Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Utred misstankarna om massomhändertagande”

”I ett fall som jag yrkesmässigt hanterar framträder en tydlig bild av en socialtjänst med mycket bristfälliga kunskaper om romsk identitet och kultur”, skriver Henrik Sundström.
”I ett fall som jag yrkesmässigt hanterar framträder en tydlig bild av en socialtjänst med mycket bristfälliga kunskaper om romsk identitet och kultur”, skriver Henrik Sundström. Foto: TT

Romska barn drabbas. Romska organisationer menar att det just nu går en våg av tvångsomhändertaganden av romska barn i Sverige. Socialtjänsten förefaller ha mycket bristfälliga kunskaper om romsk identitet och kultur. Socialstyrelsen måste utreda misstankarna, skriver Henrik Sundström, advokat och M-ordförande i Bohuslän.

Vi bor i ett lustigt land. Vår självbild som svenskar är att Sverige är lite bättre än alla andra länder, när det gäller hur ett land ska skötas. Ingen annanstans i världen finns så fördomsfria människor. Ingen annan stat har kommit så långt när det gäller värnandet av de mänskliga rättigheterna. Som ett utflöde av denna position som moralisk stormakt, ser vår regering det som naturligt att vi ska hjälpa andra länder i Europa som inte har nått samma grad av fulländning som vi.

Är då denna självbild sann? Ett entydigt svar på den frågan är tyvärr nej, i vart fall i relation till romernas situation i Sverige.

Ett av Sveriges onekligen mest inflytelserika bidrag till världen i övrigt, är den värdenihilistiska filosofiska inriktning som brukar kallas Uppsalaskolan, på engelska Scandinavian legal realism, med filosofen Axel Hägerström som främste företrädare. Inom rättssamhället lade detta tankegods grunden för rättspositivism, en inriktning där lagen anses som en rent politisk konstruktion och inte grundad på någon metafysisk föreställning, om till exempel individers okränkbarhet. Rättspositivism kan därmed anses vara den filosofiska motpolen till det tankegods som de mänskliga rättigheterna bygger på, nämligen naturrätten.

Axel Hägerström och hans adepter fick ett starkt inflytande över det tidiga 1900-talets statsmän och jurister, i hela det kontinentala Europa. Rättspositivismen upphöjdes i Sverige till socialdemokratisk rättsfilosofi - och därmed till statsfilosofi. I ett Sverige där den enskilde helt saknade annat skydd än det som lagstiftaren behagade utsträcka, var det till exempel fritt fram för tvångssterilisering genom Lag (1934:171) om sterilisering av vissa sinnessjuka, sinnesslöa och andra som lida av rubbad själsverksamhet.

Nürnbergrättegångarna efter andra världskriget blev dock en pivotpunkt för hela det rättsliga tänkandet i Europa. De åtalades försvar inriktades nämligen huvudsakligen på att deras avskyvärda handlingar hade utförts med fullt stöd i gällande lag. Europa vaknade upp inför de fasansfulla konsekvenser som kan bli följden av ett samhälle som tagit rättspositivismen till sin yttersta gräns.

På initiativ av framför allt Storbritannien skapades en europeisk medborgerlig rättskatalog och en domstol dit individerna själva kunde hävda sina rättigheter, i enlighet med en mer anglosaxisk och liberal rättstradition - Europakonventionen och Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna. Sverige tillträdde Europakonventionen tidigt, och den upphöjdes dessutom till svensk lag 1995, men den svenska lagstiftnings- och förvaltningstraditionen genomsyras fortfarande av rättspositivism. Viktiga internationella konventioner behandlas snarast som symboler för politisk godhet, än som ett effektivt juridiskt instrument för den enskildes skydd mot övergrepp. Att åberopa en internationell konvention inför en svensk domstol är för det mesta ungefär lika verkningsfullt som att dansa en regndans. Räknat per capita är Sverige följaktligen också ett av de länder som oftast fällts i Europadomstolen.

Romer i Sverige är en av de grupper som helt uppenbart kommer i kläm i ett majoritetssamhälle präglat av rättspositivism. Det finns inte mycket forskning, men i intervjuer av romer framträder en bild av en tillvaro under hela 1900-talet, som präglas av steriliseringar, tvångsomhändertaganden och assimilationsåtgärder under tvång.

Det har sällan rört sig om någon ondska från samhällets sida. Snarare är det starka normer inom majoritetssamhället, parat med en genuin okunskap om romsk identitet och kultur, som skapat en samhällsstruktur som verkar i en diskriminerande riktning. Det vi tror är rätt och gott, är i själva verket en allvarlig kränkning av grundläggande mänskliga rättigheter.

