DN Debatt

”Välutbildade hemmafruar väldig välfärdsförlust för EU”

Utnyttja finanskrisen feministiskt. Att kvinnor i Europa utbildar sig och sedan stannar hemma är värre är ”brain drain”. Lika villkor för kvinnor på arbetsmarknaden skulle ge ett mångfalt större BNP-lyft än effektivare handel. Det är en tillväxtfråga som tigits ihjäl, skriver EU-minister Birgitta Ohlsson.

Just nu pågår Världsekonomiskt forum i schweiziska Davos. Många av världens ekonomiska och politiska makthavare samlas i en europeisk alpby för att diskutera hur vi kan förbättra världsekonomin. Ledare från snabbväxande ekonomier i Asien och Sydamerika har rest till en kontinent som kämpat med en kris i över ett halvt decennium. Vi måste vända på varje sten för att få fart på tillväxten, och det saknas inte möjligheter.

EU-kommissionen beräknar att ett frihandelsavtal med USA kan lyfta EU:s BNP med en halv procent. I kronor räknat betyder det mer än 500 miljarder kronor.

Att förenkla handel med tjänster inom EU blir allt viktigare eftersom allt mer av det konsumenter och företag köper är tjänster. Vi köper allt ifrån bank- och arkitekttjänster till tand- och veterinärvård. Det finns fortfarande mycket som hindrar en halv miljard européer från att fritt köpa tjänster från alla medlemsländer. Om hindren tas bort kan BNP lyfta med det dubbla – en hel procent.

Om det blir lättare att handla varor och tjänster över nätet i EU beräknas BNP kunna öka mångdubbelt mer. Hela fyra procent beräknas BNP kunna stiga.

Men det finns en tillväxtfråga som har tigits ihjäl bland världens maktelit alldeles för länge: att öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. OECD har beräknat att EU:s BNP kan öka med hela tolv procent om förutsättningarna förbättrades för kvinnors yrkesarbetande. Om kvinnor arbetade exakt lika mycket som män visar forskning på att den positiva effekten kan bli än större.

Liberal feminism har alltid utgått från ekonomiskt oberoende för att ge kvinnor frihet att forma sina drömmar. Under finanskrisen finns det anledning att frigöra denna feminism i Europa och göra nödvändiga nationella reformer, men utan att rulla tillbaka dem när krisen är över. Kvinnor ska naturligtvis främst delta på arbetsmarknaden för sin egen skull, men Europa har inte råd att ha världens mest välutbildade hemmafruar.

Sysselsättningsnivån bland kvinnor varierar oerhört. Sverige är det land i EU som har högst sysselsättningsgrad för kvinnor – fler än tre av fyra jobbar. Men i vissa EU-länder är det fortfarande vanligare med hemmafruar än yrkeskvinnor. För att ta till vara denna enorma potential måste vi börja uppifrån och ändra de ekonomiska och politiska förutsättningarna.
Makt har genom historien varit en manlig bastion. När världens maktelit samlas i Davos i år är bara 15 procent av deltagarna kvinnor, en försämring från 17 procent i fjol. Bland de cirka 35 svenska Davos-deltagarna är vi endast två kvinnor: jag och Annika Falkengren. Europeiska rådet med EU:s stats- och regeringschefer var även länge en sådan bastion. Internationella valutafonden, IMF, och Europeiska centralbanken, ECB, likaså. Sedan 2005 har dock EU:s mäktigaste land företrätts av en kvinna i Europeiska rådet – Angela Merkel. Tysklands roll i EU har också vuxit kraftigt i betydelse under hennes år vid makten.

Det är därför symboliskt att Merkel är den regeringschef som i dagarna utsett den första kvinnliga ledamoten Sabine Lautenschläger på länge till den mäktiga styrelsen i ECB som sätter räntan i Euroländerna.

Det är också symboliskt att den tidigare franska finansministern Christine Lagarde, som tog över chefskapet för Internationella valutafonden, fört upp kvinnors arbetskraftsdeltagande på dagordningen. Hon har hållit tal i så vitt skilda länder som Sydkorea, Burma och Mali, där IMF:s huvudbudskap varit att tillväxt kan ta fart om kvinnor kommer ut på den avlönade arbetsmarknaden. Detta budskap från IMF gäller i högst grad även för Europa. På Världsekonomiskt forum i Davos lyfter jag detta:

Avskaffa sambeskattningen. Belgien, Estland, Frankrike, Tyskland, Grekland, Irland, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal och Spanien har kvar sambeskattning, där familj och inte individ beskattas. Detta gör det olönsamt för kvinnor att arbeta. I samband med att vi i Sverige i början av 1970-talet införde individualiserad beskattning ökade gifta kvinnors arbetskraftsdeltagande från 50 till över 80 procent på ett decennium.

Öka tillgången till barnomsorg. God barnomsorg ska inte vara privilegium för rika utan tillgängligt för alla. Det måste löna sig att arbeta även efter att en skaffat barn. Därför bör barnomsorg subventioneras eller göras avdragsgill.

Förbättra äldreomsorgen. Äldreomsorg måste byggas ut. I dag ligger ofta ansvaret obetalt för vuxna döttrar att ta hand om sina föräldrar.

Gör föräldraförsäkringen jämställd. En viktig del av nordisk jämställdhetsmodell är att vi öronmärkt delar av föräldraförsäkringen för respektive förälder, vilket ökat delat ansvarstagande. Mer jämställt uttag är en förutsättning för att minska gapet mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden.

Gör pensionsåldern könsneutral. Det är inte hållbart att kvinnor och män pensioneras vid olika åldrar. Den statliga pensionsåldern bör vara samma.

Det är lätt att bli uppgiven som feminist när Europa upplevt sin värsta ekonomiska kris sedan 1930-talet. Jag tänker på lettiska lärare och sjuksköterskor, ofta kvinnor, som fått löner sänkta med 25 procent. Jag tänker på hur kvinnor vittnat om hur mannen som norm och kvinnan som undantag på arbetsmarknaden åter blivit aktuellt.

Samtidigt har krisen väckt en feministisk debatt där vi på ett smart sätt ska flytta fram våra positioner. Reformer som blev verklighet i Sverige för 40 år sedan som särbeskattning och barnomsorg debatteras i EU. EU-kommissionen ger länder rekommendationer att främja jämställdhet för att komma ur krisen.

I historien finns många exempel på hur kvinnor stärkts på arbetsmarknaden i kristider. Från familj till fabrik under andra världskriget. Från hemmafru till handelsbod krisdecennier tidigare. Men vi minns också hur mattan och möjligheterna dragits undan när krig, kris eller konflikt är över.

Det har länge varnats för begåvningsflykt, "brain drain". Men ett ännu större problem är "brain in vain" – att kvinnor skaffar sig högre utbildning utan att kompetensen tas till vara.
Vi svenskar ska inte slå oss till ro för att vi varit pionjärer. En kvinna i Sverige tjänar under sin livstid i genomsnitt 3,6 miljoner kronor mindre än en man. Vi behöver inte vara Marie Curie för att inse att det faktum att kvinnor i Sverige tog ut 76 procent av föräldraledighetsdagarna och männen 24 procent året 2011 påverkar jämställdheten. Eller att tjocklek på plånbok och pension styrs av att en tredjedel av de sysselsatta kvinnorna, men bara var tionde sysselsatt man, arbetar deltid. Sveriges feministiska resa är inte över på långa vägar. I många europeiska länder har den bara börjat.