Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Vapenexport inget verktyg för dialog med diktaturer”

Ärkebiskopen: Märkligt uttalande av Fredrik Reinfeldt om Sveriges vapenexport. Nu krävs skärpt lagstiftning. Sverige har i 30 år exporterat krigsmateriel till Tunisien och på senare tid även Egypten. Vi exporterar även till andra länder som är instabila eller kraftigt kränker mänskliga rättigheter, som Saudiarabien och Pakistan. Detta är helt enkelt oacceptabelt. Reglerna är uppenbarligen inte tillräckligt vassa och samtliga partier måste nu agera, skriver Anders Wejryd.

Händelseutvecklingen i Egypten och Tunisien väcker hopp och bävan. Det är fantastiskt att se det mod och den energi som finns hos de människor som dag efter dag ropar efter frihet och rättvisa, trots alla risker som de utsätter sig för. Samtidigt förfäras jag över den brutalitet som de senaste dagarna har präglat svaret från den egyptiska regimen. Vi vet inte vart detta tar vägen, vi vet inte om detta ens är början till en genuin demokratisering, men vi ser att människorna i dessa, liksom i andra arabländer, längtar efter en annan samhällsordning.

Världens ledare måste hörsamma ropen från människorna i Tunis och Kairo. Det är dags för en genuin omprövning av den realpolitik som tycks ha haft företräde när det gäller Sveriges och EU:s relationer till dessa länders regeringar. Jag konstaterar, med både förvåning och upprördhet, att Sverige tillåter export av krigsmateriel till dessa regimer, trots vetskap om att allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer regelbundet och omfattande. Sverige har de senaste 30 åren exporterat krigsmateriel till Tunisien och på senare tid även till Egypten, om än i mindre omfattning.

När beslut ska fattas om vapenexport till kontroversiella länder samråder den beslutsfattande myndigheten Inspektionen för strategiska produkter, ISP, med Exportkontrollrådet, där representanter för alla riksdagspartier sitter. Trots de uppenbara kränkningarna av mänskliga rättigheter i Tunisien och Egypten, har exporten fått klartecken genom de politiska partiernas godkännande. Tyvärr ingår denna export i ett större mönster av vapenaffärer med ett antal länder som antingen är instabila eller kraftigt inskränker de mänskliga rättigheterna, såsom Saudiarabien och Pakistan.

Med förvåning läser jag Fredrik Reinfeldts kommentar till vapenexporten (Svenska Dagbladet 2/2), på en direkt fråga från en gymnasieungdom. Statsministern menar att det går att fortsätta exporten till länder med ”regimer som vi inte gillar” för att vi bör ha en dialog även med dem. Dessutom gör han en märklig koppling till biståndet, ”som ibland hamnar i fickorna på korrupta ledare”.

Resonemanget haltar på flera punkter. För det första är det anmärkningsvärt att se vapenexport som ett effektivt verktyg i dialog med diktaturer. Det är snarast ett mycket trubbigt medel om det är just dialog kring mänskliga rättigheter man vill åstadkomma. Det andra är att likställa vapenexport till diktaturer med bistånd till andra länder, som om det på något sätt skulle röra sig om likvärdiga saker, med likvärdiga syften.

När vapnen används av regimerna i Egypten, Tunisien, Saudiarabien för att skapa säkerhet, vems säkerhet pratar vi då om?

När bistånd används för ekonomisk och social utveckling i fattiga länder, så är syftet att ge bidrag till en utvecklingsprocess i landet, med bland annat ökade satsningar på skola, hälsovård och jordbruksutveckling. Det förekommer att biståndsmedel förskingras, men det förvånande är – givet vilka riskutsatta miljöer det handlar om – hur mycket av medlen som faktiskt når fram och används effektivt. Det gäller inte minst det bistånd som kanaliseras via enskilda organisationer. Men den största skillnaden är faktiskt att biståndet dagligen debatteras och utsätts för omfattande granskning. Biståndsminister Gunilla Carlsson vill ”öppna biståndet” för ännu mera debatt. Det är utmärkt. På samma sätt är det dags att ”öppna vapenexporten” och utsätta den för hård granskning och debatt. Något sådant ser vi inte i dag.

Det är helt enkelt oacceptabelt att fortsätta med svensk vapenexport till diktaturer och länder som så omfattande bryter mot mänskliga rättigheter. De riktlinjer som gäller i dag är tydliga med att respekten för mänskliga rättigheter är ett villkor för att bevilja tillstånd för export, men det hindrar inte Sverige från att exportera till dessa länder. Reglerna är uppenbarligen inte tillräckligt vassa och måste ändras med hjälp av ännu tydligare lagstiftning.

Samtliga partier måste nu agera för att skärpa reglerna, för att stoppa exporten till länder som allvarligt bryter mot de mänskliga rättigheterna.
Händelserna i Egypten och Tunisien visar hur brådskande det är med denna skärpning.

Anders Wejryd
Svenska kyrkans ärkebiskop,
ordförande i Sveriges Kristna Råd