Varje riksdagsparti har en biståndsorganisation knuten till sig som årligen får ett mandatbaserat stöd från Sida för att bedriva utvecklingssamarbete. Detta partianknutna bistånd uppgår till 75 miljoner kronor årligen.

I februari i år presenterade myndigheten Sadev en utvärdering av partianknutna biståndsprojekt i Ukraina, Uganda och Colombia. Utvärderingen visade att Vänsterpartiets biståndsorganisation Vänsterns Internationella Forum, VIF, använt biståndsmedel för att stödja Partido Comunista Colombiano i Colombia. Sadev konstaterade att detta parti är ett ”icke-reformerat marxist-leninistiskt parti” och att svenska skattemedel genom Vänsterpartiets försorg finansierat delar av partiets valkampanj och ”marxist-leninistisk träning” i Colombia.

Att stödja sådana rörelser står förstås i motsats till målen för svenskt utvecklingssamarbete, som tvärtemot ska bidra till ökad respekt för mänskliga rättigheter och demokrati.

Eftersom Sadevs utvärdering endast berörde biståndsprojekt i tre mottagarländer har jag gått igenom VIF:s dokument för perioden 2005–2009 för att få en bredare bild över Vänsterpartiets biståndsverksamhet. Genomgången visar att det finansiella stödet till icke-reformerade kommunistpartier är betydligt mer utbrett än vad som hittills är känt. Totalt för de här åren rör det sig om flera miljoner kronor. Det handlar dels om stöd till partier med väpnad revolution i sina program, dels om stöd till auktoritära och totalitära regimer.

Ett exempel är VIF:s stöd till revolutionära grupper i Filippinerna. Sedan Ferdinand Marcos diktatur försvann 1986 har ögruppens politiska liv präglats av korrumperade styren och våld mellan militär och flera väpnade grupper. Ett svenskt partinära demokratibistånd i Filippinerna skulle därför kunna göra stor nytta.

Vänsterpartiets samarbete har dock en radikalt annorlunda profil. För tre år sedan inledde VIF ett nära samarbete med Laban ng Masa, en allians av grupper på yttersta vänsterkanten. Laban ng Masa krävde att Gloria Macapagal-Arroyos regering skulle störtas med våld av kommunistiskt sinnade militärer och att en ”revolutionär övergångsregering” skulle upprättas. Lokala miliser, kommunistiska folkkommittéer och planekonomi skulle införas.

Detta mönster känns igen från en rad länder i världen där kommunism eller and­ra totalitära styren införts. Först tar ett parti tillsammans med militären makten genom en kupp, därefter genomförs en rad repressiva åtgärder för att garantera fortsatt maktinnehav och förändringarna bekräftas i en, oftast riggad, folkomröstning.

Den ideologiska skolningen i Laban ng Masa inför den ”revolutionära övergångsregeringen” sköttes av Institutet för politiska studier. Enligt VIF:s verksamhetsberättelse för 2007–2008 var Institutet för politiska studier ”under hela dess existens en av VIF helfinansierad verksamhet”.

För två år sedan splittrades Laban ng Masa i olika fraktioner. Den fraktion som stödde ett väpnat kommunistiskt uppror bildade det nya partiet PLM.

Då Laban ng Masa försvann valde Vänsterns internationella forum att fortsätta ge stöd till PLM. Nu slussas alltså svenska skattemedel genom Vänsterpartiets biståndsorgan till en av de mest militanta fraktionerna inom den revolutionära vänstern i Filippinerna. PLM:s lokaler i Quezon City tillhörde tidigare Institutet för Politiska Studier och är därmed finansierade av VIF. Enligt projektbeskrivningen för 2009–2010 ska Vänsterpartiet sponsra PLM med 640.000 kronor.

Vid en konferens i Manila 2007 stod sju ledande vänsterpartister på gästlistan. En av programpunkterna handlade om ”att lära av konkreta erfarenheter från deltagande folkmakt i Kuba och Vietnam”. I panelen satt bland andra America Vera-Zavala från Vänsterpartiet, Kubas ambassadör i Filippinerna och representanter från Hugo Chávez regim i Venezuela. Seminariet finansierades av VIF med svenska skattemedel.

Två talare vid konferensen representerade Vietnams Kvinnoförbund. Denna organisation är en del av Vietnams Fosterlandsfront som samlar flera regim­anknutna grupper och är tätt kopplad till kommunistpartiet som styr Vietnam med järnhand. Alla kandidater till politiska församlingar i Vietnam måste godkännas av Fosterlandsfronten.

Att Vänsterpartiet samarbetar med regimen i Vietnam är iögonfallande. Pressfriheten i landet är endast marginellt bättre än i Nordkorea, enligt Freedom of the Press survey för 2009. Situationen för de politiska rättigheterna får sämsta betyg, en sjua, av Freedom House. Enligt Human Rights Watch senaste landrapport förbjuder regimen oberoende fackföreningar och organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter. Hårdare lagar har införts mot journalister och akademiker som kritiserar Kommunistpartiet. Det kan alltså inte bli mycket värre.

Om en enda krona svenskt bistånd satsades på en demokratisk opposition i Vietnam skulle det vara mödan värt. Men under nio månader 2007 plöjde Vänsterpartiet in 150.000 svenska skattekronor i den sittande diktaturen i landet.

Vänsterpartiets internationella samarbeten har en röd tråd: Hugo Chávez regim i Venezuela. VIF har planerat för venezolanska föreläsningturnéer, sponsrat tankesmedjor som tryckt skrifter om Chávez revolution och betalat resor för Chávezanhängare. År 2005 arrangerade partiet en konferens i Caracas, där bland andra Lars Ohly deltog. Under samarbetets gång har Hugo Chávez ändrat grundlagen och kan nu vara president livet ut. Pressfriheten har försämrats så till den grad att Venezuela, enligt Freedom of the Press survey för 2009, är i klass med Brunei och Burundi. Rättsväsendet och centrala institutioner är direkt underställda presidenten. Tv-kanaler hotas få sändningstillstånd indragna om de inte sänder Hugo Chávez tal. Oppositionen kan inte arbeta fritt och grupper som arbetar med mänskliga rättigheter trakasseras.

Väljarna har rätt att få besked om vad som kommer att ske med svenskt bistånd om Vänsterpartiet tar plats i en rödgrön regering efter valet. Vad ett parti gör i opposition är man förstås berett att göra också i majoriet, och då med betydligt större resurser och politiskt inflytande.

Lars Ohly måste därför deklarera varför partiet stöder diktaturer och vilken hans inställning är till de projekt som bedrivits de senaste åren med bland andra Partido Comunista Colombiano, Hugo Chávez regim i Venezuela, diktaturen i Vietnam och filippinska kommunistgrupper med väpnad revolution och kvartersmiliser på dagordningen.

Fredrik Malm
riksdagsledamot,
utrikespolitisk talesperson Folkpartiet