Gatutiggeriet är ett bra exempel på hur majoritetssamhällets normer leder fel. Att tillåta gatutiggeri i Sverige kan reflexmässigt se ut som en god handling, men det leder bara till att permanenta en utsatthet. För den som verkligen vill stå upp för romers rättigheter finns ett mycket mer allvarligt problem i vårt land.

Sedan ungefär 15 år gäller Ramkonventionen för nationella minoriteter. Den innebär att romer i bland annat Sverige har rätt till sin identitet och kultur, och staten är skyldig att skydda romer från åtgärder som kan verka assimilerande, till exempel tvångsomhändertaganden av romska barn. Konventionen kan inte åberopas av enskilda i internationell domstol, istället övervakas ländernas strukturer och åtgärder av Europarådet. Nyligen riktade rådets kommissionär kraftig kritik mot Norge efter en inspektionsresa, på grund av att romska barn i hög utsträckning tvångsomhändertas och därefter placeras i familjer utanför den romska kulturen.

Var och en som har barn kan lätt sätta sig in i att ett tvångsomhändertagande upplevs som en katastrof från föräldrarnas perspektiv. Om barnet dessutom assimileras in i en annan kultur genom omhändertagandet, blir kränkningen dubbel – barnet berövas sitt språk, sitt kulturella och religiösa arv, och därmed sitt ursprung.

 

Uppenbarligen har 1900-talets svenska rättspositivistiska minoritetspolitik aldrig upphört. Regeringens satsning på att lära Rumänien om hur en socialtjänst ska fungera, framstår mot bakgrund av detta mest som ett dåligt skämt.

 

Det finns ingen anledning att tro att Norge skulle vara fundamentalt annorlunda än Sverige, om Sverige utsattes för en motsvarande granskning. Liksom Norge har vi haft en relativt hög invandring av romer från Balkan i samband med konflikterna i ex-Jugoslavien. Vi har en liknande lagstiftning, liknande förvaltningstradition och i princip samma tragiska historia när det gäller minoritetsfrågor. Någon tillförlitlig oberoende forskning finns inte på området, men de romska organisationerna har länge larmat om att något är fel, tyvärr för oftast döva öron. År 2006 vände sig regeringens råd för romska frågor till Socialstyrelsen, med en oro om att allt fler romska barn omhändertogs och placerades i majoritetssvenska familjehem.

Företrädare för romska organisationer uppger att det just nu går som en våg av tvångsomhändertaganden av romska barn i Sverige – ”som om landets alla socialsekreterare har gått på samma kurs”. I ett fall som jag yrkesmässigt hanterar framträder en tydlig bild av en socialtjänst med mycket bristfälliga kunskaper om romsk identitet och kultur, och som betraktar minoritetsrättigheter som mer eller mindre fritt valt arbete.

Uppenbarligen har 1900-talets svenska rättspositivistiska minoritetspolitik aldrig upphört. Regeringens satsning på att lära Rumänien om hur en socialtjänst ska fungera, framstår mot bakgrund av detta mest som ett dåligt skämt. Innan vi kan börja tala med trovärdighet i frågor om minoriteters rättigheter, måste vi göra en storstädning framför vår egen dörr. De romska organisationernas oro måste tas på allvar, och Socialstyrelsen måste ges i uppdrag att omedelbart belysa det pågående misstänkta massomhändertagandet av romska barn. En sådan utredning kan inte heller anses tillförlitlig om inte de romska organisationerna ges ett bestämmande inflytande i den. På lite längre sikt behövs en nationell uppgörelse med rättspositivismen, en gång för alla.

Dagens artikelföfattare

Henrik Sundström, advokat och ordförande för M i Bohuslän

Läs mer. Fler debattartiklar på DN Debatt

”Fakta visar att privat välfärd är effektivare än offentlig” Regeringen utreder nu hur företagande i välfärden kan bromsas. Men en studie visar att verksamhetens kvalitet, personalens trivsel och lönerna är desamma eller högre i välfärdsföretag jämfört med i offentlig sektor, skrev Svenskt näringslivs Mikael Witterblad den 9 augusti. 

• ”Inför avdragsrätt för den som skrotar utsläppsrätter” Om man inför en avdragsrätt för personer och företag som köper outnyttjade utsläppsrätter och skrotar dem skulle EU:s utsläppsbubbla kunna krympa med mer än de samlade utsläppen från svenska personbilar,skrev Magnus Nilsson den 8 augusti.  

• ”Gör Gamla stan till en zon för enbart avgasfria fordon” En nollutsläppszon i Gamla stan i Stockholm skulle bli en internationell symbol för hållbar trafik och sätta Sverige på miljökartan, skrev Bil Swedens vd Bertil Moldén den 7 augusti.