Eftervalsanalyserna duggar fortfarande tätt och som vanligt är strålkastarljuset mest riktat mot partiledarnas och riksmediernas förehavanden. Samtidigt är frågan om inte det mest dramatiska i samband med 2006 års val var vad som skedde lite i skymundan i alla landstingsval och kommunalval.
Aldrig förr har den politiska makten växlat på så många håll. 89 kommuner och landsting fick nya majoriteter och på flera håll var valutgången så oviss att det knappt gick att få klar en majoritet innan den nya mandatperioden inleddes vid nyåret. Aldrig tidigare har så många nya lokala partier haft så stora framgångar i lokala val. Mest remarkabel var förstås Sverigedemokraternas nya maktposition med 280 mandat i 141 kommuner och möjlig vågmästarroll i ett 40-tal.
Förra årets val till kommuner och landsting var dramatiskt, det vet vi nu med facit i hand. Däremot är våra kunskaper fortfarande mycket begränsade när det gäller de lokala valrörelser som föregick dessa valresultat. Hur kan Sverigedemokraternas framgångar förklaras? Hur kommer det sig att så många nya partier lätt får framgång? Vad handlar den lokala valdebatten egentligen om?
För att få ökad klarhet i hur de lokala valrörelserna ser ut är det nödvändigt att veta mer om hur de lokala massmedierna fungerar i samband med dessa val. Vi vet i dag att de flesta svenskar framför allt får sina kunskaper om vad som händer i samhället från medierna. Lokala medier som lokaltidningar, lokalradiostationer och regional tv har också traditionellt haft en stor och trogen lokal publik. Hur valde dessa trovärdiga och populära medier att skildra den lokala och regionala politiken i valrörelsen 2006?
Systematiska studier av mediernas innehåll i den lokala valrörelsen är sällsynta i Sverige. Inför valet 2006 valde Demokratiinstitutet vid Mittuniversitetet att på uppdrag av Sveriges Kommuner och landsting analysera allt valrörelsematerial i press, radio och tv i nio svenska kommuner och landsting de tre sista veckorna före valdagen. De undersökta kommunerna var Helsingborg, Karlstad, Linköping, Sundsvall och Östersund och de fyra landstingen Värmland, Östergötland, Västernorrland och Jämtland. Totalt analyserades nära 1 300 artiklar och inslag, nyheter såväl som opinionsmaterial.
Avsiktligt valdes regioner med många medier. Vi vet sedan tidigare att vissa delar av Sverige, som förortskommuner och glesbygd, redan ligger i medieskugga med närmast obefintlig kommunbevakning. Dem är det inte stor mening med att undersöka. Därför får de här valda kommunerna och landstingen anses representativa för de delar av landet där en lokal journalistik faktiskt förekommer.
Resultatet av den här studien som presenteras i dag visar att de lokala mediernas bevakning är omfattande. Det är dock till stor del en pliktrapportering kring partiernas program och aktiviteter som sällan förmår lyfta sig över rutinbevakningen. Trots att det är mitt i valrörelsen är det bara 18 procent av alla artiklar och inslag som platsar på förstasidor och löpsedlar. Den typiska valartikeln i lokalpressen är en tvåspaltare på insidan som i punktform exempelvis presenterar vänsterpartiets landstingspolitik.
Konflikter sägs vara journalistikens drivkraft, men i så fall står den lokala valjournalistiken stilla. 75 procent av alla artiklar och inslag saknar konfliktperspektiv. I stället staplas redovisningar och presskonferenser på varandra där politiker helt dominerar som källor. Politikerna finns med som källor fyra gånger så ofta som medborgare, trots redaktionernas ofta uttalade vilja före valet att inte låta sig styras av politikernas dagordning i valrörelsen. Debatt- och insändarmaterialet är på samma sätt helt dominerat av kända lokalpolitiker.
