Förra gången Stockholmsregionen stod inför en brytningstid vågade dåtidens entreprenörer och beslutsfattare lita på sin egen förmåga att hantera den osäkra framtiden. Med skicklighet, och säkert en del tur, växte städerna och grundades framgångsrika företag.
I dag är vår region en av de mest innovativa i världen. Vi som bor här är välutbildade och nyfikna. Vi klarar engelska bättre än många andra metropoler. Vi har företag i världsklass i viktiga branscher som informationsteknologi, telefoni, bioteknologi och miljöteknik. Vår region är trygg, ren, grön och vacker.
Förutsättningarna för att klara den utmaning som globaliseringen och informationssamhället innebär är goda. Men vi kan inte utgå från att vi inte behöver göra något.
Vi måste på samma sätt som för 150 år sedan våga, orka och klara av att fatta beslut även när osäkerheten är stor. Vi måste lita på vår förmåga att hantera att vi inte i dag känner till hur världen kommer att se ut i morgon. Men vi vet tillräckligt mycket för att redan i dag börja bygga en region som om 150 år kommer att blomstra på samma sätt som i dag. Väljarnas uppdrag till oss är inte bara att lösa problem i dag, utan också att ta ansvar för framtiden.
Hur blir vår region attraktiv i framtiden? Vilka krav ställer morgondagens företag? Vad behövs för att människor ska välja att leva och arbeta i Stockholm? Vår framgång hittills bygger på att vår region är rörlig, internationell och innovativ. Vi ska fortsätta bygga vår region med dessa tre värden.
Just nu bygger vi som aldrig förr. Nya bostäder och stadsdelar påbörjas i hela Stockholms län samtidigt som vi fattat beslut om nya spår och nya vägar som binder samman bostäder och arbetsplatser. De viktigaste infrastrukturprojekten är Citybanan och Förbifart Stockholm. Genom de satsningarna binder vi inte bara samman Stockholms stad och län, utan vi kittar samman hela regionen vilket ger oss en styrka att klara framtidens befolkningstillväxt.
Rörligheten inom vår egen region är på god väg att bli bättre. Ändå räcker inte det. Flygets roll blir allt viktigare och för att hävda vår regions och vårt lands styrka måste Arlanda ges möjligheter att utvecklas vidare. Nuvarande utsläppstak förhindrar den tillväxt i internationella direktlinjer som krävs för att vi på allvar ska kunna konkurrera med andra världsstäder.
En viktig uppgift är att begränsa landstransporter till Arlanda som genererar utsläpp så att flygtrafiken kan växa utan att klimatpåverkan blir större. Men det räcker inte. Staten måste agera så att utsläppstaket är i harmoni med de bullerbegränsningar som finns runt flygplatsen. Att behöva flyga i sick-sack in till Arlanda med anledning av dagens bullerregler kan inte försvaras om det innebär att flygplatsens utveckling hämmas genom att antalet flygningar på det här sättet hålls nere.
Som jag ser det finns det två alternativ: antingen får man skapa möjligheter för verkligen gröna inflygningar direkt mot flygplatsen eller så måste man göra motsvarande koldioxidbesparingar på annat sätt genom marktransporterna och på så sätt öppna upp för fler inflygningar.
För att Stockholm ska vara attraktivt räcker det inte med att kunna ta sig hit på ett smidigt sätt. Valet att bosätta sig här ställer mycket högre krav som inte sällan handlar om mjuka värden. Vi kan konstatera att den svenska tillämpningen av expertskatten är ett hinder för många att välja vår region (expertskatten - en skattelättnad för företag som anlitar utländska experter). Möjligheten att få ett bättre betalt jobb någon annanstans är helt enkelt för stor och vi kan inte blunda för detta.
Staten har hittills valt att bortse från att expertskatten är alltför snäv i sin tillämpning och reglerna för stränga när det gäller att bevilja expertskatt. För att vi på allvar ska kunna konkurrera med andra världsstäder och locka hit "the best and the brightest" måste regeringen lätta på reglerna i likhet med andra europeiska länder så att vi blir konkurrenskraftiga i förhållande till omvärlden.
De mjuka värden som dessa "globehoppers" frågar efter kan vi redan i dag tillgodose. När vi har internationella gäster på plats får vi ofta höra hur vacker vår region är. Vi konkurrerar redan ut andra världsstäder med vår miljö och vår trygga stad.
Men visst kan vi bli bättre och inte minst gäller det utbildningen och då i första hand grundutbildningen. Vi vet att detta är ett problem i många länder och delvis handlar det om att vi ännu är för dåliga på att undervisa våra barn till att fungera i informationssamhället. Det är naturligt i en övergångstid, men det får inte vara en ursäkt för att inte ständigt arbeta med frågan. Lyckas vi här ökar våra möjligheter att attrahera rätt arbetskraft dramatiskt.
Utbildning och forskning är historiskt vårt tredje ben. Många forskningsidéer har utvecklats till fantastiska industriella succéer tidigare. Det är ett arv som vi vill bygga vidare på. Alltför länge har forskningspolitiken varit grovkalibrig och anslagen har inte höjts i den takt som utbildningsplatserna har byggts ut och som forskningen förtjänar. Inriktningen har varit att satsa på mycket och hoppas att få in någon träff. Det har inte gett tillräckligt goda resultat.
Grundforskningen måste ha ett brett anslag, men insatserna inom den specialiserade forskningen måste göras utifrån tydliga prioriteringar. I stället för att försöka vara bäst på allt måste vi fokusera på att bli bäst på några nyckelområden.
Av statens anslag gick 24,7 miljarder kronor till forskning och utveckling under 2007 vilket motsvarade 0,08 procent av BNP. En höjning av anslaget till 1,0 procent av BNP skulle ge 30,74 miljarder kronor i forskningsanslag, det vill säga en rejäl höjning med sex miljarder kronor. Regeringen måste i forskningspropositionen både höja anslagen till forskningen till en procent av BNP samt ge våra stora universitet möjlighet att tidigt välja vinnare.
Samtidigt måste forskningsinstitutionerna ges förutsättningar att rekrytera de toppkrafter som krävs för att bygga en forskningsmiljö som kan märka ut sig och ge avtryck globalt. Sverige är för litet för att klara detta överallt. Men vi vet att vi kan klara det på några områden. Det är här vi verkligen kan bygga framtidens stora succéer.
När vi gick till val 2006 stod medborgarnas tid i centrum. Vardagen måste gå ihop, sa vi då. Det gäller nu också. Tid är informationssamhällets råvara och bristvara, och om vi inte blir bland de duktigaste på att ta hand om vår tid har vi sämre möjligheter att klara konkurrensen.
Därför väljer vi att fortsätta fokusera på tiden. I det korta perspektivet när vi sänker skatten för att göra det lättare att få råd att skaffa hjälp hemma. I det medellånga perspektivet när vi bygger nya vägar och spår. I det längre perspektivet genom att bygga en konkurrenskraftig region - som klarar utmaningarna de kommande 150 åren.
SVEN NORDIN