Nyhetsrapporteringen har de senaste dagarna präglats av händelser i Bjästa utanför Örnsköldsvik, där en ung flicka våldtogs inne på en skoltoalett och sedan tvingades fly sin hemby därför att kamrater och vuxenvärld tog parti för pojken som begick brottet.

Alla är nu överens om att det inträffade konstituerar ett sammanbrott i omsorgen av en utsatt person och är ett svek mot henne och allt som samhället borde stå för. Frågan är vad som borde ha gjorts? Det finns självfallet inte några enkla svar.

En viktig fråga som hittills inte tagits upp i sammanhanget är skolans sex- och samlevnadsundervisning. Inte ens skolminister Jan Björklund (FP) lyfter fram detta när han diskuterat skolans beredskap att handskas med den här typen av frågor.

I en tid när skildringar av sexualitet är mer tillgängliga än någonsin är sex- och samlevnadsundervisning viktig för att ungdomar ska kunna reflektera kritiskt. Den ska bekräfta deras rätt till sin sexualitet och ge dem styrka att sätta sina egna gränser.

När det gäller sexuella trakasserier, mobbning, kränkande behandling spelar den generella stämningen på skolan stor roll. En god sexualundervisning där eleverna får djupa kunskaper och får samtala om sexualitet, relationer, genus, vad som är okej och inte okej kan bidra till att främja goda relationer och förebygga kränkningar.

Lärare som står på en bra grund i dessa frågor har större möjlighet att agera när övergrepp och trakasserier sker. Problemet i dag är att bara en bråkdel av lärarkåren har utbildning i sex och samlevnad, eftersom lärarutbildningarna prioriterat bort ämnet. Detta sätter avtryck i hur stor beredskap skolan som helhet har. Elevhälsan måste i sin tur självklart ha beredskap att stötta den som blivit utsatt.

RFSU har sedan 1930-talet krävt att sex och samlevnad ska vara en obligatorisk del av lärarutbildningarna. Till vår stora glädje kom regeringen helt nyligen med ett förslag till ny lärarutbildning där man skriver att sex och samlevnad ”bör” kunna ingå i den så kallade utbildningsvetenskapliga kärnan som är de centrala och generella kunskaper alla lärare ska få under utbildningen.

Det är ett första bra steg. Men vi är ändå oroade över att formuleringen ”bör” kan innebära att ämnet trots allt inte får det utrymme som behövs. Händelserna i Bjästa understryker nu vikten av att ”bör kunna ingå” ändras till ”ska ingå” när regeringen reglerar innehållet i den utbildningsvetenskapliga kärnan.

Både Jan Björklund och jämställdhets- och ungdomsminister Nyamko Sabuni (FP) har uttalat sitt stöd för flickan i Bjästa. Nu måste de också agera politiskt utifrån det inflytande de som ministrar faktiskt har.

Naturligtvis kan inte skolan alltid förebygga att övergrepp sker. Övergrepp är mer komplexa än så. Just därför är det angeläget att skolan får de allra bästa förutsättningarna att motverka dem. En del är att säkerställa lärarnas och skolledningarnas kompetens om sexualitet, genus och diskriminering.

Lena Lennerhed, ordförande RFSU
Hans Olsson, skolansvarig RFSU