Den lokala valjournalistiken skiljer sig rätt rejält från valjournalistiken i de stora riksmedierna. Den journalistiska dramatisering av rikspolitiken som brukar präglas av maktkamp, opinionsmätningar och tillspetsade analyser lyser nästan helt med sin frånvaro i lokaljournalistiken i valrörelsen. Den lokala journalistiken är sällan självständig, utan ständigt speglande. Här är inte problemet en aktiv journalistik som får alltmer makt på politikens bekostnad, utan en passiv journalistik som knappast kan engagera någon som inte redan är partipolitiskt aktiv. Ett exempel på detta är att en tredjedel av alla artiklar och inslag är direkta resultat av partiaktiviteter som presskonferenser och torgmöten.
De etablerade partierna behandlas dock rätt lika av de lokala medierna. Förenklat går det att säga att man är rätt hygglig mot alla. Hos de socialdemokratiska andratidningarna kan ändå en sista rest av partipress spåras. Här är det extra gott om nyheter om socialdemokraternas valaktiviteter, extra många insändare skrivna av socialdemokrater och extra försiktighet i kritiken av socialdemokratiska kommunledningar.
Den lokala valjournalistiken är en stillsam mässa för det mesta, men några gånger bränner det till. När sjukhuskliniker ska läggas ned blir bevakningen intensiv och full av övertoner. Landstingsmajoriteten skildras ensidigt negativt och det helt nya parti som är emot nedläggningen beskrivs enbart positivt. Av alla partier som förekommit i den lokala valrörelsen 2006 är det sjukvårdspartiet och dess lokala motsvarigheter som fått den i särklass mest gynnsamma behandlingen i de lokala medier vi granskat.
En annan dramatisk avvikelse är också intressant att notera. Sverigedemokraterna tigs konsekvent ihjäl i de lokala medierna, men de få gånger partiet och dess representanter framträder i artiklar och inslag är det oftast med en negativ inramning. Sverigedemokraterna var inte bara isolerade av andra partier, de var också klart negativt särbehandlade av medierna de få gånger de över huvud taget uppmärksammades.
Vi ser ett mönster i alla dessa tendenser i den lokala mediebevakningen. Den kan tyckas närmast idylliskt sömnig och välmenande i sin stelbenta redovisningsplikt, men vi menar att det samtidigt är en förrädisk journalistik. Tråkigheten har nämligen ett demokratiskt pris. När det saknas en journalistisk vilja eller förmåga att vitalisera berättelserna om lokalsamhället och engagera medborgarna i den lokala demokratin uppstår ett tomrum i den lokala offentligheten.
Finns ingen genomtänkt tanke med den lokala valjournalistiken blir det mesta styrt av tillfälligheternas spel. En lokal och regional politisk verklighet som präglas av snabba opinionsförändringar, nya politiska motsättningar och stora strukturella omställningar förtjänar en politisk journalistik som insiktsfullt och självständigt beskriver, granskar och kommenterar det lokala skeendet för en alltmer kunnig och välutbildad allmänhet.
Vi ser inte mycket av sådana ambitioner i dagens lokala politiska journalistik. Lokala medier som inte har någon kreativ strategi för att förhålla sig vare sig till nya uppstickarpartier eller främlingsfientliga partier, utan pular på med oändliga rutmönster om vad som skiljer partierna åt när det gäller bibliotekens öppettider är ingen idealisk aktör i den lokala demokratin. Den "snälla" lokaljournalistiken står illa rustad att skildra de besvärliga frågorna.
"Pressens förräderi" kallade förre journalisthögskolerektorn Lars Furhoff den klena lokaljournalistiken på 1960-talet. 40 år senare kan vi konstatera att den nuvarande lokala journalistikens karaktär av stillsam tebjudning i grunden kan vara lika mycket av ett förräderi mot den lokala demokratin.
Lars Nord
Professor i medie- och kommunikationsvetenskap
Gunnar Nygren
Massmedieforskare