Kamp om regeringsmakten. Två klart utpekade statsministerkandidater. Ett jämnt val med oviss utgång. Ett ovanligt stort engagemang hos allmänheten. 2006 års val hade enligt alla gängse nyhetskriterier ett mycket stort nyhetsvärde. Det borde även ha bäddat för ett stort intresse från mediernas sida.
Så blev det också i televisionen som satsade stort på att bevaka valrörelsen. Men inte i Sveriges största dagstidningar som i stället drastiskt minskade sin bevakning. Storstadspressens nedrustning kom på så vis att stå i skarp kontrast till televisionens storsatsning.
Det är ett resultat som kommit fram i en specialstudie av vilka effekter storstadspressens övergång till tabloidformat har fått på valbevakningen. Studien av tabloidiseringens effekter ingår i den rapport som jag håller på att slutföra om nyhetsmediernas partiskhet under 2006 års valrörelse och som i sin helhet kommer att publiceras efter jul- och nyårshelgerna. Årets undersökning är den nionde sedan valet 1979.
I samtliga fem undersökta tidningar, Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen, var valbevakningen avsevärt mindre under 2006 än 2002. Rapporteringen om valrörelsen i de fem storstadstidningarna minskade sammantaget med 25 procent. Det gäller oavsett om vi ser till antal artiklar eller till textutrymme.
Rubriker och bilder har däremot inte minskat utan är av ungefär samma omfattning. Det innebär att textmaterialet inte enbart har minskat i absoluta tal utan det upptar också en allt mindre andel av den minskande valbevakningen. Framför allt har bildmaterialets andel ökat.
I genomsnitt bestod 50 procent av de tre storstadsmorgontidningarnas valbevakning av text. År 2002 utgjorde texten i genomsnitt 60 procent. I kvällspressen är förändringen inte riktigt lika stor - 37 respektive 43 procent. Tendensen är alltså att morgonpressen blir alltmer lik kvällspressen.
Den klart största minskningen står Dagens Nyheter för. Textmängden på tidningens nyhetssidor minskade med nästan 40 procent. Minskningen var också stor i Göteborgs-Posten, den andra tidningen som under perioden övergått till tabloidformat.
Dagens Nyheter var trots det den svenska dagstidning som hade den mest omfattande valbevakningen, även om skillnaden gentemot Göteborgs-Posten var liten. I valet 2002 var Dagens Nyheters valbevakning cirka 40 procent större än Göteborgs-Postens, medan motsvarande siffra 2006 var cirka 4 procent.
Det ligger nära till hands att tro att den kraftigt minskande valbevakningen är en effekt av att storstadspressen 2006 fullt ut övergått till att ges ut i tabloidformat. Det är svårt att tänka sig någon annan förklaring än tabloidiseringen till minskningen i Dagens Nyheter och Göteborgs-Posten.
Men den minskande valbevakningen handlar inte enbart om en tabloideffekt. Bevakningen minskade också i de tre tidningar som under perioden inte genomgått någon formatförändring. Minskningen var även här mycket kraftig. I Aftonbladet minskade textmängden med ungefär en fjärdedel och i Svenska Dagbladet och Expressen med en femtedel. Och då är ändå den mycket omfattande rapporteringen kring dataintrångsskandalen inräknad.
Slutsatsen måste därför bli att den minskande valbevakningen också handlade om redaktionella prioriteringar. Nyhetsrapportering kring val, politik och annat samhällsstoff tycks inte längre värderas lika högt. Det gäller i varje fall i kvällspressen. I kvällspressen har det jämfört med tidigare val skett en klar nedrustning av valbevakningen. Och det är en nyhetsprioritering som inte enbart gäller i valtider. För den som följt kvällspressens utveckling under senare år är det svårt att komma förbi att politik och annat seriöst samhällsstoff fått stå tillbaka för ett alltmer lättviktigt och nöjesbetonat, för att inte säga larvigt, kändismaterial.
När det gäller storstadsmorgontidningarna kan det diskuteras om det handlar om en redaktionell nedprioritering eller enbart om en ren tabloideffekt. Det är troligtvis en kombination av båda. Men det är tabloid-iseringen som så att säga driver på och leder (oavsett om man så önskar) till en minskning av det politiska stoffet eftersom tidningen i sin helhet krymper.
Det är därför möjligt att det minskade utrymmet för politik inte är större än minskningen för andra bevakningsområden.
All valbevakning i storstadspressen minskade dock inte. De kommenterande nyhetsanalyserna och tidningarnas kolumnistmaterial ökade, samtidigt som den rapporterande nyhetsjournalistiken minskade. Det gällde i alla storstadsmedier (med undantag för Ekot). I televisionens tre nyhetsprogram ökade andelen kommenterande inslag från två till sju procent, i de tre morgontidningarna från fem till åtta procent och i kvällspressen från elva till 20 procent.
Journalisternas kommentarer och analyser utgör fortfarande en begränsad andel av nyhetsbevakningen. Men eftersom de alltid är stort uppslagna och ges en framträdande plats på tidningarnas nyhetssidor och i televisionens nyhetsprogram ger procentandelar inte alltid en riktig bild av det stora genomslag de har.
Vilka slutsatser kan då dras av resultaten om storstadspressens fortsatta roll i valrörelserna och i den svenska demokratin? Kommer de trender som vi kunnat notera i valet 2006 att fortsätta?
Kommer kvällspressen helt att lämna den seriösa politiska nyhetsjournalistiken för tv-tonårsidoler och amerikanska celebriteter och enbart ägna sig åt kommenterande nyhetsanalyser och att avslöja politiska skandaler? Har storstadsmorgontidningarna kapitulerat och övergett den redovisande nyhetsjournalistiken till nätet och sina elektroniska upplagor? Kommer papperstidningen enbart att ägna sig åt fördjupande bakgrundsmaterial, kommentarer och opinionsjournalistik?
Ur demokratisk synpunkt är det inte en entydigt positiv utveckling mot bakgrund av vad forskningen vet om hur stor betydelse en publicistiskt ambitiös tidningspress har för medborgarnas kunskaper och möjligheter att orientera sig i det politiska landskapet och som en bastion mot ökande informationsklyftor i samhället. Och det står inte riktigt i överensstämmelse med vad läsarna i vetenskapliga undersökningar säger sig helst vilja ha sin tidning till.
Men det är möjligt att tidningsledningarna har rätt i sina prioriteringar - att storstadsmorgontidningarna och kvällspressen ur kommersiell synpunkt är på rätt väg (även om upplagesiffrorna inte direkt vittnar om det). Att det vi ser är en utveckling som står i samklang med läsarnas behov och intressen, att det är det stuk som läsarna i framtiden vill ha på sin morgontidning och sin kvällstidning.
Det kanske var för mycket om valet 2002 och alldeles lagom 2006?
KENT ASP