Forskarna bakom den av regeringen beställda rapporten ”Varför vräks barn fortfarande?” befarar mer prat än verkstad när det gäller frågan om vräkningar av barnfamiljer. Tyvärr är de konkreta förslagen behäftade med brister som omöjliggör ett enkelt och snabbt genomförande, skriver barn- och äldreminister Maria Larsson i en replik.
Varje välfärdssamhälle måste ha ambitionen att förebygga hemlöshet. Det är kanske den mest extrema form av utslagning som en person kan drabbas av. Regeringen har närmat sig detta problem med tydliga ambitioner men också med insikten att det handlar om ett sammansatt och komplicerat samhällsproblem.
Forskarna bakom den av regeringen beställda rapporten – ”Varför vräks barn fortfarande?” – befarar nu mer prat än verkstad när det gäller frågan om vräkningar av barnfamiljer (DN Debatt 24/12).
Utspelet sker ungefär samtidigt som regeringen tillsätter en nationell samordnare för att ge kommunerna stöd i arbetet med att skapa en långsiktig hållbar struktur och fungerande rutiner i arbetet. Mot bakgrund av den nya kunskap som framkom under arbetet med regeringens hemlöshetsstrategi vill vi fokusera de kommande insatserna på att förankra resultaten på lokal och regional nivå. Hemlöshetssamordnaren får i uppdrag att intensifiera detta arbete.
Regeringen anger i budgetpropositionen 2012 att satsningar ska göras för att motverka hemlöshet och förebygga vräkningar bland barnfamiljer. Enligt utvärderingen av hemlöshetssatsningarna samt av Socialstyrelsens slutrapport av hemlöshetsstrategin, framkommer att många kommuner fortfarande arbetar efter lokala modeller och lösningar och att man i liten utsträckning utgår från tillgänglig kunskap.
En nationell samordnare som besöker kommuner och pratar med beslutsfattare om hur lokala handlingsplaner och strategier kan införas, har visat sig effektivt i andra sammanhang där kommunerna uppvisar stora olikheter.
Alla kommuner behöver nu prioritera denna viktiga uppgift och ta till sig den kunskap som numera faktiskt finns på området. Syftet är att främja att respektive kommun utvecklar ett uthålligt och fungerande arbetssätt. Till exempel tycks ett aktivt vräkningsförebyggande arbete vara avgörande för hur väl kommunerna lyckas förhindra vräkningar. I detta arbete krävs att socialtjänsten samarbetar med andra kommunala förvaltningar, hälso- och sjukvården, Kronofogdemyndigheten, bostadsföretag, frivilligorganisationer med flera. I många kommuner saknas ett sådant förebyggande arbete. Syftet är att kommunerna med stöd av den nationella samordnaren ska utveckla en långsiktig hållbar struktur för att minska antalet barn som drabbas av vräkning och bättre förebygga hemlöshet.
För att påskynda kommunerna i sitt förbättringsarbete kommer vi att införa Öppna jämförelser – en öppen redovisning och jämförelse mellan kommunerna kring hur de lyckas i sitt förebyggande arbete. Det hoppas vi ska stimulera kommunerna till att effektivisera det vräkningsförebyggande arbetet.
Slutligen måste jag också säga – även om det bär mig emot – att ett viktigt skäl till att regeringen inte genomfört utredningens åtgärder är att förslagen inte håller måttet. De konkreta förslagen är tyvärr behäftade med brister – främst vad gäller utredningens lagförslag – som omöjliggör ett enkelt och snabbt genomförande.
Maria Larsson (KD), barn- och äldreminister