Inställningen till alkohol har i alla tider varit kluven. Vin är i lyrik och klassisk mytologi förknippat med fest, kärlek och glädje. I folksånger och sagor har krogen sin givna plats. Sverige har tillhört de så kallade spritdrickarländerna, med betoning på starksprit och berusning på lördagen, till skillnad från Medelhavsländernas dagliga vindrickande, där berusning varit en skam.

På 1800-talet var alkoholismen i vårt land mycket utbredd, vilket ledde till en folkrörelse i nykterhetens tecken, med starka moraliska förtecken - mycket förklarligt när pengar och potatis omvandlades till brännvin i stället för mat till barnen. Motboken, och sedermera Systembolagets monopol, är avnämare till detta.

EU-inträdet och den ökade införseln av alkohol med utlandsresande har mycket påtagligt förändrat svenskarnas alkoholvanor. Vi kan nu sägas ha antagit båda de klassiska dryckesmönstren, med ett ökat berusningsdrickande och ett ökat "socialt" drickande, inte bara som helgföreteelse utan även som en allmänt accepterad måltidsdryck. Alkoholintaget bland kvinnor 55-65 år har från slutet av 90-talet ökat med cirka 300 procent - låt vara från en låg initial nivå. Svensken dricker nu i genomsnitt 0,81 liter ren alkohol per månad och under sommarmånaderna stiger siffran till över en liter.

Alkohol är en drog som kan medföra missbruk och beroende, vilket leder till svåra sociala och medicinska konsekvenser. Alla känner till att man kan supa ihjäl sig. Att försätta sig i den risken, att tappa kontrollen, är förenat med skam och utanförskap. Ingen vill kallas alkoholist.

Samtidigt är alkohol ett stämningshöjande festattribut, förknippat med avslappning, glädje, gemenskap och kulinariska upplevelser. Varken som enskilda personer eller som samhälle klarar vi den kluvenheten. Detta gäller även sjukvården!

Kunskapen om alkoholens påverkan på människan, både fysiskt och psykiskt, finns inom vården, men vanan och frimodigheten att tala om alkohol, särskilt när man inte misstänker missbruk eller beroendesjukdom, är inte etablerad. Tvehågsenheten i förhållande till alkohol löses ofta genom att över huvud taget inte nämna den som en möjlig orsak till sjuklighet. Detta är djupt olyckligt.

Hur vi dricker alkohol är en livsstilsfråga som har konsekvenser för hälsan, även i de nivåer av drickande som inte har någonting med missbruk eller beroende att göra. Beroendets effekter är relativt väl kända, men betydligt färre känner till, sambandet med vanligare krämpor och hälsobekymmer.

Olika individer har olika känslighet för och reagerar i olika grad på alkohol. Exemplen är många. Sömnsvårigheter är en vanlig orsak att söka hjälp för hos allmänläkaren. Många människor har upptäckt att man somnar lättare efter lite vin, en starköl eller en liten whisky. Det är svårare att upptäcka att man också vaknar oftare under natten och sover oroligare när man tagit alkohol.

Ett regelbundet alkoholbruk leder hos många till en ökad oro och till och med ångest. Om man redan har en depression, så minskar alkohol effekten av antidepressiv medicinering högst påtagligt. Vid högt blodtryck, som inte blir bra på medicinsk behandling, kan det vara av värde att halvera sin alkoholkonsumtion, liksom vid hjärtklappningsbesvär och problem med orolig mage. Listan kan göras mycket lång.

Riskbruk är ett i svenska språket relativt nytt begrepp, som innebär bruk av alkohol på ett sätt som kan vara skadligt för hälsan utan att för den skull uppfylla diagnoskriterier för missbruk eller beroende. En "riskbrukare" kan, om han eller hon blir medveten om sambandet mellan alkoholen och ett hälsoproblem, utan svårighet på egen hand minska sitt drickande.

Eftersom känsligheten varierar mycket mellan människor är det svårt att sätta en absolut gräns för vad som är ett riskbruk, men i genomsnitt räknar man med att ett intag av mer än nio standardglas för vuxna kvinnor och fjorton glas för män per vecka med säkerhet innebär ökade hälsorisker. Ett standardglas är 12 gram alkohol, och motsvarar ett litet glas vin, 33 centiliter starköl eller 4 centiliter starksprit. Vid konsumtion under denna nivå har man på gruppnivå inte kunnat påvisa skadlig effekt.

Notera dock att all alkohol ska räknas in och att två lättöl närmar sig alkoholinnehållet i ett standardglas. Berusningsdrickande, det vill säga fem standardglas eller mer för män och fyra för kvinnor, innebär alltid hälsorisker eller risker att förolyckas, för att nämna några exempel.

Spaltkilometrar har skrivits om alkoholens potentiella hälsobringande effekter men ju fler och bättre studier som presenterats, desto svagare visar sig det sambandet vara. I de studier som ligger till grund för antagandet att helnykterhet är förenat med ökad dödlighet har alla helnykterister räknats i samma grupp, även de som är helnyktra på grund av sjukdom - inklusive sjukdomen tidigare alkoholberoende.

Sannolikt finns en skyddande effekt av ett mycket måttligt alkoholbruk för män över femtio år vad gäller hjärt-kärlsjukdom - enligt en ny studie också möjligen reumatoid artrit, en ledsjukdom, men sammantaget finns inga belägg för att ur hälsosynpunkt avråda från helnykterhet.

Alkoholbruket är alltså ett fenomen i den svenska livsstilen som under det senaste decenniet radikalt förändrats. Det riskerar att påverka sjuklighet och välbefinnande på ett underminerande sätt. Befinner vi oss redan i en dold epidemi av alkoholrelaterade hälsoproblem som inte kommer att kunna åtgärdas förrän orsaken benämns och hanteras adekvat?

Inom företagshälsovården ställs frågan om alkoholkonsumtion oftare än i sjukvården i övrigt. Där finns en aspekt av kontroll eftersom alkohol kan påverka säkerheten på många arbetsplatser.

Alkoholrelaterade hälsoproblem drar stora resurser bort från andra nödvändiga sjukvårdsområden - inte minst vården av äldre. Primärvården och allmänmedicinen är den naturliga platsen att få diskutera sin hälsa och få hjälp att fatta kloka beslut

Allmänläkare utgör en viktig resurs inom vården och det är angeläget att bristen på allmänläkare åtgärdas. Kunskaper om alkoholens effekter finns, och en fast familjeläkare eller allmänläkare kan etablera en relation med sina patienter som ökar förutsättningarna för ett avdramatiserat samtal om livsstilens betydelse för hälsan. Den samtalspartnern har befolkningen rätt till!

Vi behöver i Sverige avdramatisera relationen till alkohol, så att vi både inom sjukvården och i samhället i stort kan tala om alkohol som den livsstilsfaktor den är, vilken precis som rökning, motion, trafik, kost, stress och sömnvanor påverkar vår hälsa. Befolkningens kunskap om alkoholens potentiella effekter på hälsan är mycket väsentlig för att man ska kunna anpassa sitt drickande till sin hälsa. I ett fritt samhälle som enligt demokratiska principer bygger på sina invånares beslutskapacitet behöver saklig information spridas och människor ges möjlighet att göra medvetna val om vad som betyder mest i livet. För människor som inte drabbats av missbruk eller beroendesjukdom är valet av hälsa framför en högre mängd alkohol, vad vi kan kalla riskbruk, sannolikt inte svårt.

Anna-Karin Svensson
Sven Wåhlin
Åsa Wetterqvist