Unga centerpolitiker varnar: Partiet valde fel ministrar i regeringsförhandlingarna. Det var centerpartiets ideologiska profil som låg bakom framgångarna i årets val. Att vi fick nöja oss med statsrådsposter som traditionellt förknippas med centern är därför en besvikelse. Partiet måste våga fortsätta på den inslagna vägen och bredda sig på andra områden än företagande, miljö och regional utveckling. Mycket lite tyder på att storstadsväljare som nu börjar återvända blir kvar om uthålligt jordbruk och regelförenkling blir huvudnumren de kommande åren. Om inte partiledningen vågar ge ett starkt mandat för fortsatt förnyelse riskerar centern att tappa stora delar av de väljare som precis hittat fram till oss, skriver flera unga centerpolitiker, däribland två riksdagsledamöter.
Låt det sägas med en gång: centerpartiet gjorde ett strålande val på alla nivåer den 17 september. Visserligen gick partiet något framåt på riksnivå redan vid valet 2002, men årets valresultat var både större och bredare i sitt omfång. Större, därför att partiet fick fler röster i riksdagsvalet än man haft sedan 1991. Bredare, därför att stödet i år kom från helt nya väljare och från grupperingar där centerpartiet tidigare varit långt ifrån ett förstahandsalternativ. Enligt ValU gick centerpartiet starkt framåt bland kvinnor och personer hemmahörande i Saco och TCO. Likaså fick partiet fler röster än tidigare av höginkomsttagare och i städerna. Tre av de nya riksdagsmandaten tillkom i Stockholms stad och Göteborgs kommun - valkretsar där partiet inte haft någon ledamot på länge.
Bortser man från alliansens samlade dragningskraft finns det flera orsaker till centerpartiets framryckning. Maud Olofssons tydlighet och målmedvetenhet som partiledare är en viktig faktor. Genom Maud kunde fler och helt nya väljare plötsligt känna identifikation med centerpartiet. En annan anledning är att det politiska budskapet var mycket mer konsekvent än vad som var fallet de senaste valrörelserna. Detta beror i sin tur på att partiet under förra mandatperioden medvetet profilerade sig i frågor där man förut varit svag och rent av obetydlig. Vårt EU-engagemang, våra ståndpunkter i frågor som rör minoriteters rättigheter och vår ambition att lyfta den konstitutionella debatten i Sverige har kommit fram på ett helt annat sätt än förr. Det är därför ingen slump att borgerliga ledarsidor i dag ser oss som det mest liberala alternativet i svensk politik.
Även om nuvarande partiledning skall ha all heder av framgången är det viktigt att komma ihåg att centerpartiets förnyelsearbete pågått under en lång period. Det växte fram ur den interna opposition som uppstod under Olof Johanssons sista år som partiledare. I takt med att samarbetet med socialdemokratin kring budgetsaneringen breddades och till sist kom att överskugga all verksamhet i partiet, uppstod en revanschlusta bland yngre och mer frisinnade partiaktiva att ge centerns ideologiska arv upprättelse.
Startskottet blev till sist den interna analys som genomfördes efter katastrofvalet 1998, där såväl en idépolitisk renovering som ett villkorslöst återinträde i det borgerliga blocket gavs högsta prioritet. Förnyelsen kom att kretsa kring arbetet med ett nytt idéprogram som tydligt formulerade centerpartiets liberala värderingar, även om ordet aldrig kom att nämnas där. Processen ledde till en ideologisk diskussion på bredden som inte förekommit på decennier i centerpartiet. Men den strid mot den globaliseringskritiska falangen av rörelsen som följde var mödosam, vilket bland andra Lennart Daléus fick erfara. Likaså har vägen framåt krävt att partiets företrädare stått upp för nya inriktningar. Maud är inte den enda hjälten. Förre riksdagsledamoten Rolf Kenneryd förnyade nästan på egen hand centerns skattepolitik efter att den sönderpräglats av s-samarbetet. Partiets Europapolitik skulle inte ha varit vad den är i dag om inte Daléus och Karl Erik Olsson gått i bräschen för EU och samarbetets möjligheter. Och under förra mandatperioden visade Birgitta Carlsson på mod och ideologisk magkänsla när hon fick partiet med sig i kampen mot övergångsreglerna.
Förnyelsearbetet är alldeles för viktigt för att det skall avstanna nu, efter en betydande valframgång. Vi är övertygade om att centerpartiet har en potential att få ett väljarstöd på omkring 15-20 procent. Det är därför angeläget att partiledningen vågar fortsätta på den inslagna vägen. I det perspektivet kan utfallet i regeringsförhandlingarna ses som något av en besvikelse. Trots sin storlek som näst största regeringsparti, tillföll statsrådsposterna enbart politikområden som sedan länge intimt förknippas med centerpartiet.
Vi tror dock att nuvarande regeringskonstellation stärker förutsättningarna för en fortsatt idéutveckling. I och med att greppet redan är säkrat om de traditionellt sett bästa grenarna - företagande, miljö och regional utveckling - har partiet alla chanser i världen att bredda sin profilering på andra områden. Detta är också en förutsättning för att vi skall kunna växa som politisk kraft. Mycket litet tyder på att de storstadsväljare som nu börjat återvända blir kvar om uthålligt jordbruk och regelförenkling blir de enda huvudnumren de kommande åren.
Vi ser att det finns ett behov att utveckla partiets politik när det gäller förnyelsen av välfärden. Centerpartiet skall fortsätta visa prov på mod och nytänkande som i fallet med förslaget om ungdomsavtal på arbetsmarknaden. Partiets profil i frihets- och integritetsfrågor måste upprätthållas och stärkas, liksom vad gäller öppenhet mot EU och omvärlden.
Avgörande blir om partiledningen vågar ge riksdagsgrupp och syskonorganisationer eldunderstöd och ett starkt mandat i att vinna ny och oprövad mark. Om inte detta blir ett faktum riskerar partiet att tappa farten i förnyelsearbetet och därmed stora delar av de väljare som precis hittat fram till oss. Valresultatet är ett kvitto på att förnyelse lönar sig och att partiet är på rätt väg. Det är inte en slutstation, snarare en bit på vägen.
Maria Abrahamsson,
Ordförande Centerpartiets högskoleförbund (CHF) 20002003,
Gustav Andersson,
Landstingsråd (c) Stockholms läns landsting, 1:e vice ordförande CHF 19941996,
Per Ankersjö,
Gruppledare (c) Stockholms stad, 2:e vice ordförande Centerpartiets ungdomsförbund (Cuf) 19971998,
Fredrick Federley,
Riksdagsledamot (c), ordförande CUF,
Annie Johansson,
Riksdagsledamot (c), 1:e vice ordförande Cuf,
Mattias Johansson,
Ordförande CHF 19982000,
Johan Magnusson,
Kommunalråd (c) Upplands-Väsby kommun, vice ordförande CHF 20012003,
Ilan Sadé,
Ordförande CHF 20032006