Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Vägtransporternas kaotiska marknad hindrar klimatmål”

Foto: Jonas Eriksson

Transport och SNF i gemensamt utspel. Transportindustrin måste ges ett klimatansvar men också förutsättningar att leva upp till det. Marknaden nu präglas av kaotisk prisjakt, vilket ger negativa klimateffekter. Satsa på järnväg och inför vägavgifter och beställaransvar, skriver Svante Axelsson och Lars Lindgren.

Regeringens beslutsunderlag kring godstransporter och klimatmål är splittrade och motsägelsefulla. Ambitionerna för en fossiloberoende fordonsflotta måste förverkligas och kompletteras med krav på fungerande marknadsvillkor.

Transporterna i Sverige står för över 30 procent av de totala utsläppen av växthusgaser. Samtidigt har regeringen som mål att vi ska ha en ”fossiloberoende fordonsflotta” 2030 och att Sverige ska vara klimatneutralt 2050. Målen bygger på den välgrundade insikten att utsläppen av koldioxid måste krympa drastiskt om vi inte ska drabbas av en helt ohanterlig klimatkatastrof.

Målen är alltså kloka och nödvändiga. Problemet ligger i att mycket lite görs för att förverkliga dem. Utredningsförslagen som ska ligga till grund för långsiktig trafikpolitik och investeringar är splittrade och motsägelsefulla.

Trafikverkets förslag till infrastrukturplan bygger till exempel på prognoser för trafikutvecklingen fram till 2030 som inte tar klimatmålen på allvar. De leder till en lastbilstrafik som ökar med 58 procent, en sjöfart som ökar med 50 procent och en järnvägstrafik som växer med mer måttliga 39 procent. Det säger sig själv att en sådan utveckling är helt oförenlig med regeringens klimatmål. Det behövs därför ett nytt förslag. Gör om, gör rätt.

Den nyligen presenterade utredningen ”Fossilfri fordonstrafik” konkretiserar hur klimatmålen ska förverkligas. Tyngdpunkten ligger på tekniska lösningar för motorer, bränslen och i viss mån på logistik.

Teknikutveckling och avancerad logistik är nödvändiga inslag i ett långsiktigt hållbart transportsystem. Men det räcker inte.

För att en sådan politik ska kunna förverkligas måste man också väga in frågor som rör transportsektorns marknadsvillkor och dess förutsättningar att bära och utveckla ett klimatansvar. I dag är de förutsättningarna katastrofala i åkeribranschen.

Det har regeringen uppmärksammat. Transportstyrelsen har fått i uppdrag att undersöka näringens marknadsvillkor och lägga fram förslag till hur marknadsstörningarna ska åtgärdas. Det står redan klart att EU:s regelverk ger utrymme för åtgärder som kan styra upp de orimliga konkurrensvillkoren. Men klimatfrågan finns inte med i utredningsuppdraget, och kraven på åtgärder som kan säkra sunda konkurrensvillkor riskerar att väga för lätt. Sunda villkor är en förutsättning för att den svenska transportindustrin ska kunna bära och utveckla ett klimatansvar och långsiktigt hållbara transportsystem.

Dagens marknad präglas av kaos, där jakten på lägsta pris helt dominerar långväga lastbilstransporter. Situationen förvärras av att ett par tusen fordon med låglönebesättningar dagligen bedriver illegal inrikestrafik i Sverige. Fler och fler åkare har känt sig tvingade att följa med i prispressen genom att placera lågavlönade ”falska egenföretagare” i förarhytterna. Därmed förstärks bilden av en näring som präglas av kortsiktighet, usel lönsamhet, överetablering, låg effektivitet och bristande samordning.

Denna sociala dumpning och låga priser ger också klimateffekter eftersom mer gods tar lastbilen. Det kan numera kosta mindre än hälften att transportera gods med en stor dragbil än det kostar att ta en taxi.

Trots järnvägens bristande kapacitet har den dominerande tågtransportören Green Cargo på fyra år inte behövt säga nej till en enda kund på grund av kapacitetsbrist. Tåget väljs bort därför att det finns ett överutbud på extremt billiga dragbilstjänster som kör gods från dörr till dörr till priser som ligger långt under produktionskostnaden för både järnvägen och svenska åkerier som sköter sina åtaganden i form av kollektivavtal och skatteinbetalningar.

Dagens felutveckling får konsekvenser för klimatarbetet.

För att förverkliga klimatmålen krävs det en entydig politik där klimathotet, steg för steg, överordnas en rad andra politiska mål i den svenska samhällsutvecklingen.

Trafikpolitiken måste avkräva transportindustrin ett klimatansvar men också ge den marknadsmässiga förutsättningarna att leva upp till det ansvaret. Det handlar bland annat om att göra massiva satsningar på järnväg och väl fungerande noder för samlastning och intermodala transportsystem – utan läckage till ineffektiva lösningar. Därtill krävs en politik som styr mot långsiktighet via beskattning och successivt uppgraderade klimatkrav.

En avståndsbaserad vägavgift behövs som en ersättning för den samhällskostnad som inte betalas via dieselpriset. Det förbättrar balansen mellan kostnaden för lastbilstransporer och järnvägstransporter där staten kan laborera med de olika avgifterna så att mer gods tar tåget.

För att förverkliga målet är det också nödvändigt att utveckla ett beställaransvar där storkunder inom industri, handel och logistikföretag åläggs att använda socialt acceptabla och klimatsmarta transportlösningar utifrån de förutsättningar som erbjuds via moderniserad logistik, teknik och infrastruktur. Kunderna ska helt enkelt ha en lagstadgad skyldighet att använda de bästa och mest långsiktigt hållbara alternativen i den takt som de hållbara alternativen utvecklas.