börja engagera sig i det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism. Det är ett arbete som behöver fortgå och fördjupas. Problematiken kommer att finnas med oss under lång tid och mer behöver göras för att färre ska dras till extremismens locktoner. Vi har under flera år varnat för denna utveckling. Det har inte alltid varit populärt.

Det har länge funnits ett motstånd lokalt mot att verkligen ta tag i denna fråga. Det har gradvis blivit bättre, men det är ännu inte lika självklart och okontroversiellt för politiker och tjänstemän att engagera sig mot islamistisk extremism som mot till exempel nazism. En förutsättning för ett framgångsrikt förebyggande arbete är att skygglapparna kastas, på den punkten finns mer att göra – i både svenska kommuner och hos vissa svenska forskningsinstitut.

Magnus Ranstorp

Forskningschef Centrum för asymmetriska hot- och terrorismstudier (CATS) vid Försvarshögskolan och kvalitetsansvarig vid EU:s Radicalisation Awareness Network – Centre of Excellence

Peder Hyllengren, forskare vid CATS, Försvarshögskolan

DN Debatt. 24 mars 2016
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.